"Man behöver inte prestera utan faller bara in i det som är"

Resor.
– Som präst jobbar jag med andras tro, då ger man ut så mycket. Till slut måste man hitta de egna vattenhålen där man kan fylla på med något eget, säger Maria Gustafsson.

Hon är församlingspräst i Gislaved, Småland, och en återkommande gäst på Killan. Det tog tid innan Maria Gustafsson hittade sin väg. Under många år jobbade hon inom industrin och vården. Det var först när hon fick ett jobb som kyrkovaktmästare som hon insåg att hon kände sig hemma i kyrkan.

Efter flera års teologistudier på distans blev hon prästvigd.

Då var hon 47 år gammal, det var för tre år sedan.

Det var också i samband med studierna som hon var på reträtt på Killan för första gången. Sedan dess har hon återvänt, nu är det fjärde gången.

– I jobbet har man ansvar för att se alla och se till att allting fungerar. Hemma, med familjen, är det samma sak. Men här kan man vara lite egoistisk, vara ensam och umgås med Gud. Man behöver inte prestera utan faller bara in i det som är.

Maria Gustafsson tror att man kan få ut mycket av vistelsen även om man inte har någon tro.

– Den här stillheten får nog alla ut något av!

Men tystnaden kan överraska, säger hon.

– Ibland kan det dyka upp tankar som man blir lite förvånad över, både positiva och negativa. Och det är bra, för här har man också tid att ta itu med funderingarna. Jag tror att psyket fungerar lite så, att saker och ting kommer upp när man har tid, säger hon.

Efter en reträtt brukar hon känna sig lugn, trygg. Och batterierna är laddade.

– Även om jag sällan stressar i vardagen.

Författare: Nathalie Nasr
Publicerad 5 april 2009 00.01
Uppdaterad 5 april 2009 00.01

Resor
Läsarpulsen
Bloggar
Toppnyheterna just nu