På en bakgata vid Värnhemstorget i Malmö, mellan en snabbmatsrestaurang och en
bilmekaniker, ligger musikbolaget Extensive Music. Från gatan är det inget
som skvallrar om att adressen är högkvarter för några av Sveriges största
musikexporter.
Inte heller innergården som de delar med ett par andra studios ger sken av att
vara något utöver det vanliga.
Det är först när man i entrén till kontoret möts av en sportig motorcykel som
doften av framgång blir tydligare. Motorcykeln tillhör producenten Robert
Uhlman. Han har skrivit och producerat till artister som Dr Bombay,
Basshunter och Günther.
I entrén står även en grå militärcykel lutad mot en vägg. Ägaren till cykeln
heter Arash Labaf och bor i Rörsjöstaden. Tillsammans med Basshunter är han
Extensive Musics mest framgångsrika artist och den som Robert Uhlman jobbat
mest med de senaste åren. Arash, som han kort och gott är känd som, har just
kommit tillbaka till Malmö.
– Jag hade tre shower i helgen. I fredags spelade jag för Rix FM i
Helsingborg, på lördagen var det en konsert i Moskva. I söndags åkte jag
till Polen och gjorde en tv-show där på måndagen och ... vad är det för dag
idag?
Var helgen ovanligt hektisk eller ser det jämt ut så här?
– Nej, det här är lite mer än vanligt. I Polen spelade jag tillsammans med
Shaggy för 50 000 personer. Vi spelade en timme var.
Jamaicanska dancehallstärnan Shaggy har sålt närmare tjugo miljoner skivor och
är det största namnet som gästar Arash nya album ”Donya”. Albumet är
uppföljaren till Arashs succédebut från 2005 som genom singlarna ”Boro Boro”
och ”Temptation” sålt omkring 800 000 exemplar.
”Donya” är även namnet på första singeln från nya albumet. Låten, ett
samarbete med just Shaggy, landar musikaliskt någonstans mellan Iran,
Sverige, Jamaica och Indien.
Till skillnad från genombrottsinglarna som båda toppade svenska listor är det
ingen här hemma som fallit pladask den här gången.
– Här är det ingen som spelar den på radio men den har gått väldigt bra i
Ryssland och den delen av världen. Jag tror att den är den tredje mest
spelade låten där just nu.
Varför tror du att ”Donya” går bättre där?
– En anledning kan vara att radion i Sverige inte gillar låten. En annan att
den är på persiska. Det får man inte glömma. Den senaste tiden känns det som
om svensk musik har gått tillbaka mycket till 80-talet med hela
schlagergrejen. Det udda får inte plats längre.
Han är klädd i jeans, vita tygskor från Fred Perry och Guccisolglasögon. Ur
den uppknäppta kortärmade skjortan skymtar en rakad bringa med
tredagarsstubb.
– Klart jag blir lite besviken men jag glömmer det lika snabbt. Det är inte så
att jag bara har Sverige att tänka på. Det är andra länder också. Om jag
bara hade haft den här marknaden hade jag självklart tagit det mycket
hårdare.
Arash Labaf föddes 1977 i Irans huvudstad Teheran. Under kriget med Irak
tvingades han och familjen att fly till Sverige. Då var Arash tio år. Efter
att ha bott i Uppsala i fem år flyttade hela familjen till Malmö och
Rosengård 1992. Även om han länge varit intresserad av musik, Arash härmade
idolen Michael Jackson redan som åttaåring i Teheran, var det inte förrän
han flyttade till Malmö han började spela i ett band.
– Jag kommer ihåg att jag vissa nätter inte kunde sova bara för att jag visste
att jag skulle in i replokalen dagen efter. Det var så nytt för mig och jag
såg fram mot det så mycket.
Efter ett par års harvande kom han i kontakt med det då nystartade bolaget
Extensive Music och fick möjlighet att spela in demos i deras studio. 2002
anställde de honom för att göra musik tillsammans med Robert Uhlman. Två år
senare började Arash experimentera med att sjunga på persiska. Låten ”Man O
To” hamnade på soundtracket till filmen ”Hip hip hora” och en samling med
orientalisk pop vilket var en tillräcklig bekräftelse för att fortsätta.
Från början var inte persiska ett självklart val då Iran är det enda land i
världen som har persiska som första språk. Och oavsett hur populär han är i
hemlandet kan inte Arash uppträda där på grund av att den styrande regimen
förbjudit västerländsk popmusik. Det närmaste han kommer är Dubai dit
semestrande iranier brukar vallfärda så fort han kliver upp på scen.
