Långt borta finns äventyret

KUBA: Fyrverkerier julens höjdpunkt

1. Remedios. Efter några nätter hemma hos señora Marta i Havannas centrala delar är det julafton i Santa Clara. Bussen hit var fullbokad, turister får inte åka med kubanernas sämre rustade transportmedel, så vi delade en taxi med ett par från Nederländerna.

Tillsammans tog vi oss till den lilla orten Remedios, känd för ett galet julfestande med en fyrverkeritävling mellan två byalag som höjdpunkt. Det vi kallar jul firas inte i Kuba.
– Torget kommer att bli ett slagfält ikväll, varnade lantbrukaren Ricardo oss för på eftermiddagen när vi träffades under en promenad utanför byn och drack färskpressad juice från sockerrör som växer på fältet bredvid.

Varningen visar sig vara befogad. Inte underligt när en burk cola kostar mer än en flaska rom. Natten blir tokig, eldshower och smällare inleder firandet på en festvecka som pågår till nationaldagen den 1 januari.

2. Bayamo. Även nyårsafton innebär ett annorlunda firande för oss. Det blir inga fyrverkerier, istället är vi i en stad där helgrillad gris är den största traditionen.

Hit har vi åkt med det statliga bussbolaget, köpt biljetter över disk avsedd för turister och tagit oss via Trinidad – en färgstark stad redo att bli nästa stora charterresemål – till mer genuina och slumrande Bayamo.

Vi bor hemma hos Juri, som driver sina morföräldrars ”casa particular”, rumsuthyrning med måltider, som drivs under hård statlig kontroll.
– Jag får inte ens äga en bil eftersom jag inte har fyllt trettio. Men det kommer att bli ändringar snart, säger han om det som så många kubaner ständigt verkar pratar om: landets friare riktning som väntar efter revolutionseran där Fidel Castro varit i fronten i över femtio år.

NICARAGUA-COSTA RICA: Floden mitt i gränskonflikten

3. San Carlos. Flygresan från Havanna tar oss till San José i Costa Rica. Efter två kvällar där vi kollat in solnedgången över Stilla havet åker vi buss mot gränsen vid Peñas Blancas, känt för sitt sega köande för hemvändande arbetskraftsmigranter.

Två timmar senare är vi i Nicaragua på en ”chicken bus”, en gammal amerikansk skolbuss, på väg mot Granada. Våra ryggsäckar får med viss vilja plats vid sätena som inte är anpassade för långa människor. Granada är ett klassiskt stopp för resenärer. Här finns mängder av vandrarhem och möjlighet till äventyr. Vi åker på dagsutflykter runt skärgårdens 365 öar och paddlar kajak i den vattenfyllda vulkanen Apoyo.

Vi bestämmer oss för att bege oss till andra sidan av Nicaraguasjön. Det finns två alternativ, en båt som tar fjorton timmar över sjön eller fortsatt resande med de uttjänta men reparerade amerikanska skolbussarna. Vi väljer det sistnämnda och byter buss i huvudstaden Managua.

Efter att ha pratat med chauffören säger min sambo när hon kommit upp på bussens första trappsteg:
– Det är fullt, det finns inga fler sittplatser.

Vi tycker att vi bör klara av att stå och langar upp väskorna till några killar på busstaket. Fler och fler människor packas in i bussen, taket är lågt och jag kan inte stå raklång. Frågar sambon hur långt vi ska åka.
– Åtta timmar, svarar hon.

Kommer fram sent, nästan stolta över att ha härdat ut de sista timmarna på grusväg. Vid ett tillfälle stannade bussen och chauffören skickade upp tio femton personer på taket.

I fiskebyn San Carlos kopplar vi av. Läser böcker i gungstol på balkongen, äter nationalrätten pinto gallo (bönor med ris) och går på marknad. Åker båt längs gränsfloden Rio San Juan, som har blivit föremål för en politisk konflikt. Nicaragua muddrar för att kunna leda in större fartyg från Karibiska havet – Costa Rica hävdar att det förstör naturreservatet.

