Annons:

Valencias vattenhål

Resor.

Turning Torso-arkitekten Santiago Calatrava kommer från Valencia, och det märks. Staden, Barcelonas inte fullt så hajpade lillasyster, bjuder också på ett sjudande nattliv.

Annons:

I Valencia innehåller det lokala vattnet apelsinjuice, cava och cointreau. Beställ en karaff agua de Valencia på en av stadens barer så får du se. Men res också hit för att stan har (nästan) allt som Barcelona har fast i mindre format och med en mer sympatisk prislapp. Och res hit för Europas allra modernaste museer och för den gula risrätten som blivit synonym med staden.

Till att börja med måste man göra ett val. Resa hit under Las Fallas, en av Spaniens intensivaste festivaler som firas en vecka i mars. Eller resa hit under någon av årets resterande veckor.

Las Fallas vänder upp och ner på stan. På vartenda torg, i varenda gränd: parader, musik, dans, gratis paella från järnpannor med en diameter på två meter och 10–15 meter höga dockor – ninots – i papier maché och polyester som karikerar lokala och globala makthavare och kulturkändisar.

På den veckolånga festivalens sista dag – när jag och stans invånare med rödsprängda ögon och flåsande av utmattning såg fram emot vila – flammade allt upp i det sedvanliga crescendot: valborgsmässoliknande bål och dramatiska explosioner fick de vita husfasaderna att glöda, våra trumhinnor att bågna och ansikten att rodna.

Redan två veckor före festivalen pågår förfestandet. Som på en given signal släpper Valenciaborna vad de har för händerna och börjar gå mot Plaza del Ayuntamiento, där staden värmer upp varje dag klockan två med fyrverkerier som inte syns mot den bleka ljusblå himlen, men hörs desto mer. Och varje kväll är det parader med fantasifulla dräkter och hemmasnickrade ekipage – allt detta liksom för att förbereda sig på den osannolikt hektiska Las Fallas.

För en blekgrå nordeuropé känns det sensationellt exotiskt med Valencias festande och livsnjutande. Vitamin- och energiinnehållet i en Valenciaweekend med stadens skarpa vårsol, gula favoritdrink, gula paradrisrätt, ljumma nätter och husfasader upplysta av persikofärgade gatlyktor motsvarar hundra tuber C-vitaminbrus.

När man är tillbaka hemma i det grafitfärgade Norden igen, brinner en gul fläck på näthinnan i flera dagar. Osäkert om den beror på för mycket på solstillande, på apelsinträden eller paellan – eller att det helt enkelt blivit för mycket Valenciavatten.

En skön Valenciadag börjar i gryningen. Då kan man ta på sig joggingskorna och trippa genom gamla stans skuggiga gränder ner till Turiafloden. För en simtur? Nej, efter översvämningen i oktober 1957 tröttnade man på flodens årliga plötsliga hävdelsebegär och ledde vattnet runt Valencia och torrlade flodfåran genom stan. Idag är flodbädden en nästan en mil lång park med fotbollsplaner, gratis utomhusgym, kaféer, skogsdungar, sprutande fontäner, museer, lekplatser och gräsmattor att stretcha och lite senare på dagen att vänslas på.

Jogga med solen i pannan och doften av blommande ginst i näsan under 1800-talsbroar i sten och Turning Torso-arkitekten Santiago Calatravas moderna museikomplex, Puente de la Expocición, med sina karakteristiska vita bågar, tillsammans med hundratals andra joggare och skateboard- och inlinesåkare.

Resten av dagen kan man ägna sig åt att njuta av mångfalden av dofter och smaker på saluhallen Mercado Central, designad i en vilja av social framåtanda av Francisco Guardia och Alejandro Soler och sedan 1928 stans mattempel nummer ett. Här trängs man med Valenciabor med rutiga rullväskor och turister med kameror i en vardagshyllning till färska livsmedel.

