Världsarvet under ytan

Luften är fuktig och havet ligger stilla när vår stora turbåt stävar ut ur Port Douglas marina. Några enstaka molntussar kryper ovanpå Tablelands mörkgröna bergskammar.
På en sjömils avstånd ter sig kusten lika fridfull och vild ut som den måste gjort när James Cook seglade förbi för snart 250 år sedan på sin första upptäcktsresa. Av hotellanläggningar eller andra tecken på mänsklig närvaro syns inte ett spår. De ligger strax bakom den täta grönskan. Lokala byggrestriktioner förbjuder strandnära hus i området att vara högre än en palm.
Skepparen pekar på en punkt på ekolodet i närheten av Low Isles.
– Det var där han blev dödad.
"Han" är tv-profilen Steve Irwin, som under smeknamnet Krokodiljägaren gjorde sig ett namn även utanför Australiens gränser, för sina spektakulära naturprogram. Våghalsighet var Irwins signum, och närkamperna med vilda djur gjorde att han blev en kultfigur, även om seriösa naturkännare rynkade på näsan.
Till slut gick Irwin ett steg för långt. Under en inspelning simmade han för nära en stor stingrocka som i självförsvar snärtade honom med sin långa spjutvassa svans. Spjutet träffade mitt i Irwins hjärta.
– Det var för sex år sen, jag var ute med båten och hörde det själv på komradion. Han hade en enorm otur, hade det träffat någon annanstans på kroppen kunde hans liv ha räddats. Annars är det väldigt ovanligt med olyckor här ute.
Rakt under oss breder ett världsarv ut sig. Världens största korallrev, som sträcker sig över 200 mil längs Australiens nordöstkust. Ingen annanstans på jorden finns så stor naturlig mångfald. Här ryms en ofattbar mängd arter – inte bara fisk och koraller, utan även fåglar, anemoner, sköldpaddor, och mindre spektakulära men livsviktiga mollusker och tångarter.
För att bevara det unika ekosystemet, som också är en av landets största turistattraktioner och en gigantisk kassako, har en stor del av revet förvandlats till en statlig nationalpark. Ett par dollar per varje besökande turist går till att skydda revet från överexploatering. För ett par år sedan infördes fiskeförbud på en tredjedel av den marina nationalparkens yta.
De senaste åren har larmrapporterna haglat. Överfiske, nedsmutsning, korallblekning (som uppstår när de känsliga korallerna utsätts för stress, till exempel om temperaturen på vattnet stiger).
Men till skillnad från korallrev i andra delar av världen har Barriärrevet haft tur. Trots faser av korallblekning har revet lyckats återhämta sig hyfsat. Men många menar att revets framtid beror på hur vi lyckas tackla växthuseffekten och klimatförändringarna.
– Till skillnad från fiskar eller andra levande varelser kan inte korallreven flytta till gynnsammare vatten om temperaturerna stiger. De är fast, säger marinbiologen som är anställd på båten.
I sitt arbete som marinbiolog har han besökt många av reven i området.
– Det är svårt att välja en favorit. De är så olika. Varje rev är som ett eget land, med sina specifika kvaliteter. Vissa är kul om man vill se valar, andra har sköldpaddor. Det är som att välja mellan sina bästa vänner.
När vi närmar oss Opal Reef, ett populärt rev nära Port Douglas, blir vi tilldelade cyklop och snorklar och får instruktiuoner inför dagens aktiviteter: Stå inte på revet och bryt inte loss koraller för att ta med hem som souvenirer. Simma inte för långt från båten. Om ni känner er illamående, spy inte på heltäckningsmattan i restaurangen utan sök er till relingen.
Förväntansfulla drar vi på oss åtsmitande och föga chica lycradräkter som skyddar mot de elaka maneter, "stingers", som under delar av året finns i vattnen utanför Queensland. Justering av cyklopet och snorkeln och så ner från stegen i aktern.
Plums ner i 28-gradigt vatten. Ljuden försvinner, lugnet sprider sig i kroppen och en undervattensvärld breder ut sig. En kavalkad av färger. Papegojfisk, skimrande gula fjärilsfiskar och andra vattendjur rör sig över en mosaik av alger. En liten orange-vit nemo gömmer sig bakom en halvmeterbred jättemussla.
Och där en slank, omisskännlig gestalt med bister uppsyn. Haj! Men bara en skygg och ofarlig vitnosad revhaj. Försöken att följa efter, ens med simfötter, visar sig fåfänga. Det går inte att hålla jämn takt med det snabba djuret.
Uppe vid ytan föreläser en av guiderna en stor grupp snorklare som guppar omkring en bit bort.
– Här nere kommer ni att hitta inte bara en, utan flera typer av korall: bordskorall, hjärnkorall, tallrikskorall ...
På andra sidan cyklopet tornar en gigantisk napoleonfisk upp sig. Den tuggar slött i sig småfisk som kommer i dess väg. Ett djupt andetag och ett dyk ner, alldeles bredvid. Napoleonfisken stirrar stumt framför sig och fortsätter mumsa tills den tröttnar och långsamt och otympligt rör sig ner mot djupet.
Havets frukt och vanlig dito – i Australien finns allt i överflöd.