Detaljerna avslöjar cellon

Johann Öhberg levde mellan 1723 och 1779. Bengt Nilsson, årgång 1926, har haft honom för ögonen snart sagt varje dag år ut och år in. Resultatet av detta skarpa iakttagande har blivit en bok, ringa till omfånget men späckad med information: "Johann Öhbergs violoncelli".

Vem var Öhberg och vem är Nilsson?
Öhberg först. Yrke: instrumentmakare. Född troligen i Stockholm, ungefär samtida med Bellman. Bollhusgränd och Baggensgatan i Gamla stan är adresser man kan förknippa med Öhberg. År 1758 erhöll han privilegium att tillverka musikinstrument i huvudstaden. Då hade han gått i lära hos en viss Sven Beckman, dåtidens främste fiolbyggare i landet.

Bengt Nilsson är grand old man i
N. Nilsson Fiolbyggare AB. Han har ägnat sitt liv åt stråkinstrument. Firman ligger sedan 1972 på Erikslustvägen. Den startades av farfar Nils och fortsattes av fader Gottfrid. Bengt Nilsson är således tredje generationen. Bengts son Roland är nu delägare, och femte generationen är på gång, fast sonsonen Fredrik finns inte i huset för tillfället - han utbildar sig vid fiolbyggarskolan i Mittenwald. Dynastin Nilsson omfattar dessutom förgreningar i form av syskon och ingifta.

Spelar Bengt Nilsson själv cello?
- Nej, det vill jag inte säga, mitt instrument är fiolen. Jag spelar väl altfiol också, under pistolhot. Men cello trakterar jag bara så att jag kan testa ett instrument.
Johann Öhberg var en noggrann man och en skicklig instrumentbyggare. Bengt Nilssons bok handlar alltså om violoncellerna. Det kan ju tyckas vara ett smalt ämne. Men när man vet hur åtråvärda och dyra stråkinstrument av hög kvalitet är idag - inte bara Stradivarius - då inser man att inventering och beskrivning av gamla mästarinstrument är viktiga redskap när man skall hantera en svåröverskådlig marknad med mycket lurendrejeri.

Öhberg satte en speciell etikett och en brännstämpel i sina instrument. Men etiketter och stämplar kan förfalskas om det finns ekonomisk vinning i det. Det finns tusentals fler etiketter av de klassiska italienska fiolfamiljerna Stradivari, Amati, Guarneri än det finns instrument av deras hand. Likadant inom målarkonsten.

Det märkliga är, som Bengt Nilsson påvisat, att en Öhbergcello sålts och äkthetsintygats som en G B Gabrielli - en mer känd italiensk byggare från samma tid. Efter en vindlande historia med olika försäljningar och åtföljande intyg identifierades den till sist som ett verk av Öhberg av Bengt Nilsson och fick sedan ett femte men korrekt certifikat. Att brännstämpeln hade avlägsnats räckte inte för att lura Öhbergexperten på Limhamn:
- Alltid finns det någon formdetalj som inte stämmer, någon typ av material som inte användes under den föregivne upphovsmannens tid. En gammal cello kan ha sina särskilda egenheter: en konstfullt utformad snäcka eller en ovanlig typ av f-hål, inläggningar på locket och så vidare. Det kan avgöra pengafrågan, men den hantverksmässiga kvaliteten beror ju på andra egenskaper.
- Det finns många som upptäckt gamla fioler hemma på vinden och som tror att de hittat ett mästerstycke.

Tyvärr måste man göra dem besvikna.
- Musiker som vill ha riktiga kvalitetsinstrument kan söka i åratal och provspela länge. Det är ju en stor investering, men arbetsredskapet behåller sitt värde.
Den ordentlige Öhberg numrerade sina violoncelletiketter. Därför vet man att han förfärdigat (minst) 96 stycken under ett par decennier. Kunde alla dessa instrument finna avsättning i ett så litet land som Sverige med få yrkesmusiker? Det fanns ju bara några cellister i Hovkapellet. Men amatörmusikernas antal i högreståndskretsar var stigande. Kung Adolf Fredrik spelade själv cello - om det var ett Öhberginstrument vet man dock inte.

Firman äger sedan 1976 en Öhbergvioloncell, den bär nummer 79 och kan dateras till 1772, året då Gustaf III iscensatte sin statsvälvning. Den är inte till salu. Bengt Nilsson är inte heller hågad att göra en värdering i kronor.
- Jag märker att priserna går upp när det kommer en bok. Så var det i alla fall när jag skrev om svenska fiolbyggare.
- Priset beror förstås på modell och skick. Många instrument är förvanskade, då sjunker värdet genast.

Bengt Nilsson har gjort en lista som omfattar 53 identifierade instrument. Dokumentationen omfattar tio tjocka pärmar. Det ligger alltså stor möda bakom:
- Jag har jagat instrument utan att få fatt på dem. Men det är förvånande hur spridda de är.
Instrumenten, många spelbara, finns överallt i världen. Många privata ägare spelar professionellt på sina klenoder, några få vilar som museala dyrgripar. Men det finns fortfarande många nummer vars öden inte ens Bengt Nilsson känner.

Kanske är de förkomna, bortglömda eller ombyggda till oigenkännlighet, kanske skröpliga och kasserade. Men kanske, kanske sitter en belåten musiker någonstans i världen och spelar på en anonym gammal cello, vars första toner klingade i staden mellan broarna i Bellmans Stockholm.