Egentligen är det ganska fantastiskt. Fuerteventura, inte långt från Afrikas
kust, är som en jättelik, långsmal och bergig stenöken från norr till söder.
Med några få undantag längs ostkusten: Saharas sand har blåst in över
vattnet och skapat en sandöken med dyner längs havet längst i norr och en
tre mil lång sandstrand på sydudden.
Det är kring de här två beacherna turismen koncentrerats. I norr når
sandstranden upp till Corralejo, en äkta liten kanariestad med hamn, populär
marknad, turistkvarter och engelska fotbollspubar. Från hotellen går bussar
ut till stranden – och det kan hända, när det blåser lite mer, vägen täcks
av sand som likt snö fyker in över dynerna.
I söder, i utkanten av en gammal fiskeby, har en ny turistby, Jandia, byggts
upp längs beachen med krog- och strandpromenad.
Är man inte intresserad av att köra runt på helt kala bergstoppar har det
tidigare inte funnits mycket annat än Corralejo och baden som lockat.
Förrän nu.
Och då är det Caleta del Fuste mitt på östsidan, sju kilometer från
flygplatsen, som står i centrum – med två av golfbanorna ett par kilometer
från det stora turisthotellet.
Fuerteventura Golf Club har haft status som proffsbana sedan Spanish Open
spelades här 2004. Större delen av banan ligger på slät mark med palmer och
fyra stora dammar och med havet inom synhåll. Hålen ligger fint utspridda i
det man kallar det största sammanhängande gröna området på ön.
De sista två hålen skiljer sig dock från resten. Hål 17 är en par femma
omgiven av villor och med upphöjd green. Hål 18 är en par fyra med spel rakt
ut mellan husen ner till det imponerande klubbhuset/klubbhotellet.
Banan håller nog inte längre för Europatouren, men däremot är det planerat att
Spanska touren ska komma hit. För den vanlige golfturisten är det en rejäl
utmaning med mycket krävande par tre-hål.
Grannbanan Salinas, som bara varit i spel en säsong, är raka motsatsen. Även
om vissa delar är desamma – en del spel över vattendammar, palmer som
prydnad och havet synligt från hela banan – är ett av de dominerande
inslagen den svarta sanden med kaktusar som ersatt gräsruffen. Men allra
mest skiljer sig layouten: Ganska kort bana, 5 100 meter från gul tee och
par 70, med greenerna antingen bakom vatten eller omgivna av bunkrar.
Det är här medelgolfaren kan spela som proffsen: Det räcker med utslag med
driver och sen kort järnslag på de korta par fyra-hålen – och på ett hål kan
vi chansa på att slå över en 190 meter lång damm och sen putta för eagle.
I november var banan i utmärkt skick och vi hörde inte ett ont ord om banan
från grupperna som spelade här hela veckan. Majoriteten av turisterna är i
åldrarna 50–75 år.
Längst i söder öppnades Jandia Golf för spel i höstas. Hålen är utlagda i en
dalgång med fina vyer ut över både hela banan och havet. Spännande layout,
flera krävande hål – en lång par fyra med ravin framför green är nästan för
svår – men också bra birdiechanser även för medelgolfaren.
Redan för två år sedan var en stor del av banan färdig och borde nu ha varit
en riktigt rolig utmaning. Men när de första turistgrupperna kom i höstas
saknades en del, både organisatoriskt och när det gäller finishen. Banan är
tuff att gå och byggd för golfbilar, men det fanns inga. Scorekort var
fotostatkopior, teeskyltar var utan mått, greener var luddiga och
överdressade och ruffen alldeles för hög för att vara turistbana. Det
nybyggda hotellet vid banan hade stängts – ligger lite för långt från by och
strand – och ett provisoriskt klubbhus höll på att inredas.
Ving hade tagit hit en grupp danskar, Golf Plaisir en mindre grupp svenskar.
En del gäster bussades till Fuerteventura och Salinas, andra stannade kvar.
Efter researrangörernas hot om brutna kontrakt fixade klubben till de värsta
misstagen, scorekort togs fram, gräset klipptes och golfbilar lånades in.
Några av de svenskar som blev kvar på banan tyckte efteråt att golfveckan
trots allt varit ok. Ersättningshotellet var utmärkt.
Ving kommer inte att ha kvar klubben i sitt utbud i fortsättningen – de
flyttar sina golfresenärer till Fuerteventura Golf. Golf Plaisir för samtal
med Salinas och Fuerteventura om att göra samma sak.
När öns fjärde bana, en halvtimmes resa söder om Caleta del Fuste, öppnas till
sommaren blir det sannolikt utan de här problemen. Playitas Golf, liksom
hotellet intill, ägs av Apollo och är tänkt att bli en stor
idrottsanläggning med – förutom golf – tennis, fotboll, gym, löparbanor,
cykling etc.
Då vi spelade sex av banans hål i november var de i utmärkt skick, kanske öns
bästa greener. Terrängen är lätt kuperad och utifrån arbetet på resterande
hål såg det ut att bli en intressant bana, olik övriga.
Redan nu för Golf Plaisir diskussioner om att göra greenfeepaket med Playitas
och två av öns andra banor.