4. Puerto Jimenez. Efter en smidig gränsövergång med båt åker vi buss via San José till Puerto Jimenez, utgångspunkten för vandringar i nationalparken Corcovado.

Men det blir bara en endagstur i nationalparken, turerna med övernattning och hajker där rovdjuren jagar i mörker är fullbokade sedan länge.
– Det här kan vara världens bästa nationalpark, eftersom den ligger isolerad på en halvö och bjuder på ett fantastiskt djurliv, förklarar guiden Maurice som är vinterledig från universitetet. Han är biolog och studerar främst fåglar, men under denna dagstur får vi se apor, sengångare, näsbjörnar och papegojor i sitt rätta element med Stilla havet på hörbart avstånd.

PERU: Mystiken lockar tusen turister - varje dag

5. Cuzco. Vi flyger vidare till Lima och tar oss genom Perus karga landskap med buss. Det är långa avstånd, men fordonen är klassificerade efter sovbekvämlighet så man kan välja vilken standard man vill ha.

Nattresor är smidiga – sömn och transport samtidigt.

I Nasca stannar vi för att titta på de tusen år gamla geoglyferna, avbildningar på marken som är synliga från ovan. Sedan en ny nattbuss som känns i huvudet. Orsaken är att vi vaknar på 3 400 meters höjd över havet.

Staden Cuzco är utgångspunkten för Machu Picchu. Inkaruinerna lockar trots det otillgängliga läget drygt tusen turister, varje dag, året runt. Det finns massor med paketresor. Populärast är att vandra en del av Inkaleden.

Vi är mitt i regnperioden. Leden är stängd efter flera ras, så vi ordnar vårt äventyr på egen hand. Bokar tåg i Cuzco och i byn Aguas Calientes nedanför berget löser vi entré för kommande dag. Det finns nästan bara hotell och restauranger. Hittar en hemma-hos-restaurang som har ett bord på takterrassen.

Beställer in palta, fylld avokado och quina med närodlade grönsaker.
– Numera äter alla på andra sidan floden, turisterna vill inte äta det vi har här, de är bara ute efter pizza och öl. Konstigt, reflekterar ägarinnan och nickar bort mot det forsande vattnet i floden.

Machu Picchu ligger väl skyddat med bergsväggar åt tre håll.

I ottan får vi plats i en av de förs­ta bussarna på väg upp till området. Med en guidebok i handen vandrar vi runt och hinner till och med att tappa bort varandra före lunch.

6. Puno. En dagsresa med buss över Andernas höglandskap bjuder på flera väderomslag och lamadjur längs vägen. I skymningen ser vi Titicaca-sjön när vi kommer till Puno. Tar in på ett centralt hotell som verkar ha tjocka väggar – på den här höjden blir det alltid kallt om nätterna.

Den största attraktionen i den högt belägna sjön (3 812 meter över havet) är flytande öar av vasstrå som är bebodda.

Tar trapporna upp till den järn­örn som övervakar Puno. Luften är tunn, en skylt förkunnar att vi passerat 4 000 meters höjd och bara en äldre kvinna har satsat på att sälja förfriskningar här. Hon har barnbarnet med sig och jag sparkar lite boll med honom.
– Han har med sig bollen överallt, säger mormodern samtidigt som vi köper en flaska vatten inför promenaden nedåt. Vem som är hans idol? Svaret bekräftar det vi redan har förstått: Lionel Messi är hela Syd­amerikas angelägenhet.

CHILE: Från saltöken till storstadens kulturliv

7. San Pedro de Atacama. Landskapet är månlikt med stenformationer och kratrar när vi närmar oss byn San Pedro vid Andernas fot. Hit åker man för saltöknen.

Det går inte att undvika mängden av turarrangörer som föser in förväntansfulla resenärer i minibussar som sedan rullar ut i öknen med sötvattenhål, kristallvita saltvidder och badmöjligheter. Huden blir sträv efter att vi har flutit omkring medan solen börjar leta sig ner vid horisonten.