Du har toppat listor över hela världen ...
– Det är lite för snällt sagt. Det är inte över hela världen, men vissa länder.
Okej, du har toppat listor i länder som är utspridda över hela världen ...
– Det är korrekt.
...och du är den enda svensk som har sålt ut Gibson Amfi Theater i Los
Angeles samt ännu större arenor på andra ställen i världen.
– Ja, på två dagar fyllde jag ensam tre fotbollsarenor. Det var ingen festival
utan de kom bara för min skull.
Var någonstans var det?
– Det var i Tadzjikistan.
Tadzjikistan ligger nordöst om Afghanistan och gränsar förutom till
Afghanistan också till Kina, Kirgizistan och Uzbekistan.
– Jag har bara varit där en gång. När jag kom fram hade de stängt av halva
flygplatsen. Det var 2 000–3 000 poliser. Det var helt sjukt. Jag har aldrig
upplevt något liknande. Det kändes verkligen som att vara Michael Jackson
eller Rolling Stones.
De fullsatta arenorna rymmer upp till 30 000 personer. Enligt arrangörerna
hade de kunnat ta in dubbelt så många besökare men av säkerhetsskäl, risken
för att människor skulle bli ihjältrampade var för stor, valde de att endast
tillåta publik på läktarna men inte på gräsplanen framför scen.
Det är ingen tillfällighet att just tadzjikerna omfamnat Arashs mix av
västerländsk reklamradiopop och orientalisk musik på persiska. Utanför Iran
är Tadzjikistan det största persisktalande landet i världen.
– I och med att de tillhört Sovjet tidigare pratar de här människorna ryska
och lyssnar på rysk radio. Men deras modersmål är persiska. När de hör en
artist sjunga på persiska på radion blir det som om kraften kommer från två
håll. Det var något jag aldrig upplevt. Ryssland är annars den marknad där
det gått bäst för mig.
2006 vann Arash som första icke ryska artist någonsin en rysk grammis. Låten,
en omarbetning av hans ”Temptation” var ett samarbete med Rysslands svar på
Spice Girls – Blestyashchie. Samma år var han utländsk hedersgäst
tillsammans med rapparen 50 Cent på Muz-tvs årliga prisgala. Muz-tv är
Rysslands största musikkanal och deras årliga show på Olympiastadion i
Moskva är en av landets största nöjeshändelser.
Precis som många av de andra länderna som Arash har erövrat ligger det ett
stenhård och målmedvetet promotionarbete bakom. Men Arash menar att det även
finns kulturella och geografiska förklaringar till att han slagit så stort i
vissa länder.
– Ryssland ligger mellan Europa och Mellanösten i sitt tänkande. Deras
musiksmak påminner pyttelite om orientalisk musik. Därför tror jag att de,
precis som i Grekland där det också har gått jättebra, haft lättare att ta
till sig mina låtar.
Sticker dina låtar ut även i länder där orientalisk pop är mer vanligt?
– I och med att jag är uppvuxen här i Sverige har jag mycket europeiska
element i min musik. Den är inte jätteorientalisk utan en mix av orientalisk
och västerländsk musik. Så den sticker ut väldigt mycket i de länderna också.
Även om Arash har haft stora framgångar i östra Europa och Centralasien är det
fortfarande två marknader han ännu inte har lyckats erövra: England och USA.
– Jag vill in på de engelska och amerikanska marknaderna men det är nästan
omöjligt att brejka där på ett annat språk. Historiskt sett har det aldrig
gått om det inte gällt spanska låtar i USA. Men hela grejen med min musik är
att göra det på persiska för att det är mellanösternmusik.
Arash menar att balansgången mellan det kreativt konstnärliga och det
kommersiella kan vara knepig.
– Ibland blir det svårt, speciellt med texter. När jag skriver en persisk text
säger bolaget: ”det låter inte hitigt i våra öron”. Det är det jag har haft
mest problem med på båda plattorna. Jag får ändra texterna om och om igen.
Ibland är det synd för texterna tappar sin betydelse på vägen.
Vad skulle du helst välja mellan att spela i Iran eller ett få ett
genombrott i USA och England?
– Spela i Iran. Ett genombrott i England och USA är såklart smartare att säga
då det innebär att du blir stor överallt. Men spontant säger jag Iran och
att få göra en stadiumshow där för mina landsmän.