Inga uttryck blir flata när hbt skriver sitt abc

Ksk. Det kan stå för Kristianstad Studentkår. Eller Kållereds Sportklubb. Eller Kungsängens Sportklubb. Eller, som det står i Prides ordlista för journalister: Kvinnor som har sex med kvinnor.

– Jag kan fortfarande få in pressklipp där det står htb i stället för hbt. Det anses viktigt att bedriva research inom vissa områden men inte andra, säger Ulrika Larsson.

Hon är förläggare på Normal förlag som ger ut ”böcker till alla som inte anser att heterosexualitet är ett måste”.

Under veckan beskyllde den kristna tidningen Dagen Pridefestivalen för att försöka styra journalister genom ordlistan som avråder från att använda vissa ord.

Men Ulrika Larsson ser listan mer som ett sätt att hjälpa till med en terminologi som för vissa kan vara okänd.

– Jag pratade om det med min fru. Om man skulle skicka reportrar till fotbolls-VM och de skrev ”Här har vi glada gossar som sparkar boll”, så skulle de nog inte vara kvar så länge på sin redaktion.

I ordlistan beskrivs till exempel skillnaden mellan transsexuella, transvestiter och intersexuella. Orden bög och flata beskrivs som ord som ”tagits tillbaka” av gayrörelsen men som ändå ska användas försiktigt.

Prides ordlista behandlar ett femtiotal ord och termer. Det kan tyckas som många, men det är viktigt för marginaliserade grupper att ta makten över beskrivningen av sig själva, säger Ulrika Larsson.

– Tiina Rosenberg argumenterar fint för det i boken ”L-ordet”: man måste definiera sig själv, annars gör andra det åt en.

Idag är termen hbt (homo, bi och trans) etablerad men de senaste åren har det förts många diskussioner om inte termen borde utvecklas.

Ulrika Larsson kallar det för bokstavsstriden. Och den har man haft många gånger om man är aktiv i hbt-världen

– Om man ska göra en seminarieserie, ska man då använda termen hbt eller hbtq? Eller lhbtq? Sedan kan man fortsätta och lägga till ett i, säger hon.

L står för lesbisk, q för queer och i för intersexuell.

På QX, Sveriges mest etablerade gaytidning, säger Ronny Larsson att man försöker hålla sig ifrån bokstavsförkortningarna om det går. Målet är att ha ett tilltal som passar alla.

– Men det är svårt för det är alltid någon som känner sig förbisedd.

Han tycker inte att svenska medier har problem med termer när det gäller bögar och flator, men däremot med ord för transpersoner. Som vad som skiljer en transvestit från en transsexuell.

Ett ord som inte finns med i Prides ordlista men som förekommer flitigt i den uppmärksammade antologin ”Bögjävlar” är pugga, ett annat ord för bög. Ett ordpusslande som Ronny Larsson tycker är tröttsamt.

– Folk fattar väl vad en bög är, varför ska man hitta på något nytt för? Det känns bara jättetöntigt.

– Ordet pugga är bland det fulaste jag vet. Jag skulle aldrig använda det, säger han.

Ulrika Larsson tycker däremot att sådana ord spelar en viktig roll i subkulturer.

Känns det viktigt att vissa ord stannar kvar i hbt-världen? Eller skulle det vara gulligt om Mona Sahlin började prata om puggor?

– Jag kan tycka att om vi flator kallar oss för flator så får vi göra det. Om bögar vill kalla sig för bögar så får de göra det. Det har blivit kulturellt allmängods. Men specifika ord som puggor kallar vi för queermärken. Risken finns att de tappar sin laddning och det är inte roligt. Det handlar väl också om att behålla känslan av den tid då vi inte fick synas i majoritetsvärlden.

På kulturtidskriften Ful (tidigare Femkul) tar man hbt-språket ett steg längre. Där har redaktionen konstaterat att språket är genomsyrat av en ideologi som är heterosexuell och baserad på ett tvåkönssystem. Orden hon/han har därför ersatts med hen.

– Det finns en kraft i att ha egna ord, säger redaktören Nasim Aghili.

Eftersom tidskriften är queerfeministisk så säger hon hbtq i stället för hbt.

Hur viktigt är det för dig att man säger hbtq?

– Det beror nog på vilket sammanhang det är. Det queera är väldigt viktigt för oss, att visa att det finns en rörelse som är antiheterosexuell som inte nödvändigtvis är begränsad till homo, bi eller trans.

De som har reagerat mest över ordet hen är andra journalister, menar hon. Läsarna däremot verkar uppskatta det.

Någon som däremot inte uppskattar queerteorin och dess påverkan på språket är Anders Selin, tidigare pride-general och ordförande för RFSL. ”Queerteori har blivit vår subkulturs religion”, skriver han i en debattartikel på Qx.se. Det finns ”qullor”, menar han, som ”förespråkar en fundamentalistisk tolkning av tron”.

– Till och och med vi som lever i hbt-världen har lätt för att göra fel. Man ska använda rätt ord hela tiden, så om man ska vara helt politiskt korrekt i alla lägen så kräver det sin man eller kvinna.

I sin debattartikel skriver Selin: ”Förbannas ska den som inte ser att Fia egentligen är Kalle som precis påbörjat sin utredning för könsbyte och gått från att vara lesbisk till att bli hetero och som själv definierar sig som polyamorös, queer och som av politiska skäl vägrar definiera sig vare sig som man eller kvinna. Det finns viktigare saker att ägna sin energi åt.”

Han tycker att vissa alltför lätt känner sig kränkta om någon använder fel ord.

– Jag tror inte att den gynnar den sexualpolitiska kampen. Att påstå att man är kränkt är det definitiva stoppordet i en debatt, då kommer man inte vidare.

På tidskriften Ful känner sig Nasim Aghili inte särskilt träffad av kritiken.

– Vissa tycker det är konstigt att läsa hen, att det känns internt och att det är att gå för långt. Men för oss är det inte viktigt att nå alla. Vi känner oss inte extra stolta om heteromän läser oss. Det finns väldigt många som redan är intresserade av det vi tar upp. Vi måste ju också på något sätt inspirera varandra.