På fredagen hade en Bollywoodversion av "Stolthet och fördom" biopremiär i Sverige. Regissör är Gurinder Chadha som gjorde "Skruva den som Beckham".
Den engelskt eleganta leken med originaltiteln - "Pride and Prejudice" blev "Bride and Prejudice" - har på svenska blivit "Kärlek och fördom".
 |
Scen ur Bride and Prejudice. Foto: Sandrewmetronome |
I början av nästa år är det Sverigepremiär för en ny filmatisering av "Stolthet och fördom", av Joe Wright, med Keira Knightley som Elizabeth Bennet och Matthew MacFadyen som Fitzwilliam Darcy.
Ja, denne Darcy, det stora intresset för Jane Austen som finns i vissa läger har absolut sin upprinnelse i honom. Men, som det sägs i Karen Joy Fowlers roman "The Jane Austen Book Club" som gavs ut i fjol: "We haven't gotten to Darcy yet." Allt har sin tid.
Jane Austen levde 1775-1817 och bodde hela sitt liv på den engelska landsbygden. Hennes romaner kretsar alla kring det liv hon kände till. Hon var prästdotter och familjen hade det hyggligt ställt, men arbetsplatsen hon hade till sitt förfogande var familjens gemensamma vardagsrum. Hon satt mitt i umgänget och kunde på nära håll studera spelet mellan föräldrar, syskon och besökare.
Virgina Woolf har beskrivit detta i sin "Ett eget rum", där hon också skriver: "Här hade vi en kvinna som omkring år 1800 skrev utan hat, utan bitterhet, utan fruktan, utan protest, utan att predika. Det var på det sättet Shakespeare skrev, tänkte jag."
Jane Austen sysselsatte sig inte med politik eller med världen utanför. Hon har "en i litteraturen nästan unik likgiltighet inför geografi, topografi och lokalfärg", skriver Ruth Halldén i "Vid romanens rötter". Istället koncentrerade hon sin talang på det hon kände till bäst, motiven i hennes böcker och det som låg henne närmast i vardagen hängde intimt samman.
Och vissa saker är tidlösa. Austens böcker vinner idag mycket på att hennes språk fortfarande är modernt och lättläst men framför allt på att hennes teman ständigt är aktuella. Det handlar alltid om kärlek med förvecklingar, men så småningom slutar det lyckligt (och lyckligt är i Austens värld synonymt med äktenskap). Ingen extravagans, inget lull-lull, tvärtom ganska enkelriktat och förutsägbart - på ytan, vill säga.
Jane Austen erbjuder kärleksromaner och tidsfördriv, men också tankar om hur vi människor förhåller oss till varandra. Hon skriver om förutfattade meningar och ärelystnad, om frustration och äventyr. Lika giltigt nu som då.
En viktig beståndsdel är också Austens wit - hennes fyndigheter och ironiska förhållningssätt - som hyllats av en mängd konnässörer och celebriteter, från litteraturprofessorn Harold Bloom till författaren Zadie Smith. Samtida kollegor som Sir Walter Scott och Mary Russell Mitford skrev positiva recensioner av hennes böcker och långt senare har Vladimir Nabokov, Carol Shields och Martin Amis hyllat henne i olika sammanhang. Ian McEwans "Försoning" har ett citat ur "Northanger Abbey" på försättsbladet och i bokens handling kan man också hitta spår till "Emma".
Denna storhet har det gjorts business av. Det finns böcker med samlade Austencitat - sorterade under olika rubriker som "familjeliv", "böcker" och "män & kvinnor".
Austens egna romaner utgör numera endast en liten del av hela Austenpaketet. Vad som gett böckerna liv igen, och igen, är ständig produktutveckling. Filmatiseringar för både bio och television har gjorts sedan 1930-talet och mängden är nästan oöverskådlig. Vid sidan av de trogna tolkningarna finns också de mer löst knutna. Engelska författaren Helen Fieldings "Bridget Jones dagbok" var en spinoff, byggd på "Stolthet och fördom". Uppföljaren "På spaning med Bridget Jones" var halvt om halvt sammansatt kring "Övertalning". Filmerna följer samma mall.
Amy Heckerlings film "Clueless" från 1995 är ett annat exempel, den är "Emma" översatt till highschoolmiljö i Beverly Hills och Alicia Silverstone är den som går in för att para ihop sina kamrater med varandra.
