Upphovsrätten sopar rent bland kulturskatterna

Ny kultur växer fram ur gammal kultur. Men när Disney använder sig av Victor Hugos "Ringaren i Notre Dame" får den nya versionen ett mycket starkare upphovsrättsskydd än vad originalet en gång hade.

Och plötsligt blir det svårt att avgöra var gränsen mellan ett fritt och ett skyddat verk går. Så vad händer då med den nya kulturen när det blir allt svårare att använda sig av äldre kulturskatter?
Vårt liv är fyllt av varumärken. Du kanske äger din lägenhet eller ditt hus, men det innebär inte att du får göra vad du vill med sakerna som du släpar hem från shoppingrundan.

Det mesta som finns omkring oss är skyddat av upphovsrätt: namnet på mjölkförpackningen, mönstret på mattan under dina fötter, tekniken i din mobiltelefon, blandningen av ingredienser i din hudkräm och musiken som spelas i radio.

Allt är dock inte paxat och allt är inte ägt. Utan att vi tänker på det har vi en stor kunskapsbank som vi bygger vår samtid på. Gammal och ärvd kultur som visor, klädesdräkter, traditioner och äldre litteratur går att använda fritt. Vi kan lära oss av den eller använda den för att skapa ny kultur. En författare kan till exempel influeras hur mycket som helst av Homeros, Bellman eller Strindberg, utan att för den skull behöva betala någon ersättning. Denna kunskapsresurs kallas för den "kulturella allmänningen" och är en viktig del av informationsflödet i samhället. Efter sjuttio år blir konstnärliga verk fria och upphovsrätten överförs så att säga till allmänheten.Avtalet om en kulturell allmänning har lagt grund för den kultur vi lever i idag. Det möjliggör ny kultur att utvecklas, samtidigt som upphovsrättsinnehavarnas intressen tillgodoses.

Men förändringar är på gång. Under lång tid har mediebolagen köpt på sig så mycket upphovsrättsmaterial som möjligt.
Från början var bolagen nischade och hade ett primärt intresseområde, till exempel film. Men nu samlas förlagsverksamhet, musik, tv, press, radio, film och internet under ett och samma paraply. Målet är att maximera vinsterna genom att sprida innehållet i fler kanaler än tidigare.
Det är här upphovsrätten kommer in i bilden. För ju starkare upphovsrätt, desto större blir också bolagens vinster.

Över hela västvärlden stärks upphovsrättsskyddet efter påstötningar från underhållningsindustrin. Men detta innebär stora konsekvenser för den kulturella allmänningen. Särskilt eftersom de stora medieförtagen skickligt utnyttjar de fria verken.
Eva Hemmungs Wirtén är docent och expert på upphovsrätt. Hon är aktuell med en bok i ämnet, "No Trespassing", och ser med oro på utvecklingen:

- Disney är en av världens mest skickliga användare av den kulturella allmänningen. Ta till exempel "Ringaren i Notre Dame" eller "Den lilla sjöjungfrun". Det är verk som företaget har kunnat använda sig av eftersom rättigheterna har gått ut.
Ironin är att Disneys verk, som bygger på stoff från den kulturella allmänningen, får ett copyrightskydd som är mycket starkare än förlagornas.

Victor Hugos bok "Ringaren i Notre Dame" är visserligen fortfarande fri. Men det behöver inte betyda särskilt mycket i praktiken, när Disneyversionen ges både längre och starkare skydd. Och det kan vara riskabelt att ens närma sig gränsen mellan det fria originalet och den skyddade efterföljaren.

- Problemet är att mediekonglomeraten har så stor makt att de kan hota att gå till domstol om de anser att det sker något slags övertramp. Därmed minskar ju också tillgängligheten för "Ringaren i Notre Dame", säger Eva Hemmungs Wirtén.

- Det mest oroväckande är att den kulturella allmänningen krymps, utan att det förs en diskussion om varför vissa saker bör finnas tillgängliga för oss. Om det är något litteraturhistorien bevisar, så är det att nya texter skrivs av gamla. Finns inte den möjligheten, så riskerar utbytet mellan gammalt och nytt att ta slut.

Samtidigt som skyddet för den kulturella allmänningen i ett fall som detta tycks vara för litet, så finns också det motsatta dilemmat. Upphovsrätten är en västerländsk uppfinning - dess moderne fader är Victor Hugo. Systemet har därför varit till för att skydda specifika västerländska traditioner. Allt annat har hamnat utanför.

- På grund av detta uppstår problem med saker som anses ligga inom den kulturella allmänningen i utvecklingsländerna, men som borde skyddas. Till exempel folklore, muntliga berättelser, traditionella hårstilar, fingerspråk och musiktraditioner, säger Eva Hemmungs Wirtén.

- Frågan är om det finns något sätt att skydda upphovsmännen - som i det här fallet kanske är grupper, kollektiv eller ursprungsbefolkningar - från en överexploatering, på samma sätt som man skyddat musik, film och konst i västvärlden.

Hittills har den svenska diskussionen om upphovsrätt mest handlat om huruvida spridandet av musik- eller filmfiler på internet är skadligt för nöjesindustrin. Och det verkar finnas en rädsla bland folk att ge sig in i debatten.

- När jag är ute och föreläser brukar folk fråga mig om jag är jurist - precis som om det är vad som krävs för att få lov att diskutera frågorna. Men detta handlar om så mycket annat. Varför vissa saker ska vara skyddade och andra fria är en fråga om etik och moral. Det är något som berör samtliga som är intresserade och engagerade i kultur - och det är vi ju egentligen alla, säger Eva Hemmungs Wirtén.