Kärleken mellan män kittlar mer

Samtidigt.
Sångaren i popgruppen Green Day, Billie Joe Armstrong, vänder sig till trummisen Tre Cool: ”Uh... jag vill fråga dig någonting”. ”Vadå?”, undrar Tre. ”Älskar du mig?”, frågar Billie Joe nervöst. Han får inget svar men någon timme senare ligger de och hånglar i sängen.

Den påhittade berättelsen finns på en hemsida där Green Day-fans publicerar slash om sina idoler. Slash är texter skrivna av fans, en typ av fan fiction men med bögtema. Skribenterna är ofta unga tjejer som hittar på att deras idoler blir kära i andra killar. Det kan vara alltifrån oskyldiga berättelser till erotiska noveller där killarna fumlar med glidmedel.

Tinna Boman känner inga homosexuella killar men kallar sig ändå faghag. Hon är arton år och har varit fascinerad av slash och gaykultur sedan hon var femton.

– Jag kände bara shit, det här måste jag verkligen hitta mer av.

Hennes kopp med varm choklad står orörd och kallnar på fiket i Västra hamnen när hon beskriver hur hon av en slump hittade en slashberättelse om sin idol, sångaren i Green Day. Men i den berättelsen hade han inte ihop det med trummisen, utan med Kurt Cobain, den kultförklarade Nirvanasångaren.

– Jag läste den och kände oj, varför har jag inte upptäckt det här tidigare! Det var något helt nytt för mig. Det var annorlunda och i och med att jag gillade Green Day så mycket blev det starkare eftersom det var en person jag beundrade.

Hade de en romantisk historia eller gick det över i något erotiskt?

– Ja, det gjorde det. Haha. Det var därför jag kände att okej, borde jag verkligen läsa det här. Det kändes som att det här borde jag gömma innan jag blir lite äldre. Men det är nog många som börjar i den åldern.

Vem kände du att du behövde gömma det för?

– Framförallt mina föräldrar. I början var det väldigt pinsamt. Men jag kände att mina föräldrar måste få se vem jag verkligen är och att jag brinner för det här. De har ju tyckt att det är lite märkligt. Det är så svårt att förklara. De är ju lite äldre.

”VARNING! Sidan innehåller texter och bilder med homosexuellt innehåll, så om du inte gillar det kan du dra åt helvete och brinna där förevigt.”

Det är välkomstfrasen på Faghagklubbens hemsida. Några av medlemmarna är intervjuade i Linda Leopolds bok ”Faghag”. Tinna Boman, som är med i klubben, säger att de flesta medlemmarna är heterosexuella, som hon själv, men att vissa kallar sig för asexuella, bisexuella eller transgender.

– Det är nog många som ifrågasätter sin sexualitet eller sin könsidentifiering genom det här. Dom experimenterar lite. De vill inte ha ett så inrutat liv.

Men skulle du säga att ditt intresse för det här är ett sätt att ifrågasätta heteronormen?

– Ja, det tror jag absolut. Jag har alltid varit intresserad av saker som avviker från normen.

Det är lite svårt att få grepp om Tinna Bomans intresse. Hon återkommer till att det är spännande, förbjudet och att idolernas kreativitet är fascinerande. Hon beklagar att hon inte har några killkompisar som är gay men lägger snabbt till att hon inte väljer vänner utifrån deras sexualitet. Hon identifierar sig inte heller med någon i historierna.

– Det är såna otippade situationer, som att någon i Green Day förklarar sin kärlek för en annan bandmedlem. Men eftersom det är så annorlunda från mig blir det mycket mer intressant att läsa.

Men har du någonsin önskat att du vore en bög?

– Faktum är att jag faktiskt har gjort det en hel del. Fantiserat om hur det skulle vara, drömt mig bort, för i och med att jag fascineras av bögar på det sättet som jag gör så har jag många gånger önskat att jag kunde uppleva livet utifrån deras perspektiv och få uppleva saker som jag som heterotjej aldrig kommer få uppleva.

Vissa lesbiska håller sig lite avvaktande till faghags och menar att de snyltar på gaykulturen och inte ger något politiskt tillbaka. Vad tycker du om det?

– Jag kan verkligen tänka mig att de blir trötta på det. Det hade jag också känt. Men för mig har det haft många positiva effekter för jag har ju intresserat mig jättemycket för homosexuellas rättigheter. Jag försöker göra så mycket som möjligt: skriva på namnlistor, diskutera med folk och försöker engagera andra i det här.

Känner du någonsin att det finns en risk att du ser kärleken mellan två män som ¿nare än kärleken mellan en man och en kvinna?

– Ja, det har blivit så automatiskt på något sätt. Homosexualitet blir mer spännande, mer förbjudet eftersom det är så många som fördömer det. De homosexuella står ut med folk som tittar snett på dem. På det sättet kan jag uppleva det som mycket finare.

Men vad händer då med dina känslor för killar? Om du blir intresserad av någon, blir inte det på något sätt klassat lägre?

– Det är ju det som är risken. Men om jag ser det utifrån mitt eget perspektiv så tänker jag inte på det som heterosexuell kärlek utan att jag verkligen är kär i någon och vill att det ska bli något. Men när jag ser en man och kvinna kyssas på stan så tänker jag bara ”Bläh, tråkigt”.

Relaterade artiklar

Författare: Rakel Chukri
Publicerad 23 november 2007 15.52
Uppdaterad 23 november 2007 15.52

Samtidigt
Läsarpulsen
Bloggar
Toppnyheterna just nu