8. Pan de Azucar. Vi hoppar av bussen i Chañaral. Handlar middag i en grönsaksbod och laddar för en picknick i nationalparken Pan de Azucar.

På hotellet träffar vi John och Nicole från Nya Zeeland. De är i femtioårsåldern och har tagit ledigt ett år. De flög till Argentina och från Chile planerar de att ta sig upp längs med världens längsta kustväg, Pacific Highway, till Kanada.
– Vi får se var vi är, och vad vi gör, när det är dags att tänka på att åka hem. Eller så fortsätter vi att resa ett år till, säger Nicole.

Vi är åtta personer som delar på en minibuss ut i stenöknen längs Stilla havets kust. Bebyggelsen består av några fiskebodar som också fungerar som restauranger. Efter en eftermiddagstur med båt, som bjuder på pelikaner, pingviner och sjölejon, är vi åter redo för större städer.

9. Valparaíso. Min sambo och jag intalar varandra att bussresor inte behöver vara så sega som man kan få för sig. Och det är faktiskt så, åtta timmar rullar på med hjälp av kortspel, skrivande, läsande – utöver allt man ser utanför bussfönstret.

I hamnstaden Valparaíso är det kuperat, bergshissar tar oss upp till utsiktsplatser och alternativa stadsdelar. Kulturlivet är rikt. Vi går på gallerier, kollar in gatukonst och råkar till och med hamna på en större rock­festival på en pir i hamnen.

ARGENTINA: Självplock på olivgård

10. Pocito. Mitt i vindistriktet San Juan ser vi stora gårdar när bussen passerar förbi. Vi hoppar av. Efter telefonsamtal till några farmare står vi på en olivgård i tryckande hetta.

Hyr en stuga för några dagar och börjar med ett dopp i poolen. Det är fritt att plocka allt som växer på området. Det blir en perfekt middag med aubergine och tomater – självklart tillagade med gårdens olivolja.

Vi sjunker in i ett avkopplat tempo, cyklar och rider runt bland vinrankorna. Bevattningen efter de solheta dagarna sköts av Anderna. Uppe i bergen samlas molnen för att i skymningen komma ner med makalös åska.

Här träffar vi Mariella och Carlos, som tar oss i bil till de bästa vingårdarna. Efter en obligatorisk rundtur och provsmakning köper vi några flaskor och hoppas att de ska hålla hela vägen hem.

11. Puerto Iguazú. Bussresan från Cordoba till Puerto Iguazú vid det gigantiska vattenfallet tar 22 timmar. Det är tur att vägarna är raka, maten ombord okej och toaletten fungerar som den ska.

Vi kliver av i byn och undviker hotellens insparkare genom en sidoutgång på busstationen. Allt för att själva få komma ut i den tropiska fuktigheten och hitta ett hotell. En bit ner på gatan finns tre lämpliga att välja bland.

Området kring Iguazú-fallet ser ut som en nöjespark. Ett tåg genom djungeln tar besökarna närmare fallet. Det lockar turister både från Sydamerika och resten av världen. Vattenmassorna från den brasilianska djungeln rasar ner för kanterna. I regnperioden kan det röra sig om 10 000 kubikmeter – i sekunden.

12. Buenos Aires. En pulserande storstad där man kan se fotboll med Boca Juniors eller River Plate. Boca Juniors har hemmamatch på den klassiska arenan La Bombonera.

Tidigare under resan har vi haft lyckade matchupplevelser både i Peru och Chile. Det är utsålt, och det blir biljettköp till ett överkomligt överpris i eftermiddagssolen på parkeringsplatsen utanför stadion.

Strosar runt i stadsdelen Boca i väntan på avspark. Matchpulsen höjs. Inne på arenan sjunger nästan 50 000 argentinare och på läktar­etaget ovanför hoppar bortafansen från Argentinos Juniors så att betongen gungar.

URUGUAY: Mil efter mil med nötkreatur

13. Montevideo. På katamaranfärjan över Rio de la Plata försvinner Argentina bakom oss. Med buss­anslutning anländer vi till resans slutdestination – Montevideo.

