Papporna vill ha mer än manualer

Det finns massor av magasin för föräldrar. De lär ut hur man stickar söta små babykoftor, hur man ammar och så testar de marknadens nya vagnar. De har namn som ”Mama” och redaktionen består av kvinnor. Även de böcker som skrivits för nyblivna föräldrar riktar sig oftast till nyblivna mammor.

Men nu vill papporna också vara med.

Aftonbladetjournalisten Ronny Olovsson är en av dem som nyligen har gett ut en bok där han beskriver det nya livet med barn. I boken ”Värsta pappan!” skriver han om hur det var när hans värld vändes upp och ner, den 5 augusti 2003 när lilla Lovisa föddes.

”Vi har skämtat om ”the ring of fire”. Det tillstånd som kvinnan upplever när huvudet ska ut och huden tänjs till max. Jag har muntert sjungit husguden Johnny Cashs dito. Stått och mullrat med halvfalsk basröst ”the rrring of fiiire, the ring om fiiiirrrre”.

När jag ser bebisens huvud för första gången inser jag att jag borde hållit käft. Så stort, genom ett så litet hål. AJ!!!”

Ur ”Värsta pappan!”

När Lovisa var ett och ett halvt år började Ronny Olovsson skriva pappakrönikor i Aftonbladet. Efter två texter fick han ett mejl från Bonniers som undrade om han ville skriva en bok.

– Pappor som är i min ålder och yngre tar ett allt större ansvar för hem och barn. Men hittills har det inte funnits så många självklara bollplank. Tjejer ber nog ofta sina mammor om råd. Men även om min pappa hade varit i livet hade jag inte kunnat fråga honom om blöjor och sånt. Han bytte ju aldrig på oss, säger Ronny Olovsson.

Han och hans flickvän fyllde bokhyllan med litteratur om barn och föräldraskap när de väntade Lovisa. De flesta böckerna på marknaden var skrivna av kvinnor. Mammor. Han nämner Anna Wahlgrens ”Barnaboken”. En enda bok med pappaperspektiv hittade han. Det var Dick Sundevalls ”Du ska bli pappa”. Men den var så tråkig. Så duktig och ordentlig.

– Men nu har visst folket på förlagen satt sig ner och tänkt till och insett att det finns alldeles för få pappaböcker, säger Ronny Olovsson

För plötsligt finns det en hel hög, som antologin ”Uppdrag: pappa”, Johan Nilssons ”Koka makaroner” och Ronny Olovssons bok om livet med Lovisa. Ytterligare en ny pappabok är Fredrik Emdéns ”Välkommen till det nya livet”. Han började skriva samma dag som han fick veta att han skulle bli förälder. Det började som en dagbok och blev snabbt ett sätt att dokumentera en omvälvande tid. Efter påtryckningar från sin fru skickade han iväg texterna till olika förlag.

Fredrik Emdén var tjugosju år när flickvännen ringde till hans telefonsvarare och berättade att det graviditetstest som hon hade köpt på Klarabergsgatan tidigare under kvällen hade visat att det fanns ett litet liv inne i henne.

Nio månader senare kom Vera och nu finns också en liten Greta i Fredrik Emdéns liv. Inför det första barnet saknade även han böcker skrivna av pappor. Och föräldrarlitteratur som inte kändes som manualer.

– Jag ville läsa personliga texter om hur andra hade upplevt det att bli pappa. När vi kom hem med Vera från BB så skrek hon väldigt mycket. Och jag tänkte, hjälp: nu kommer det att vara så här tills hon fyller arton. Jag kände mig så liten och rädd. Hur löser andra sånt? Och är det okej att reagera som jag gjorde?, säger han.

”Hon andas lika lätt och smidigt som Darth Vader och ur hennes bröstkorg kommer ett skräckinjagande, pipande ljud. Var femte minut vaknar hon gråtande, innan tröttheten tar överhanden igen och hon återvänder till det hemska pipandet, bara för att snart vakna igen.”

Ur ”Välkommen till det nya livet”

Ytterligare en pappabok dök upp i veckan. Det var ”Hemliga pappan” av Sydsvenskans reporter Andreas Ekström. Han kallar själv sin bok för ett litterärt bananskal. Allt började med en blogg där han anonymt bad om råd om hur man tar hand om en nyfödd på bästa sätt.

– Jag är nybörjarpappa. Om min dotter plötsligt börjar gasta när det är matdags så är det ju perfekt att kunna slänga ut en fråga på bloggen och snabbt få svar från andra föräldrar, säger Andreas Ekström.

Han hoppas att begreppet pappabok är en historisk parentes.

