Kitty var den första amatördetektiven som skapades och skrevs specifikt för
unga tjejer, en karaktär som visade att flickor kunde vara lika
äventyrslystna, starka och spännande som killar – utan att behöva vara en
pojkflicka.
Kitty är modig, smart, tar plats på ett självklart sätt och har ett stort
hjärta. Dessutom har hon känsla för stil och accessoarer. Det är ingen slump
att internationella modemagasin uppmärksammar hennes födelsedag.
Kitty är en förebild för miljoner av unga tjejer världen över – från
Malaysia till Sverige. I dagarna lanserar förlaget B Wahlströms fyra
nyskrivna Kitty-mysterier. Kittys stil har uppdaterats, liksom flera gånger
tidigare. Allt för att få en look som passar in bland dagens unga tjejer och
killar – på omslaget till ”Förvillande spår” har hon en blå hoodjacka och
löst sittande militärgröna byxor och ljusa trainers på sig. När hon först
introducerades på 30-talet bar hon alltid hatt och handskar när hon rörde
sig ute bland folk, på 50-talet var det sportiga klänningar och långbyxor
som gällde.
Är Kitty-böckerna fortfarande lika efterfrågade?
– Ja , det är helt fantastiskt. Kitty är fortfarande en av de allra
populäraste serierna i B Wahlströms ungdomsböcker, säger Britt Engman,
pressansvarig på B Wahlströms förlag som är Kittys svenska hemvist.
Kitty har ”överlevt” i Sverige trots att de svenska biblioteken länge hade
inställningen att Carolyn Keenes Kitty-böcker inte var ”god” litteratur.
Inte minst på 70-talet fnös man åt Kitty-böckerna och menade att det var
förlegade könsroller som presenterades i böckerna. Inget kunde vara mer fel.
Kitty kan med samma lätthet laga mat och sy som meka med bilar och använda
den nya teknologin. Hennes favoritfärg är blå, en färg som traditionellt
förknippas med pojkar.
Kitty-böckerna är inkörsporten för många flickors läsintresse och vem vet,
kanske gick delar av en framtida läsargeneration förlorad när böckerna
bannlystes av lånebiblioteken? Många har nog blivit ”påprackade” andra
ungdomsböcker efter att ha frågat efter Kitty-böcker på biblioteket. Liza
Marklund har vid flera tillfällen nämnt Kitty som en bra feministisk
förebild och hon älskade Carolyn Keenes böcker som flicka. I en krönika i
Aftonbladet skrev Liza Marklund för några år sedan om sin kärlek till Kitty.
Hon berättar att den första boken som hon läste hette ”Kitty och spöket på
Stora Skuggan”. Då var hon sju år. Ganska snabbt blev hon medveten om att
Kitty-böckerna inte var någon ”fin” litteratur:
”Böckerna fanns nämligen varken på skolbibblan eller bybibblan. Bibblatanten
fnös och sa:
– Sånt har vi minsann inte här.
Och så gjorde bibblatanten något oförlåtligt: hon försökta pracka på mig
’Hugo och Josefin’ – något hon ansåg vara uppbygglig och seriös litteratur.
Stackars Maria Gripe, jag har inte förlåtit henne än idag.”
Sedan drygt fem år tillbaka kan man låna Kitty-böckerna på stadsbiblioteken.
– Jag upplever att det främst är föräldrar som själva har läst Kitty när de
var yngre som frågar efter böckerna till sina barn, -säger
barnbibliotekarien Marie Lassen på barn- och ungdomsavdelningen på Malmö
stadsbibliotek.
Däremot är det bara några stadsdelsbibliotek som har Lill-Kitty för utlåning.
– Många barn kommer till stadsbiblioteken och frågar efter Lill-Kitty, men
lite kvalitetstänkande måste vi ha. Därför har vi inte dem.
Känns det inte tråkigt att säga till barn som kommer och frågar efter
Lill-Kitty att ni inte har dem?
– Vi rekommenderar dem istället att läsa exempelvis Pia Hagmans och Martin
Widmarks böcker som har bra kvalitet på språket. I och med att
stadsdelsbiblioteken har Lill-Kitty går det bra att reservera dessa även hos
oss.
