Detta är en människa. Flådd och uppfläkt. Kroppsvätskor, fett och vävnader avlägsnade, ersatta av silikon, polyester, plast och andra syntetiska material. Tekniken kallas plastinering.
Gunther von Hagens utvecklade den på 1970-talet vid universitetet i Heidelberg.
Han titulerar sig professor men hans akademiska status är omstridd. Det har inte hindrat den tyske vetenskapsmannen från att utveckla döda kroppar till en global affärsverksamhet.
Till att börja med sålde han konserverade lik till medicinska högskolor och universitet. Idag når han en större publik. I början av detta år beräknades drygt fjorton miljoner människor ha sett hans utställningar med konserverade lik och kroppsdelar som började turnera världen runt 1996.
Fotografiet är taget i Taipei, Taiwans huvudstad. Där invigdes en av von Hagens utställningar i april.
Syftet med utställningarna - på internet marknadsförda av en flådd mansfigur som triumferande håller sin hudkostym i ena handen - är enligt von Hagens att ge medicinska lekmän möjlighet att "bättre förstå sin kropp och dess funktioner".
Men måste det vara riktiga lik? Vätskor, vävnader och annat som kan förruttna är ju utbytt mot plast och andra syntetiska material. Om syftet är att visa människokroppens inre, varför inte bygga figurerna helt i plast och lämna de döda i fred?
Ett svar kan hämtas från Gunther von Hagens webbplats om utställningen.
"Varje människa är unik. Inte bara genom sitt synliga yttre visar var och en sin individualitet, också i det inre liknar ingen kropp någon annans", slås det fast i texten som fortsätter:
"Det skulle vara omöjligt att förmedla denna anatomiska individualitet med modeller eftersom en modell är inget annat än en tolkning. Alla modeller ser likadana ut och är, i grund och botten, förenklade versioner av originalet. Preparatens äkthet fascinerar och gör det möjligt för betraktaren att uppleva underverket människan."
I von Hagens utställningar - med titeln "Körperwelten" eller "Body Worlds" - presenteras de hudlösa kropparna ofta i vardagliga situationer: schackspelaren lutad över sitt bräde, ryttaren på sin likaledes flådda häst, halvliggande blivande mamma med fostret blottlagt i buken, är några exempel.
Vem var alla dessa människor innan de dog och blev spektakulära utställningsobjekt?
Gunther von Hagens, ofta kallad Dr Tod (doktor Död) i tyska medier, har flera gånger försäkrat att de kroppar och kroppsdelar som visas upp är från människor som frivilligt donerat sina kvarlevor eller från lik som han fått på andra lagliga vägar.
Men enligt tyska veckotidningen Stern har von Hagens köpt in lik från Kirgizistan där det pågår handel med döda kroppar som, utan de anhörigas vetskap och samtycke, stjäls från bårhusen och säljs vidare.
I januari gjorde Der Spiegel en grundlig genomgång av den omstridde patologens världsomspännande verksamhet.
Bland annat rapporterade det tyska magasinet att minst två lik efter arkebuserade kineser hade tagits emot av von Hagens företag i Kina. Han har en omfattande verksamhet i Dalian i den nordöstra delen av landet. I november uppgavs 647 konserverade döda, avsedda att bli utställnings- eller forskningsföremål, finnas i företagets lager i den kinesiska hamnstaden.
Gunther von Hagens bekräftade att hans företag hade tagit emot de båda arkebuserade kropparna. Han skyllde på sina underställda och meddelade att de ansvariga hade fått lämna sina anställningar.
Utställningen i Taipei pågår till den 24 oktober.
FAKTA
Liken lockar besökare
I Europa har Gunther von Hagens utställning "Körperwelten" eller Body Worlds visats i följande städer:
Mannheim, Wien, Basel, Köln, Oberhausen, Berlin, Bryssel, London, Stuttgart, München, Hamburg.
Fram till den 13 juni pågår en utställning i Frankfurt.
I Asien har utställningen visats i Japan, Sydkorea och Singapore. Fram till den 24 oktober visas utställningen i Taipei.
Enligt von Hagens webbplats lockade utställningen 2022653 besökare när den pågick i sydkoreanska huvudstaden Seoul från april 2002 till mars 2003.
I Japan har sammanlagt 2742434 personer besökt utställningen under åren 1996, 1997 och 1998.
Till Berlin, där utställningen pågick mellan från februari till september 2001, kom 1390073 besökare, vilket är den högsta europeiska noteringen.