Titta på de levande ålarna – tjoff, tjoff, där blir en av dem halshuggen av fiskhandlaren – de fårade tomaterna, de lufttorkade serranoskinkorna. Handla surdegsbröd, pan de artesano, från en disk där de ställt ölburkar mellan brödtravarna och cavaflaskor bredvid bakelserna för att visa vilka frestande kombinationer som livet kan bjuda på. Frossa i Valenciaapelsiner muy dulce (mycket söta) med kvist och blad i behåll för nio kronor kilot och beundra trågen med rundkorniga rissorter som ska användas till paella och är odlade på risfälten i L’Albufera strax söder om stan.

Paella Valenciana. Det är här rätten har sitt ursprung. Fast det är inte helt sant. Den har vandrat ända bortifrån Indien – där man fortfarande äter risrätten pullao – via Arabien till Spanien. En typisk Valencia paella innehåller kanin eller kyckling, vita bönor, haricots verts och räkor och ibland vinbergssnäckor.

Det finns många varianter. Arroz negro med fisk, bläckfisk och skaldjur och riset svärtat av bläckfiskens bläck. Paella marisco med fisk och skaldjur. Och många enklare vardagsvarianter.

Riset är inte importerat från Pakistan eller Thailand utan odlas i L’Albufera bara några mil från uteserveringarna i Valencias gamla stadskärna.

Paellan slog igenom utanför Spanien i och med charterboomen på sjuttiotalet. I Sverige blev den en av våra första exotiska festrätter, enkel att laga, men ändå festlig med sin gula färg och lyxiga skaldjur. Sedan föll den i glömska, och tillsammans med sangría, töntklassad och förpassad till Costa del Sols, Mallorcas och Kanarieöarnas chartergetton.

Fast i Valencia har man förstås alltid ätit paella. Och nu, i takt med Valencias stigande stjärna på arkitektur- och designhimlen, är den på väg att återerövra världens finrum. I Valencia äter man den till vardags, helst till lunch och ofta bara som förrätt.

Att prata spanska som en kratta gör inget i Valencia. Man får aldrig någon snäsig språkpoliskommentar. Folk lägger ibland huvudet på sned och säger No entiendo (jag förstår inte), men alltid välvilligt. När jag undrar om man inte kan betala med carta i snabbköpet (kreditkort heter tarjeta på spanska) tvingas jag för första gången gå över till engelska för att göra mig förstådd. Men kassörskan kostar inte ens på sig ett hånleende.

Njuter av en café solo och en spansk brandy i eftermiddagssolen på torget Doctor Collado och funderar på vad det är som gör stämningen så tolerant och avspänd i Valencia. Valencia, tror jag, är tolerant på grund av att stan aldrig varit en avkrok, utan alltid en korsväg.

Ris och saffran och ordet arroz, från arabiskans al-arros, kom med muslimska morer från Afrika och Asien, arkitektur och tradition från romare och visigoter, prålighet från spanska katoliker, guld och choklad från Latinamerika – och massiva infrastrukturbidrag från eu i Bryssel.

När det mörknar i Valencia slocknar inte solen. Staden badar i ett generöst orange sken från kraftiga gatulyktor. Inga kilowattsnåla mesiga lyktor à la Nordens mörka städer, utan ett solvarmt ljusflöde som får staden att skimra och natten att smälta.

Det går till och med bra att klockan nio på kvällen besöka en av stans hetaste nattbarer tillsammans med tre småbarn och fråga om de inte skulle kunna ordna en alkoholfri aqua de Valencia, trots att det inte står på menyn.
– Självklart, det ordnar vi. Vad kul att ni är här! blir svaret.

På en svensk nattklubb hade de ringt en socialsekreterare.

Snabbfakta

Vad: Valencia är residensstad i den valenciansktalande autonoma regionen Valencia och i provinsen Valencia.

Var: Mellan Costa Blanca och Costa del Azahar, 30 mil söder om Barcelona och 14 mil norr om Alicante.

Invånare: 1,5 miljoner.

Soldagar: 300 per år.

Mer

Resa dit
Flyg: Iberia flyger från Köpenhamn via Madrid. Swiss flyger via Zürich och Lufthansa via Düsseldorf. Du kan också flyga till Alicante med Norwegian och ta bussen eller tåget (1,5 tim). Eller att flyga till Madrid och ta snabbtåget Madrid–Valencia (tre och en halv timme, cirka 380 kronor). Spanska tåg bokar du på renfe.es.