Det är en vänlig stad som är lätt att känna sig hemma i. Men det är svårt att beställa vegetariskt. Servitrisen på restaurangen löser det när maten har serverats genom att låna min sambos bestick och lyfta över hennes icke beställda köttbit till min tallrik.
– Så, nu är det utan kött, säger servitrisen och lägger tillbaka besticken.

Samma bekymmer får vi några dagar senare, då vi i desperata tankar om att äventyren inte får ta slut, hyr en bil och rattar ut ur storstaden. Mil efter mil passerar med betande nötkreatur.

Vi ordnar till och med en övernattning på en köttproduktionsfarm.

Erbjuds grillad kalv och värd­paret häpnar över min sambos diet. Som backup får hon därför fem kokta ägg på bordet vid sin plats.

Så tar resan slut, men det blir en match till. På arenan där VM-finalen spelades 1930 får vi se Nacional vinna i den inhemska ligan med ett snyggt mål mot Bella Vista.

SNABBGUIDE LATINAMERIKA

Resa
Flyg: Många stora bolag flyger till olika delar av Sydamerika direkt från Europas större flygplatser. Priset kan variera mellan 7 000 och 15 000 kronor för en enkelresa.
När: Planera för att fly vintern, då är det sommar i Sydamerika. Tänk på att det är regnperiod i Amazonas kring februari.

Bo
Gå efter guide­bokens rekommendationer eller välj en spännande variant: knacka på och fråga på ställen som ser överkomliga ut. Tv och eget badrum med varmvatten är billigt oavsett land – be alltid om att få se rummet först.
De stora guideböckerna Lonely Planet och Rough Guides rekommenderar mängder av boenden. Det kan kännas tryggt, men man behöver sällan förboka.

Äta
Budget: Packa yoghurttabletter för magen och ät på lokala restauranger. Handla picknick i affärer eller laga mat i köken på vandrarhemmen.
Mellan: Maten på de lokala restaurangerna är bra och portionerna mättar. Tyvärr finns det främst pizza och pasta på turist­orterna. Många människor vet inte vad vegetariskt alternativ är – men för det mesta går det att få vegetarisk mat.
Lyx: I större städer finns lyxig europeisk mat. Men vem vill äta det när man är i Sydamerika?

Göra
Grundkurs: Välj en rutt som trafikeras av “gringos”, västerländska turister, och åk till kända sevärdheter. De är ofta värda ett besök. Den upptrampade rutten går från Quito (Galapagosöarna), Cuzco (Machu Picchu), Uyuni (saltöknen) mot Rio de Janiero eller Buenos Aires. Överallt finns turer med kajak, häst eller flyg. Allt för de äventyr en turist förväntas vilja göra.
Överkurs: Volontärarbeta och kom den inhemska kulturen närmare. Problemet är att många organisationer kräver att man stannar i flera månader. Det kan bromsa en tajt planerad resa, men samtidigt vara ett perfekt första halvår på en årslång resa. Passa på att ta spanskkurser före – eller under resan.

Köpa
Mat: Som backpacker är det inte värt att släpa runt på varor som ska med hem. Köp i stället ett extra mål mat, en reservfika till bussresan. Ta för vana att köpa en flaska vatten mer än du tror är nödvändigt. Det är viktigt att dricka mycket på hög höjd.
Kläder: Peru har flera stora klädkedjor som säljer moderiktiga plagg tillverkade i landet, annars är mycket importerat från Kina. Satsa på viss prutning när det gäller stickad ull från lamadjur.
Shopping-zonen: Genom att åka över gränsen till den paraguayanska sidan vid Puerto Iguazú kan man shoppa som en galning. Här råder skattelättnader som gör varorna billiga och man kan här köpa alla sorters souvenirer från hela Sydamerika, och försäljarna kommer att se till att du gör det.
Varning: Skylta aldrig med dina pengar. Använd hela tiden ett pengabälte för pass, kontokort och större summor.