 |
En ny vy i Byen. Foto: Jan Grarup |
KÖPENHAMN. Presenten blev nästan dubbelt så dyr som givaren skeppsredare Mærsk Mc-Kinney Møller hade räknat med, men det beror mest på honom själv. Gång efter annan har han fastnat för dyrare material.
Däremot är storbygget ett av de få som hållit tidsplanen. Arkitekten Henning Larsen suckade häromkvällen i dansk tv att brådskan varit prövande, inte bara för honom själv utan för alla inblandade.
Också Mærsk Mc-Kinney Møller uttalade sig för en gångs skull.
- Operan ska hedra mina föräldrars namn. Det är mig oerhört angeläget, att det som överlämnas till framtiden är värdigt att förknippas med mina föräldrar, sa Mærsk Mc-Kinney Møller, 91, som ett svar på frågan varför han personligen lagt sig i minsta detalj av utformningen. Miljarderna kommer från AP Møller og hustru Chastines Mc-Kinney Møllers fond til almene formaal.
Nu är lyftkranarna, som hann bli ett välkänt inslag i Köpenhamns silhuett under de drygt fyra byggåren, borta. Kinesisk granit har lagts över kajen. Operan står där den står, och i medierna är det dags för betygsättning.
Morgontidningen Berlingske Tidende gratulerar med en hel bilaga och arkitekturskribenten Torben Weirup delar ut fem stjärnor av sex. Han konstaterar att operan inte är ett av Henning Larsens mest spektakulära verk, men en enkel byggnad med fina detaljer och vackra drag.
"Foajén är ett av operahusets mest pregnanta arkitektoniska grepp. (?) Ett av de stora ljusa rum som kännetecknar Henning Larsens byggen. Det är en betagande upplevelse att gå genom svängdörrarna och se rummet öppna sig och bli levande. Från taket strömmar ett fint ljus genom fönstren. Det är det rum gästerna ankommer till och det rum där de vilar ut mellan ansträngningarna i salen."
Mindre galler och mer glas skulle ha ökat intrycket av lätthet och elegans, men operan är i vilket fall ett arkitektoniskt tillskott, skriver han.
Morgonkollegan Politikens Karsten RS Ifversen är inte begeistrad. Han ger två hjärtan av sex och skriver:
"Operan är en puckelryggig vanskapelse. Den övergripande formgivningen är ett lappverk. I stadsbilden är den påträngande. Och dess enda väsentliga karaktärsdrag, taket, är utan originalitet. (?) Det är från den vackra Knippelsbro den ser som värst ut. Sedd härifrån är jättens brist på harmoni skoningslöst blottad. Byggnadskroppens låda med rigida linjer på baksidan, har på framsidan en bågnande glasfront."
Den "nästan vulgära formen" framstår som påklistrad, och scentornets puckel tynger ner taket, som skulle ge ett lätt och svävande intryck. Interiören är bättre, skriver han, och foajén får de två hjärtan han delar ut.
Operabygget har varit omstritt och kritiserat sedan det i september 2000 blev känt att regeringen tackade ja till gåvan.
Placeringen har vållat mest bråk, och gör det fortfarande. Frederik V, han som sitter till häst på Amalienborgs slottsplats, initierade 1749 bygget av nya mondäna kvarter utanför stadskärnan. Tidens ledande arkitekt Nicolai Eigtved ritade stadsplanen, där en axel, en rät linje, leder från den väldiga Marmorkirken mitt över den öppna platsen mellan de fyra snedställda palats som nu är kungliga slottet, över hamnens vatten fram till militärens låga 1700-talslängor på andra sidan.
Just där, på Dokøen, ligger operan. Enligt dess kritiker är den en överdimensionerad stoppkloss som trycker ner den omgivande bebyggelsen och hindrar Salys ryttarstaty från att avteckna sig mot fri himmel.
- Nu hade jag i alla fall, rätt eller orätt, fått den där idén med axeln. Vår ståndpunkt var att vi ville donera pengar till en opera som låg i axelns ände. Om någon ville lägga en opera någon annanstans, så gärna det. Men då tänkte inte vi bygga den, sa Mærsk Mc-Kinney Møller i tv-intervjun.
Skeppsredaren fick som han ville också på de andra punkter han ställde upp som villkor, när han presenterade sin idé för den dåvarande regeringen: Byggherren själv utformar projektet och väljer arkitekt
Bygget får inte försenas av polemik. Alla inblandade arbetar under tysthetslöfte och tidsplanen följs så huset kan invigas årskiftet 2004/2005.
Böcker och artiklar har skrivits om maktfullkomligheten, bristen på demokratisk insyn och miljardärens skattefinurligheter. Man har skojat med att äreminnet över honom själv är en gåva från en man vars personliga smak vetter mot Sven-Bertil Taube och Roger Whittaker, och anklagat politikerna för att vara för flata i umgänget med honom.
Infrastrukturen är fortfarande olöst. Varken vägar eller p-platser finns i tillräcklig mängd för en bilburen operapublik. Bro eller tunnel från city till operan blir det tidigast 2008. Till dess får operaälskarna leka Venedig och låtsas att båtarna, de så kallade hamnbussarna, från Nyhavn är gondoler.
Det är ingen hemlighet att Mærsk Mc-Kinney Møller och Henning Larsen, byggherren och arkitekten, varit allvarligt oense under arbetets gång. Larsen, som undvikit att säga särskilt mycket, har undsluppit sig att han några gånger varit nära att dra sig ur.
- Det är helt naturligt att det förekommer diskussioner mellan byggherre och arkitekt. Jag har aldrig varit med om något projekt där så inte varit fallet. Och det normala är att kontraktet slår fast att det är byggherren som bestämmer, har Mærsk Mc-Kinney Møller förklarat.
Störst oenighet har det varit om glasfasaden mot vattnet. Skeppsredaren gillar inte glas. Henning Larsen är berömd för sitt sätt att använda materialet. Kompromissen blev ett antal breda band, som enligt skeppsredaren i första hand ska skydda operans gäster från insyn.
- Tipsa Henning Larsen om att tillverka lameller av tunn fiberbetong så är de lätta att ta bort från glaset sen, föreslog Jørn Utzon, Danmarks andra världsberömda arkitekt med stor erfarenhet av operabyggebråk från Sydney.
Nu väntar tre månaders flyttbestyr. Sång- och musikproven i de nya lokalerna är genomförda och Det Kongeliges musikchef Michael Schønwandt var närmast omtumlad av lycka över hur bra det lät.
Den 15 januari ska Köpenhamns prominenser lufta sina juveler på Operans stora invigningsgala.