Rapport från en skärbräda

Om det finns en nutida Ria Wägner, Hiram eller Kajsa Warg så måste det väl ändå vara Lisa Förare Winbladh. Hon lyckas liksom vara överallt hela tiden. Överallt där det pratas mat i alla fall och mest på egna bloggen Matälskaren. Men för att ta det i korrekt måltidsordning:

Förrätt.

Först förstår hon inte riktigt frågan om varför hon började gilla mat. Säger att en del tycker om musik, andra är besatta av mat. Rätt mat, vill säga.

För när hon var liten vägrade hon att äta vita saker som kokt potatis och vitt bröd, något hon fortfarande helst undviker. Inte av hälsoskäl, utan för att hon tycker att det är onödigt att äta sådant som inte smakar någonting.

Så började hon plugga i Uppsala, gick med i nation och upptäckte att hon var bra på att laga mat till många, ju fler desto bättre, hellre hundra än fyra.

Hon började jobba som matskribent, men kände sig mer och mer begränsad, utvecklades inte, fick inte plats, fick dåligt betalt. Lösningen: bloggen Matälskaren, som egentligen var tänkt som ett sätt att lansera en kokbok som aldrig blev till.

På bloggen fick hon skriva som hon ville och eftersom hon inte längre ville skriva för tidningar så slutade hon nästan med det. Tänkte att om någon ska tjäna pengar på hennes recept, hur lite det än må vara, så ska det vara hon, så nu finns de mest på bloggen och i hennes kokböcker.

Den senaste heter ”Ditt nya skafferi” och är ett frosseri i typisk Möllanbutiksmat, som torkade räkor och dadelsirap. Sådant som man smakat om man vandrat med i en matkaravan, de guidade smakpromenader hon drog i gång i Malmö för några år sedan och som lever vidare i ny regi.

Lisa Förare Winbladh bor nämligen i Stockholm numera. Och har ett nytt projekt.

Huvudrätt.

– Ja, jag bestämde mig för att starta matsajten Taffel.se. Dels för att jag var trött på att skriva långa artiklar som jag fick dåligt betalt för, frilansarvodena är nere på 1991 års nivåer, och dels för att jag hade fastnat i bloggkulturen, jag vill kunna kommunicera med mina läsare.

Det andra nyhetsbrevet skickades ut till 1400 personer, men snart ska antalet prenumeranter vara uppe i mellan 5000 och 10000 av ”de allra matnördigaste människorna i Sverige”.

Målet är att servera Sveriges bästa matskriverier, framför allt till alla dem som köper och läser mattidningar. Sajtens sex skribenter kommer att lägga ut alla sina recept, och recept har de gott om. Flera av de inblandade har matbloggar, ger ut kokböcker och skriver om mat i diverse tidningar.

Det låter lite som en hämnd på tidningarna och deras låga arvoden.

– Nej, mer ett komplement. När alla mattidningar blir urvattnade och tråkiga för att skribenterna får dåligt betalt är det bättre att göra något nytt och positivt istället för att klaga. Det här hade ju aldrig kunnat hända om inte tidningarna hade blivit så slätstrukna.

Varför tror du att mat funkar så bra på internet, varför finns det så många matbloggar?

– Men är det verkligen så? De flesta som bloggar är ju tjejer som skriver om mode. Problemet idag är att de riktigt matintresserade är mellan 30 och 50 medan de som surfar och hänger på nätet är mellan 15 och 30. Men när de växer upp tror jag att mat på nätet kommer att öka. När de bildar par, köper nya kök, börjar boa och laga mer mat hemma, om kanske fem år.

Lagar du själv mat hemma?

– Ja, jag har inte råd att äta ute. Om man ska fika på stan kostar en latte 30 spänn, det kan man få en sjyst middag hemma för. Idag ska vi laga lammtestiklar (vilket givetvis annonserades på bloggen: ”Har ätit testiklar tidigare både Karstens kokta och Mr Fungs friterade. Nu är jag i valet och kvalet. Hur är de godast egentligen? Och det blir minuspoäng för de fyndiga som rekommenderar ’testiklar i sin egen sås’ eller andra tramsigheter.”) och så ska jag göra något så enkelt som lasagne med bara färdiga grejer: getost, färska lasagneplattor, burkad paprika, fryst stuvad spenat.

Så du är inte emot halvfabrikat?

– Absolut inte! Det är jättebra om de håller kvalitet. Vitsen med konserver är ju att de inte innehåller så mycket konserveringsmedel och tillsatser. Frysta grönsaker är oftare färskare än färska.

Tycker du att svenskar är för fega när det gäller nya smaker?

– Nej, vi är jättemodiga i Sverige. Och intresserade. Det är för att vi reser så mycket. Jag var i Farstorp och föreläste och folk stoppade allt i munnen. Och jag hade med mig szeshuanpeppar till polcirkeln och alla var jätteöppna och nyfikna, det är en myt att svenskar inte tycker om smaker.

Efterrätt.

Så, mattidningar, matkaravan, kokböcker, blogg, föreläsningar, matsajt, hej och hå och det ena med det andra. Men sedan då. Vad finns det kvar? Hon har ju redan gjort allt. Tv-kock?

– Nej, jag har jobbat som kock och tycker att det är roligare att träffa folk live. Vi har inte ens tv hemma. Det är mer intressant med tvåvägskommunikation, som på nätet, där man utbyter tankar. Jag lär mig massor av mina läsare.

Det enda hon vet är att hon vill flytta tillbaka till Malmö. Hon och maken har en femtonårsplan, innan dess ska de bo i närheten av Möllan igen.