– När våra barn är stora hoppas jag att det varken finns mammaböcker eller pappaböcker utan bara föräldraböcker. För det kommer det alltid att finnas behov av, säger han.

Han påpekar också att även om han skriver från sitt pappaperspektiv så är det mest kvinnor som hör av sig. Ronny Olovsson har samma erfarenhet.

– Alla de där ”tjejtidningarna” har intervjuat mig men varför ringer inte Café?, säger han.

Andreas Ekström funderar en stund på frågan varför alla pappaböckerna dyker upp just nu. Kanske är det så att det faktiskt håller på att hända någonting. Snabbt.

– Även om det fortfarande inte tas ut mycket pappaledighet så är det betydligt bättre än för tjugo år sedan. Och när pappor är hemma med sina barn så är väl sannolikheten för att någon ska vilja skriva om sina erfarenheter helt enkelt större, säger han.

Dessutom är familjetrenden stark just nu, påpekar han. Tidskriften ”Mama” går bra och sådant spelar roll för att förläggarna ska våga satsa.

När Andreas Ekström bestämde sig för att skriva en bok var han innerligt trött på att barn ofta beskrivs som ett problem.

– Okej, jag får sova en halvtimme mindre. Men vad gör det när jag får ha den här lilla människan hos mig. Jag vet att jag har haft tur. Min dotter är frisk och glad men jag är bara så trött på alla varningar. Det finns ju inget större än det här, säger han.

”Jag behöver tala med en biolog. En kemist. Jag måste veta vad det är för djävulskt preparat som någon har hällt på min bäbis för att jag ska förvandlas till ett sömnsnurrigt fån som går och sniffar som en snuvig kokainist i Los Angeles. Hon. Luktar. Så. Sinnessjukt. Gott.”

Ur: ”Hemliga pappan”

”Hemliga pappan” skiljer sig en del från Ronny Olovssons och Fredrik Emdéns böcker. Andreas Ekström är visserligen också en mediepappa, precis som de andra, men varken han eller dottern syns på omslaget, dotterns namn är till och med fingerat.

På Ronny Olovssons bok däremot finns en stor bild av honom själv, en innerstadsman med lagom rufsig frisyr leker med sitt polaren och pyretrandiga barn som kiknar av skratt. Och på Fredrik Emdéns omslag sitter han och äter kanelbullar tillsammans med döttrarna. Den äldsta är klädd i en Broder Daniel-tröja. Där Fredrik Emdén och Ronny Olovsson har ett storstadsperspektiv känns Andreas Ekström betydligt... vanligare.

Andreas Ekström skriver om ofrivillig barnlöshet och hur lång tid det tog innan han och hans fru fick sitt barn.www För de andra två författarna kom beskedet snarare som en chock. Ronny Olovsson var trettiosju år när fick han veta att han skulle bli förälder. I sin bok konstaterar han själv att man i vissa länder är morfar vid den åldern. Och att Alexander den store, typ, hade erövrat världen innan han ens blev könsmogen.

Själv hade Ronny Olofsson flickvän, lägenhet i Stockholm och chefsjobb på Sveriges största dagstidning. Ändå kände han sig inte redo. En liten bebis skulle ju dimpa ner mitt bland alla parmiddagar, U2-konserter och frestande jobberbjudanden och kladda ner soffan från Room.

Men de tre böckerna har också likheter. De är alla fria från råd om hur man blir en god förälder. I stället är det tre kärleksförklaringar till tre små barn.

För även om både Ronny Olovssons och Fredrik Emdéns böcker börjar med kaos övergår de snabbt till att handla om hur underbart det är att bli förälder. Så här i efterhand svarar både Ronny Olovsson och Fredrik Emdén ja på frågan om unga i dag är för rädda för det här med att skaffa barn. De säger att många inte vill bli vuxna. Att vi liksom gärna suger på den där tonårskaramellen lite till. Och lite till.

– Man ska hinna med så mycket i dag. Och allt ska göras samtidigt. Det tror jag att både män och kvinnor känner. Kanske är det ett storstadsfenomen men många jag känner försöker planera barnafödandet. Först ska de hinna med ALLT och sedan ska de ha barn. Tänker man så blir det aldrig några, säger Ronny Olovsson.

Han hoppas att hans bok ska få unga att tänka om.

– Jag vill att man ska känna att: fan, det där fixar man ju. Bajs är inte så äckligt. Och så vill jag att folk ska bli övertygade om att det är värt alla de där nattvaken när man plötsligt får det där första leendet, säger Ronny Olovsson.

Fredrik Emdén håller med.

– Om min bok kan få fler att skaffa barn så är det ju...fantastiskt.