Gatorna där tiden har stått stilla
ATMOSFÄR. Jag älskar ställen och platser där det känns som tiden
har stått still. Förr var de lätta att hitta i Rom, nu är de alltmer
sällsynta. Via Margutta, mitt i centrum, är fortfarande en överraskande äkta
upplevelse. Detta var Roms konstnärs- och kulturgata på femtio- och
sextiotalen. Här bodde till exempel Federico Fellini och Giulietta Masina.
Ibland cyklar jag dit tidigt på morgonen, bara för glädjen i att vara där.
En annan gata som gör mig yr av Rom-kärlek är Via in Selci i kvarteret Monti.
Vid mynningen ligger de stränga Clarissa-nunnornas gråa, ointagliga kloster.
Längre ner i backen blir gatan totalt vardaglig, med små, sneda och vinda
hus och verkstäder med vidöppna portar.
På Via Giovanni Lanza i närheten hittar ni osterian Monti Doc, som serverar
enklare rätter och bra viner i glas. På kvällarna är det full rulle, lunchen
är lugn och fin.
Här är vi i trakterna av Piazza Vittorio Emanuele, ett annat av mina
favorittillhåll i Rom. Området byggdes kort efter Italiens enande till
välbärgade borgarfamiljer från norr. Piazzans arkader är typiska för städer
som Genua och Turin, inte alls för Rom.
I dag är torget en salig blandning av det gamla och nya Rom, äldre original
som bott här i hela sitt liv och mängder av invandrare.
På Via Principe Amedeo, bakom torget Piazza Vittorio Emanuele, ligger Roms
största livsmedelsmarknad. Att gå där är som att vandra igenom en vidöppen
kokbok med recept från världens alla hörn.
Arkitektur som talar maktspråk
HÄRSKARTESTETIK. Ett besök på Piazza Montecitorio ger en inblick i
det som många italienare åtrår mer än någonting annat. Makt. Hela staden
andas härskarnas önskan att synliggöra makten genom århundradena.
För vad är Forum Romanum, Palatinen, kyrkorna, obeliskerna, de pampiga
adelspalatsen och den överdådiga konsten om inte maktspråk omvandlat till
estetik?
Mina två favoritmuseer i Rom är Capitoliums museum och Galleria Borghese i
parken med samma namn. Det första är stort och heltäckande, den andra är som
chokladbutikens exklusivaste samling praliner.
Två verk ger mig absolut svindel. I Berninis skulptur av Apollo och Dafne, ser
nymfens förvandling till lagerträd ut att ske mitt framför ögonen på en. Och
vad ska man läsa in i Rafaels stillsamt gåtfulla renässansdams blick, där
hon sitter vid sitt fönster med en liten enhörning i famnen?
Antikens New York
ROMARRIKET DÅ OCH NU. Rom befinner sig just nu i ett ovanligt
starkt spänningsförhållande mellan nutid och historia. En av de mest
fascinerande aspekterna av staden är att man här kan ta i västerlandets
historia med händerna.
De tusenåriga, skrovliga stenarna är visserligen ruiner men de är ovanligt
begripliga, eftersom romarriket i många avseenden var så modernt. Det man
ser är riktiga husväggar, badhus, tempel, pisskurer. Rom var sin tids New
York, en smältdegel för kulturer från Mellanöstern, Medelhavsområdet och
Nordeuropa. Det var också den mest moderna och framåtsträvande staden i
världen.
Man kan inte annat än undra över var all utmärkt samhällsplanering och
organisation har tagit vägen genom århundradena. Inte ett uns av det antika
Roms avantgarde kan spåras hos dagens italienska politiker.
En av det moderna Roms mest antropologiskt intressanta platser är därför
piazzan framför deputeradekammaren, Montecitorio. Berlusconi-erans politiker
erbjuder intressant forskningsmaterial. Alla är uppklädda till tänderna och
de få kvinnorna otroligt välvårdade, flörtiga och unga.
Framför parlamentet står oftast en grupp nyfikna, vänner och bekanta och lite
bonniga delegater från valkretsarna, i hopp om att få skåda de ärevördiga
(det är italienska parlamentsledamöters titel, trots de otaliga skandalerna)
och om så bara för ett ögonblick få sola sig i glansen av deras makt och
framgång.
Bortanför Via del Corso
SHOPPING. Om ni vill shoppa, ska ni i första hand undvika Via del Corso
och framförallt på lördag eftermiddag. Helt outhärdligt.
Då är det bättre att ge sig över till andra sidan Tibern och Via Cola di
Rienzo. Det kryllar av affärer, marknadsstånd och trevliga barer där man kan
ta kaffepaus. Stadsdelen heter Prati.
Här har bland andra Angelo di Nepi en av sina butiker i Rom. Han är en lokal
designer som gör kavajer, kjolar, byxor och klänningar i sagolikt vackra
bomulls-, linne- och sidentyger. Ännu mer exklusivt känns det eftersom
Angelo di Nepi faktiskt bara finns i Rom. För en gångs skull kommer man inte
hem med en dussinvara.
Parallellt med Via del Corso ligger Via Campo Marzio, som har en hel del fina
butiker. På Piazza della Torretta ligger Milagros, där en stilig dam med
sällsamt god smak köper in få, snygga och mycket prisvärda kläder, skor,
väskor och accessoarer.
Befinner ni er i dessa krokar, så missa inte en av Roms mest välbevarade gamla
trattorior, Da Gino, på Vicolo Rosini 4.
Mitt sista shoppingtips är Via dei Giubbonari, gatan som löper från Campo de
Fiori till Piazza Cairoli. Ungefär halvvägs längs gatan ligger den
obetalbart söta lilla piazzan Largo dei Librari, där man ska satsa på de
frityrstekta kabeljofiléerna på Dar Filettaro.