Transfer: Flygplatsen i Valencia ligger bara åtta kilometer från gamla stan. Tunnelbana från flygplatsen till centrum tar knappt 20 minuter och kostar 15 kronor. En taxi går på cirka 200 kronor.

Ta sig runt
Du går över allt i gamla stan och resten av centrum. Det är först om du ska till Ciudad de las Artes y las Ciencias eller Playa Malvarossa som du behöver ta bussen eller tunnelbanan/spårvagnen. Modern, effektiv och billig kollektivtrafik (15 kronor för de flesta resor). Kolla in linjenät och priser på metrovalencia.com.

Hotell
Bra att veta: under Las Fallas-festivalen 13–19 mars är priserna i stort sett de dubbla.

• La Lonja Apartamentos, apartamentoslalonja.com är en lägenhetsförmedling som har flera fina lägenheter i gamla stan för 600–1 200 kronor per lägenhet och natt – då kan ni vara upp till åtta personer som delar på lägenheten och kostnaden. Prisvärt för familjer och kompisgäng.

• El Cid, Calle Cerrajeros, tel 96-392 23 23. Ligger i smal gränd nära Mercado Central i gamla stan. Enkelt men charmigt pensionat med rustika träbjälkar i taket. Toa och badrum i korridoren. Dubbelrum 300–400 kronor.

• Hostal Venecia, En Llop 5, hotelvenecia.com. Mycket fint hotell i hus med gräddbakelsefasad på stadens centrala torg, Plaza del Ayuntamiento. Nära järnvägsstationen. Dubbelrum: ca 1 200 kronor.

Restauranger
I Valencia äter man 1) stans lokala specialitet paella i alla dess varianter 2) grillad kanin och 3) tapas (smårätter). När? Menú del dia (dagens trerätters lunch inklusive vin och ofta också kaffe) från 12 fram till cirka 16. Efter välbehövlig eftermiddagstupplur: värm upp med några cañas (små glas öl) och tapas mellan 18 och 22 för att runt midnatt, om du orkar, äta middag. Sedan går du på bar – läs mer under Nattliga nöjen.

• El Rall, Calle Tundidores 2 nära La Lonja (Silkesbörsen). Designad rivningskänsla med chica tegelstensväggar med rester av murbruk och målad betong. Ät paella eller canejo, som är träkolsgrillad kanin med rostad paprika, och lax med apelsinsmak. Eller varför inte en klassisk solomilo, det vill säga en mör oxfilé.

• Bar Pillar, Calle Moro Zeit 13. Klassisk och legendarisk tapasbar, med små träbord, lång fin bardisk och på golvet blå plasthinkar där du slänger musselskal. Alltså: här ska du äta musslor (mejillones). Lång tapasmeny. Mest folk från åtta på kvällen och framåt.

• Bar El Kiosco, Calle Derechos 38. Stimmigt vardagsställe vid det fina lilla torget Doctor Collado bakom La Lonja. Serverar dagtid en prisvärd menú del dia och kvällstid 55 sorters tapas, bland annat fina albóndigas (köttbullar) och gambas al ajillo (räkor i vitlök).

• La Pepica, Paseo de Neptuno 6–8, lapepica.com. Ligger på strandpromenaden vid Playa Malvarossa, en kvarts spårvagnsresa från Pont de Fusta (nära gamla stan) till Las Arenas (vid havet). Öppnade första gången 1898 och var ett av Hemingways många spanska favoritställen – hans tid som stammis gestaltas av svartvita bilder på väggarna. Bra paella marisco och fisk. Perfekt för långlunch med havsvy.

Nattliga nöjen
Gamla stans bästa bargata heter Calle Caballeros (Carrer dels Cavallers på valencianska) och börjar vid Plaza de la Virgen. Här ligger barerna tätt. En valenciansk specialitet är – i ännu högre grad än i övriga Spanien – att dricka ett glas och gå vidare till nästa ställe. Att hänga en hel kväll på en enda bar är lika ospanskt som dörrvakter och avgiftsbelagda garderober. Dörren står vidöppen, natten är ljum, humöret gott och toleransen stor.

