Gör det ont när knoppar brister?

Niklas Elert, 25 år. Lundastudent sedan fyra år, men på väg till Stockholm för ett jobb inom marketing research. Kommer ut med boken ”Germania”, som han skrivit tillsammans med Jonas Sigedal, i september (Hydra förlag).

Vad handlar ”Germania” om?

– Det är en slags politisk humoristisk satir. Den handlar om ondskefulla herrar som försöker ta över världen och om vår värld tills för några år sedan – då allt tar en skruvad riktning. Det är ett slags liberalt epos där största delen av persongalleriet är kräk.

– Jag har skrivit tillsammans med min barndomskompis Jonas Sigedal. Det började med något slags internt skämt på gymnasiet. Det hela spårade ur och så blev det den här tegelstensblaffan.

Vad gör du i väntan på boksläppet?

– Vi håller på med den sista korrekturläsningen just nu. Och samtidigt tillbringar jag mina kvällar och helger med att göra illustrationer till varje kapitel. Det känns pirrigt och stort. Man har en förutfattad mening om att det är speciellt att vara författare. Både jag och Jonas har alltid tyckt att det är roligt att uttrycka oss i skrift och det är kul om andra kan ha glädje av det vi skriver. Sen får vi se hur långt det bär.

– Det känns självklart nervöst med recensioner. Det är en stor skillnad mellan att få omdömen av kompisar och att få det från kritiker, som inte är lekmän.

Man kan redan läsa tolv kapitel på ”Germaniablogg”.

Vi bestämde oss för att distansera oss från den fatalistiska synen – att skicka manus till förlag och hoppas att de ska nappa. Vi publicerade de tolv första kapitlen som en följetong i höstas – både i text- och ljudboksformat. Vi fick ganska mycket uppmärksamhet och sedan blev vi kontaktade av Hydra förlag.

- - - - -

Timja Femling, 25 år, bor i Malmö och pendlar till Halland där hon jobbar på Tokalynga teaterakademi. Kommer med boken ”Desynkroniseringens amalgam” i september (H:ströms förlag).

Vad betyder desynkroniseringens amalgam?

– Ordet amalgam kommer från latin och betyder förening med kvicksilver. Titeln beskriver boken väldigt bra. Den här texten är en massa fragment som inte är synkroniserade men som ska fogas samman till något nytt. Det är en text man får söka sig fram i, en massa olika händelser satta i ett sammanhang. Styckena handlar om att vara människa och försöka förstå sig själv och andra runtomkring en.

Hur är det i väntan på boksläppet?

– Jättejobbigt! Det har tagit lång tid sedan H:ströms tog emot den. Hela processen har tagit tre år – att skriva den, få den antagen och sedan allt efterarbete. Det känns konstigt nu när den ska komma ut, att det är på riktigt.

– Jag har svårt att föreställa mig vad folk kommer att tycka om boken, det är spännande. Det är bara förläggaren och redigeraren som läst den. Men jag tycker väldigt mycket om texten. Det skulle vara ännu jobbigare om den inte alls blev recenserad. Och skulle det bli negativ kritik tar man nog sig igenom det också.

Har du något nytt projekt på gång?

– Jag håller mest på med teckning, och på teatern håller jag på med scenografi och kostym. Jag skriver inte på något nu och det är ingenting jag kommer att stressa fram. Men jag läser och samlar på mig idéer och meningar som kanske resulterar i en ny text.

- - - - -

Mikael Fant, 36 år, bor i Malmö, debuterar i september med romanen ”Grundläggande genetik” (Piratförlaget). Jobbar annars som tolk och korrekturläsare.

Grundläggande genetik?

– Det är ett familjedrama som utspelar sig i Stockholm 1997. Det börjar med att huvudpersonen fyller 30 och väcks av en polis som berättar att hans mamma har dött. Och han måste börja ta tag i sitt förflutna.

Är boken självbiografisk?

– Det är så självupptaget i sig att skriva böcker – jag skulle ha svårt att göra det ännu mer självupptaget och skriva om mig själv. Så det här är en påhittad historia – men jag har använt miljöer som finns i verkligheten.

– Jag har tänkt på historien hur länge som helst men hade inte tid att skriva ner den förrän för tre år sedan, då jag kom hem från Bryssel där jag jobbade som tolk.

Vad gör du i väntan på boksläppet?

– Det är lite rastlöst, jag försöker hålla mig sysselsatt. Slutkorret blev klart för två veckor sedan och boken är på tryckeriet. Jag har fått ett förhandsexemplar och bläddrat i det. Det var en vansinnigt skön känsla.

Är du nervös för recensionerna?

– Det blir naturligtvis spännande att se hur boken blir mottagen. Jag har gett ut skivor och fått recensioner förut så jag har lite skinn på näsan. Men jag tror att den kommer att gå hem i stugorna och och på tidningssidorna också förhoppningsvis.

Du hade Björn Ranelid som svensklärare på gymnasiet i Ystad. Har du inspirerats av honom?

Någon ranelidsk prosa kan man inte förvänta sig här. Jag blev inspirerad av honom som person och som lärare. Och även imponerad av hans prosa – men det är inte alls mitt uttryck.

- - - - -

Lena Ebervall, 51 år, är advokat och bor i Malmö. Hon romandebuterar tillsammans med sin man, advokaten Per E Samuelson. Boken ”Ers majestäts olycklige Kurt” kommer i september på Piratförlaget.

Vem är den olycklige Kurt?

– Boken handlar om den stora rättsskandalen i Sverige på 1950-talet, om Kurt Haijby, som var Gustaf V:s älskare. Svenska staten förstörde hans liv – och vi utreder om han verkligen begick de brott han dömdes för.

Är det en sann historia?

– Det är en roman med verklighetsbakgrund. Framförallt Per har gjort mycket research och så har vi byggt upp en historia kring det. Några avsnitt utspelar sig i Malmö och Köpenhamn.

Vad gör du i väntan på boksläppet?

– Vi har fått boken från tryckeriet, den är väldigt fin och det känns jätteroligt. Det är en mycket mer romantisk känsla att få ge ut en roman än att ge ut facklitteratur, som vi tidigare gjort båda två. Det är en dröm som går i uppfyllelse.

– Piratförlaget har verkligen slagit på trummorna för den här boken. Vi ska ha ett eget seminarium på Bok- och biblioteksmässan, och både morgon-tv och Gokväll har bokat in oss.

Är du nervös för recensionerna?

– Jag har svårt att tro att kultursidorna kan vara tillnärmelsevis så grymma som en universitetsprofessor på krigsstigen! Av åren på Juridicum lärde jag mig att kritik är en hjälp. Och en konst! Det låter kanske fånigt, men jag ser fram emot kritiken.