En kändis där, en doldis här

De är världsberömda i hela Danmark, men få svenskar känner till deras storhet. En av dem är svenskättade Svante Svendsen, vars nödrimmade visor älskas och sjungs vid danska fester, födelsedagar, silverbröllop, begravningar och andra gemensamma tillställningar: ”Livet er ikke det værste man har, og om lidt är kaffen klar”.

KÖPENHAMN. Benny Andersen har varit världsberömd i Danmark i fyrtio år. Och trots att han skapat Svante Svendsen, född Svensson, den ende svensk som är brett folkligt populär bland danskarna, är Benny Andersen tämligen okänd på vår sida av Sundet.

Svante har en tragisk historia. Enligt egen uppgift är han född i Malmö 1926. Nio år gammal kom han bort från sina föräldrar under svår yttre och inre sjögång på en Sundsfärja. Ett danskt par förbarmade sig över barnet och Svante Svensson blev Svante Svendsen, med ständig längtan efter det förlorade fosterlandet.

Benny Andersen lärde känna Svante på en kvällskurs i slutet av fyrtiotalet. De tappade kontakten, men återupptog den tolv år senare. Svante som hade varit en spinkig, lite besserwisseraktig typ, var totalt förvandlad. Han hade blivit tvär och misantropisk, halvfet och tunnhårig. Fetman kan ha samband med ett frikostigt intag av porter. Medan håravfallet möjligen har påverkats av Svantes komplicerade kärlekshistoria med laboratoranten och nakenmodellen Nina, en vidunderlig, fri och otrogen kvinna.

Benny och Svante fann att de inte har så mycket gemensamt längre, men just som Benny skulle gå tog Svante fram en getskinnspåse och ur den en dikt ”Liten sång till Nina” som han bad Benny tonsätta.

***

Det blir början till Svantes Visor, som ingår i Danmarks musikaliska kanon, kulturdepartementets officiella lista över omistliga verk. Visorna finns också i Højskolesangbogen (alltfler för varje ny upplaga), allsångsskatten som tas fram vid danska fester, födelsedagar, silverbröllop, begravningar och möten.

Svante diktar om årstiderna, våren och Nina. Han har skrivit en svart visa, en allergisk visa och sin svanesång. Hans dryckesvisa börjar såhär:

”Natten är kall

Livet är kort

Vännerna flyttar

Längre bort”

och slutar i omkvädet:

”Man måste hålla humöret vått

Jag är full och jag har det gott”

Men den mest älskade av sångerna är ”Svantes lykkelige dag” – lägg märke till entalet! – den ljusaste dikt som lämnat getskinnspåsen.

I första strofen är morgonsolen på väg upp och Svante har tagit sig en ostsmörgås medan Nina duschar. Livet är inte så pjåkigt och kaffet står på spisen:

”Se hvilken morgenstund!

Solen er rød og rund.

Nina er gået i bad.

Jeg spiser ostemad.

Livet er ikke det værste man har

og om lidt er kaffen klar”

Svantes visor är inte trallvänliga, inte ens särskilt lättsjungna. Men de sjungs ständigt och kärleksfullt.

***

1971 försvann Svante spårlöst. Benny Andersen började med tiden luta åt att han var död. Så det var en enorm överraskning när Svante inför invigningen av Öresundsbron plötsligt lät höra av sig med en ny visa.

I en tid då många, inte minst kulturpersonligheter, var tveksamma till bron och fruktade färjornas försvinnande, stod Svante Svendsen, född Svensson fram som en glödande bro-vän. Ostörd av inre och yttre sjösjuka ska han ständigt tura över bron mellan Skåne och Sjælland, bedyrade han.

Många hoppades att Brovisan var inledningen till en ny produktiv period, men så tycks det inte vara. Svante har ännu en gång dragit sig tillbaka in i tystnaden.

***

Och nu måste det sägas:

Svante Svendsen, född Svensson, finns förstås inte. Han är en projektion av diktaren Benny Andersens mörkare sidor. Benny Andersen finns men är inte den lite naiva och godtrogna person som bär hans namn i Svantes Visor.

Livs levande tar han emot i rutig skjorta, tofflor och något som är mycket likt randiga pyjamasbyxor. Ett försynt yttre med sidbena och glasögon, döljer en vaken blick och en inte alltid honungsmild tunga.

Han bor, tämligen nygift med sin tredje hustru, i en vit enplansvilla i Sorgenfri norr om Köpenhamn där den största möbeln är en flygel. I samma hus skrev Lise Nørgaard manus till tv-serien Matador, upplyser han i förbifarten. Benny Andersen är en vän av udda upplysningar.

Sedan berättar han att Svantes lyckliga dag är konsekvensen av iskall beräkning.

– Vanligen drivs jag av nyfikenhet när jag skriver och börjar en text utan att veta var jag landar. Men med den här tänkte jag: Ingen vill läsa något helsvart. Svante måste ha haft ett par lyckligare perioder, åtminstone en enda lycklig dag, då han varit ensam med Nina.

– Resten är totalkonstruktion med rimordbok till hjälp.

***

Svantes visor blev en succé 1972 när de kom i bokform med noterna infogade i berättelsen. Året efter utgavs visorna på skiva tolkade av sångaren Povl Dissing och med Benny Andersen som berättare och pianist. Kombinationen av humor och melankoli slog rot i den danska folksjälen.

”Både visan och Benny Andersen själv har blivit inkarnationen av danskhet, kanske på grund av visans fokus på hygge, den rituella kaffekokningen och förväntans lilla vardagsglädje” skriver Kanon-kommittén.

– Svante är ingen ”hygge-onkel,” absolut ingen mysgubbe, invänder Benny Andersen skarpt.

Svante skulle nog säga samma sak om Benny.

Gång efter annan har Benny Andersen i sina dikter puttat på staketet runt danskheten och klippt ner häckarna runt hyggen så man kan se ut i världen.

1998 skrev han ”Till en flykting”:

Jag vaknar

i min egen säng

i mitt eget hus

i mitt eget land

som den mest naturliga sak i världen

Jag tvättar mig

klär på mig mina egna kläder

lagar frukost till min fru och mig