Britt Engman, pressansvarig på Kittys svenska förlag B Wahlströms tycker att
det är tråkigt att den inställningen lever kvar.
– Jag läste en krönika av Stefan Nolervik i Östersundsposten som skrev
”smakpoliser på bibliotek undanbedes”. Han berättade om en bibliotekarie på
hans barnbibliotek som under hans uppväxtstid censurerade bort böcker som
Biggles och Sven Hassels blodiga krigsromaner. Han hade inget att sätta emot
som barn utan trodde att det skulle vara så. När han blev vuxen insåg han
vikten av valfrihet och tryckfrihet. Jag håller med, säger Britt Engman och
berättar att B Wahlströms jobbar med lärare och bibliotekarier.
– Vi talar om att möta barnen där de är för att locka dem till läsning. Det
viktigaste är att barnen läser, inte vad. Att de får upp läsintresse och
läsförmåga. Om det är tunt till innehållet går de vidare och läser mer
avancerade böcker. Och gör de inte det så har de i alla fall lärt sig läsa.
Den första Kitty-boken på svenska, ”Kitty som detektiv”, kom inte förrän
1952. Precis som i USA blev succén omedelbar. Kitty bor tillsammans med sin
pappa Carson Drew, försvarsadvokat, i ett vackert hus i förorten River
Heights. Fadern är ofta borta i arbetet vilket gör att Kitty har full frihet
att mitt i natten kasta sig iväg på uppdrag i sin cabriolet av märket
Mustang. Hennes mamma dog då Kitty var tre och hushållerskan Hannah Gruen är
anställd på heltid hos far och dotter Drew.
En viktig roll i böckerna spelar Kittys trogna följeslagare och väninnor,
George och Bess, som hjälper henne att lösa de mest varierade mysterier. Som
ett ständigt stöd finns även pojkvännen Ned Nickerson.
Författare till Kitty-böckerna är Carolyn Keene, men det är till skillnad
mot vad många kanske tror, inte en enda person utan flera.
I samband med Kittys 75-års-födelsedag har boken ”Girl Sleuth –Nancy Drew
And The Women Who Created Her” av litteraturkritikern Melanie Rehak
(Harcourt) givits ut i USA. Där avslöjas spelet bakom kulisserna till
Kitty-historierna. En bok som Karen Jay Fowler, författare till ”Jane
Austenklubben”, rekommenderar:
– Rehak kastar ljus på det kanske mest framgångsrika spökskrivarsyndikatet
genom tiderna. Hon berättar också om de kulturella och historiska
förändringar som Kitty-böckerna har tagit sig igenom. ”Greppa era
ficklampor, flickor! Carolyn Keene-mysteriet kan börja.”
Den som kom på idén om Kitty var en man, Edward Stratemeyer, som drev ett
stort syndikat av spökskrivare för förlaget Grosset & Dunlap. Han tyckte
att det saknades spännande historier för flickor och utvecklade idén och
skrev handlingen till de fyra första böckerna om Nancy Drew. Tyvärr fick han
aldrig uppleva publiceringen av den första Kitty-boken, han dog tolv dagar
innan den kom ut. Efter hans död tog döttrarna Edna och Harriet över
ansvaret. Harriet – gift Adams – var den som mest arbetade med skissandet på
miljöer och handling till de älskade flickböckerna. Det var ett inte helt
okomplicerat samarbete mellan de båda systrarna. De var bland annat oense om
vilka spökskrivare de ville använda. Författare till de 23 första
historierna i Kitty-serien var emellertid Mildred Wirt Benson som många
anser vara Kittys äkta ”mamma”. När hon dog stod det att läsa i en dödsruna:
”det är svårt att acceptera att Nancy Drew är död”.
Mildred var förvisso Carolyn Keene fram till 1953 och var djupt engagerad i
Kitty fram till sin död, men Kitty spritter av liv och till 75-årsdagen gav
det amerikanska förlaget Simon & Schuster ut den första Kitty-boken i
nyutgåva. I press-releasen som följde med boken stod det:
”Kitty var före både filmen ’Charlies änglar’ och tv-serien CSI:s Catherine
Willows med att bekämpa brottslighet.”