Ät som en romare
INÄLVSMAT. Det roliga med Rom är att det är så gammalt att det är
modernt. Inälvsmat fick svenskar att må illa fram till för ett par år sedan,
när allt det som normalt maldes ner i falukorven plötsligt blev chict.
I Rom har man ätit frattaglie sedan antiken. Om ni vill äta riktigt romerskt,
ska ni alltså grotta ner er i hjärta, hjärna, lungor, njurar och testiklar.
Pricken över i:et är pajata, dikalvstarmar som har kvar sitt innehåll av
halvsmält mjölk. Det lagar romarna i tomatsås till rigatoni och det är
faktiskt hur gott som helst. På Via Monte Testaccio ligger Checchino, Roms
mest anrika inälvsrestaurang.
Vanlig hyfs en bristvara
GODA RÅD. Jag har bott för länge i Rom för att känna dragning till
att besöka stadens måsten, som Colosseum, Petersplatsen, Spanska trappan,
Vatikanmuseet. Det har delvis med den ständigt svällande massturismen att
göra. Det är väldigt svårt att få vara någotsånär ensam med sina upplevelser
i Rom. Det beror i sin tur på vilken årstid man åker. Januari–februari,
augusti och slutet av oktober–december är de bästa månaderna i Rom. Då kan
man som romare återerövra sin stad och som turist glädjas över kortare köer,
lägre priser och en mer vardaglig bild av Rom.
Tyvärr måste jag upplysa om att romarna hör till Italiens mest burdusa
invånare. När man kan språket och förstår sig på Rom kan romarnas
vad-då-då-attityd ibland vara ganska charmig och märkligt lik en viss
malmöitisk livsinställning. Romarna tycker, med viss rätt, att de bär på
Europas mest intressanta arvsmassa. Men som besökare är man mer intresserad
av vanlig hyfs. Det är en bristvara.
SNABBGUIDE ROM
RESA
Flyg: SAS, Cimber, och Norwegian flyger direkt från Köpenhamn till Rom.
Många andra har bra resor med en mellanlandning, till exempel Swiss och
Lufthansa.
Tåg: Stämningsresenärer rekommenderas nattåget CityNightLine från
Köpenhamn till München, därefter dagtåg till Rom. Ett Interrail-kort för
vuxna som varar i 10 dagar kostar cirka 3 000 kronor i andra klass.
Liggplats ingår inte. Äventyret tar cirka ett dygn i vardera riktningen.
BO
Budget: En svenskitaliensk familj hyr ut rum i sin egen lägenhet på Via
Natale del Grande i Trastevere. 70 euro för dubbelrum med frukost.
Mellan: På Hotel Lancelot på Via Capo d’Africa vid Colosseum känns det
som att bo hemma hos gamla, goda vänner. Sviterna på översta våningen har
vackra terrasser med vidunderlig utsikt. En sådan svit med plats för tre
kostar 330 euro i dubbelrum i högsäsong.
Lyx: Hotel Plaza på Via del Corso är ett av Roms mest anrika
lyxhotell, med mycket gammaldags atmosfär i lobby och bar. En juniorsvit
kostar 539 euro natten under högsäsong, men den som bokar online får rejäl
rabatt.
ÄTA
Budget: Er Buchetto, Via del Viminale 2G i Rom, serverar bara porchetta,
helstekt spädgris med knaprig svål, direkt på bordet på ett vaxat papper.
Vinet kommer ur en kran i väggen och det röda är riktigt gott. Den som vill
kan avrunda med lite ost eller en kaka. Obetalbar miljö och service.
Mellan: På Alchemilla, Via San Giovanni in Laterano 220, äter ni en
förstklassig gourmetmåltid med 5-6 rätter för cirka 40 euro per person. Det
finns bara en meny och restaurangen öppnar klockan 21. Räkna med att
middagen tar minst 2,5 timmar. En prisvärd höjdare!
Lyx: Open Colonna ligger högst upp i museet Palazzo delle Esposizioni
på Via Nazionale i Rom. Den drivs av en av Italiens mest kända kockar,
Antonello Colonna. En sann upplevelse, estetiskt och kulinariskt, särskilt
på kvällen när himlens alla stjärnor lyser in genom det välvda glastaket.
Menyn kostar 100 euro per person.
Tips! För andra restaurangråd, konsultera Slow Foods och Gambero Rossos
guider.
GÖRA
Grundkurs: Köp en av de utmärkta internationella guideböcker som finns.
Missa inte Colosseum, Via Appia Antica och Petersplatsen.
Överkurs: Boka en guidning i liten grupp på kvällen i
Vatikanmuseet. Det kostar cirka 40 euro per person men är värt vartenda öre.
Roms legendariska filmstad Cinecittà öppnade nyligen portarna för besökare.
Läs mer på www.cinecittastudios.it
NÄR?
Högsäsong: Börjar i mitten av mars och pågår till den sista
juni. Juli och augusti är lågsäsong eftersom det är så varmt. I september
börjar högsäsongen igen, hårt tryck och höga priser fram till början av
november. Jul och nyår och påsk kallas altissima stagione. Då är det som
allra dyrast. I januari och februari är Rom förhållandevis lugnt, soligt,
underbart och billigt!
KÖPA
Priserna: Skor och väskor kostar inte mindre, men utbudet är så enormt
mycket större och snyggare. Köp hellre modevaror med hög kvalitet och höga
priser, än lågprisvaror. De är bättre hemma.
PACKA
Prylar du behöver: Rom är i genomsnitt tio grader varmare än Skåne
året om. Framförallt på våren och senhösten regnar det mycket. På vintern
behöver man varma ytterkläder.