Den nu aktuella filmen "Kärlek och fördom" är ytterligare ett steg i denna produktutveckling. Den följer visserligen "Stolthet och fördom" ganska väl, men skillnaden mellan den engelska, lite gråbleka landsbygden och de grälla, varma färgerna i Indien är stor. En tredjedel Hollywood och två tredjedelar Bollywood resulterar kort sagt i något ganska vansinnigt - mycket musik, storslagna dansnummer och en mer uttalad kulturkrock än i Austens version. Wit har blivit crazy.
På ett sätt är dock "Kärlek och fördom" en helt logisk film att göra i en globaliserad värld som vår, där tradition och modernitet krockar på ett sätt som kan jämföras med Jane Austens tid. Att gifta sig är numera inte nödvändigt, i västvärlden. Det är möjligen vad som förväntas av en, men en kvinna behöver inte en man för att överleva. På Austens tid var giftermål i princip kvinnans enda möjlighet till ett bra liv (Jane Austen själv gifte sig aldrig). Och i Indien lever de gamla traditionerna kvar. Döttrarnas framtid kan hänga på ett bra giftermål.
Bridget är den moderna Elizabeth Bennet. Men medan Helen Fielding har använt sig av Jane Austens romaner på ett pang-på-rödbetan-sätt har amerikanska Karen Joy Fowler vävt in Austens händelser och persongallerier på ett mer intrikat sätt i "The Jane Austen Book Club". Romanen är uppbyggd kring en bokcirkel med sex medlemmar som läser sex Jane Austen-böcker ("Lady Susan" finns inte med här, och ofta hävdas det för övrigt att Austens produktion omfattar sex böcker). I varje kapitel avhandlas en bok och en cirkeldeltagare. Austens och Fowlers personer flyter in och ut ur varandra, händelsemönstren speglar varandra och förstärks.
Det finns både höga och låga, lätta och svåra kopplingar till Jane Austen - hon tilltalar eliten och etablissemanget lika mycket som hon göder "Stolthet och fördom"-knarkarna. De senare föddes på allvar när de såg BBC:s tv-serie från 1995. Den var enormt framgångsrik och gjorde dessutom Colin Firth till stjärna - hans dopp i dammen där har inneburit att han i flera efterföljande filmer, möjligen med glimten i ögat, också har fått plaska i vatten.
Det ska genast sägas att Firths popularitet i detta sammanhang är en bidragande orsak till att intresset för Jane Austen och i synnerhet "Stolthet och fördom" upprätthålls. Det är tydligt, inte minst på webbplatsen The Republic Of Pemberley, men... just det. Allt har sin tid, we haven't gotten to Darcy yet.
Webbplatsen bildades i kölvattnet av tv-seriens segertåg. Där förs - dag efter dag, år efter år - livliga diskussioner om Austens alla böcker, och om närbesläktade ting. Initierade synpunkter och lättviktiga utrop utgör en aldrig sinande ström av Austentrivia, och nödvändigheter.
Det finns de som föredrar snack, andra föredrar verkstad. De senare har visat sig vara ganska många vad gäller Jane Austen. Det har kommit en mängd böcker som tar avstamp i hennes, men sedan drar åt ett annat håll. En av de mer bisarra är Arielle Eckstuts "Pride and Promiscuity - The Lost Sex Scenes of Jane Austen." Där påstår sig författaren ha kommit över ett skrin med refuserade delar ur Austens böcker och på ett fiffigt sätt passar hon in diverse erotiska scener i sammanhang vi redan känner. Skickligt och ganska roligt - men vill vi egentligen ha några Austenska sexscener?
Det har också skrivits en del "vad hände sen?"-böcker. Och ett par stycken ut Mr Darcys synvinkel. Jane Austen är helt enkelt ganska stor inom fan fiction.
Men. Allt runtomkring åldras fortare än Jane Austens egna böcker. Medan varje generation behöver sin egen filmatisering av "Stolthet och fördom" har boken stått pall för två hundra års samhällsutveckling och litteraturkritik. Den senare brukar omvärdera författare då och då men Jane Austen har hållits högt genom alla år.
Så sent som i februari i år lät engelska BBC nutida författare rösta fram den mest romantiska boken genom tiderna - och "Stolthet och fördom" hamnade överst på listan och slog både Emily Brontës "Svindlande höjder" och Margaret Mitchells "Borta med vinden". I december redogjorde Monica Ali ("Brick Lane") för samma romans storhet i Guardian. Om Elizabet Bennet skriver hon:
"Austen ger oss en bild av hennes inre konflikter med en psykologisk insikt så stor att den fortfarande känns fräsch och modern."
När ska vi verkligen komma in på ämnet Darcy, då? Nja, detta kanske inte är rätta tillfället, när allt kommer omkring. Han är nog ämne för en helt annan artikel.