• Fox Congo, Calle Caballeros 35. Läderlapptäcke på väggarna, klippt kopparplåt på pelarna. På toaletten glasväggar fyllda med mossa och växter. Bardisk i beigespräcklig alabaster. Kort sagt: design. Från midnatt och framåt ofta fullsmockat, hög stämning och hög musik.

• Johnny Maracas, Calle Caballeros 39. Akvarium i väggarna. Porlande vatten under bardiskens glasskiva. Latindansmusik.

• Sant Jaume, Calle Caballeros 51. Liten vacker bar, som känns som ett gammaldags apotek. Uteservering på torg. Perfekt servering för att titta på folk och dela på en karaff iskall aqua de Valencia.

• Infanta, Plaza del Tossal 3 när Calle Caballeros. Bar med filmtema. Filmaffischer och ständigt en rullande film på en duk på väggen.

Göra
• Ciudad de las Artes y las Ciencias på Turiaflodens uttorkade bädd, öppet 10–20, www.cac.es. Rymmer planetarium (Hemisfèric), naturvetenskapligt museum (Museo de las Ciencias Príncipe Felipe) och ett oceanografiskt museum (Oceanográfic) med såväl delfinarium som stora akvarier där du går i glasrör under simmande hajar och rockor.

• Museo de Bellas Artes, Calle San Pío V 9, öppet tis–sön 10–20, fri entré. Konstmuseum med bra fik/restaurang och regionala och spanska stoltheter inom klassiskt måleri. Goya, Velázques, El Greco med flera.

• Instituto Valenciano de Arte Moderno, Calle Guillem de Castro 118, öppet tis–sön 10–20 (till kl 22 juni–sept), www.ivam.es. Ett av Europas piggaste moderna museer, ritat av japanska arkitekterna Kazuyo Sejima och Ryue Nishizawa. Mycket bra restaurang, La Sucursal, värd ett besök i sig.

• Museo Fallero, Plaza Monteoliviete, öppet tisd–lörd 10–14 och 16.30–20–30, sön 10–15. Är du inte i stan under Las Fallas-festivalen ska du passa på att besöka det här museet och titta på deras underhållande utställning av karikatyrfigurer, ninots, som räddats från lågornas rov.

• La Lonja, Plaza del Mercado, öppet tis–lör 10–14 och 16.30–20.30, sön 10–15, fri entré. Gotiskt hus från 1498 som en gång i tiden var börs för handel med silke och andra exotiska varor från när och fjärran. Av Unesco klassat som världsarv.

Fotboll
Valencia Club de Fútbol ligger i högsta divisionen, La Liga, och är ett av Europas toppklubblag. Matcherna är förstås en fest. Stadion på Avenida Aragon ligger 20–30 minuters promenad från gamla stan. På Calle Pintor Sorolla mitt emot varuhuset Corte Inglés har klubben en butik, öppen mån–lör 10–21. Kolla spelschema och köp matchbiljetter: www.valenciacf.es.

Las fallas
Festivaler/evenemang. Las Fallas (www.fallas.com) varje år 13–19 mars.

Bada
Playa Malvarossa är bred och lång. Vattnet är acceptabelt rent, trots närheten till Valencias hamn. Duger gott för några dagars sol och bad. Många restauranger och kaféer som har öppet året runt. 20 minuters spårvagnsresa från Pont de Fusta nära gamla stan till Las Arenas.

Shoppa
Mat, kryddor, prisvärda brända lerfat, paellapannor med mera i och runt Mercado Central. Kläder och skor från enskilda boutiquer och därtill kedjor som Mango och Zara och varuhuset Corte Inglés på gågatan Calle Juan de Austria och gågatorna söder om Plaza del Ayunamiento.

Guide
Lonely Planets Best of Valencia (spansk version Lo Mejor de Valencia) finns att köpa i Sverige och nästan överallt i Valencia.