Omläsaren tar hem nya poäng

- Att läsa om böcker är att använda litteraturen, säger Gun Malmgren, litteraturprofessor vid Lunds universitet. En omläsare tar ofta litteratur på allvar. De använder läsningen till att försöka förstå någonting eller för att bearbeta något. Det kan också handla om att få något bekräftat tills man är färdig att gå vidare.

Gun Malmgren kallar sig pragmatisk läsare. Det betyder att hon använder litteraturen till de behov hon har. Hon får allt lättare att hitta de böcker hon behöver för att komma vidare i tillvaron, säger hon.

Men dela med sig av sina hemligheter som läsare vill hon inte.
- Det är för personligt att berätta vilka böcker jag läser och hur jag läser dem. Det säger så mycket om en person, tycker jag.

Det finns mängder av böcker att läsa. Hur ska man hinna läsa dem mer än en gång?
- Genom att komma ifrån tanken att den som har läst mest böcker vinner. Det viktiga är vad som sker i läsaren när han eller hon möter en text. Det är, och har varit, lite av den svarta lådan inom litteraturforskning.

Outforskad mark med andra ord. Svårigheten är metoden, förklarar hon. Man måste undersöka både text, rum och läsare. Dessutom är det svårt att dra generella slutsatser av en sådan undersökning.

Gun Malmgrens forskning rör sig i dessa områden. Hon undersöker hur pedagogiken genom läsning ska förbättras. I sin kurs "När text och läsare möts" på Lunds universitet går hon in på olika läsarrepertoarer - de förhållningssätt som finns till litteratur.
- Man kan läsa för att bekräfta, för att kompensera för bristande handlingsmöjligheter, för att harmonisera motsättningar inom oss och mellan oss och omvärlden; man kan läsa för att se att saker och ting skulle kunna vara på ett annat sätt. Lika många anledningar finns det att läsa om en bok.

Margit Tornéus, universitetslektor i psykologi i Umeå, vill inte tillskriva omläsaren några generella egenskaper.
- Man måste se till individen. Titta på vilka böcker som läses om och vad det är som läsaren finner i just den boken och härleda det till dennes personlighet och erfarenhet.

Men varför läser vi om böcker?
- Den enkla förklaringen är att boken har givit läsaren något och att man går tillbaka till boken för att se om man
upplever samma sak. Det kan vara tröst, någon särskild tanke eller att man fått upp ögonen för något. En annan förklaring är att en del helt enkelt är grundligare än andra, säger Margit Tornéus.

Även om omläsaren är svår att kategorisera går det att finna mönster. Gun Malmgren har studerat barn och ungas läsvanor.

Gemensamt för böcker som mindre barn läser om är att de ofta innehåller ett separationstema. Något som märks tydligt i Astrid Lindgrens böcker.
- Där finns allt från den lilla separationen till den stora - döden. Omläsningsböcker hos unga har ofta starka, tydliga teman. "Mio min Mio" är ett exempel på en vanlig omläsningsbok. En annan är Salingers "Räddaren i nöden". En bok som innehåller existentiella frågor, säger Margit Tornéus.
- Den delar ofta upp läsarna. Antingen skyddar man sig mot den eller öppnar man sig mot en form av igenkänning, säger Gun Malmgren.

Starka teman tycks alltså vara ett av dragen hos omläsningsböcker. Texter som utmanar.
- Att inte läsa om böcker vore lika onaturligt som att konsekvent undvika att träffa personer man lärt känna, säger Horace Engdahl, svenska akademiens sekreterare.
- Jag återvänder gärna till Gösta Berlings saga, Fernando Pessoas Orons bok, Baudelaires prosadikter, Goethes Samtal med Eckermann, till exempel. De stämmer med min läggning, eller också motsäger de den på ett oemotståndligt sätt. Man återvänder till böcker som inte gör en besviken. Det är som med människor.

Vad får du ut av omläsningen?
- Den sker med ett större lugn än den första läsningen. Jag ser flera detaljer och upptäcker tonskiftningar och ironier som först gick mig förbi.
- Omläsningen upplöser många av de bestämda påståenden man först tyckte sig kunna göra om texten och återställer ordets integritet.

Christian Bondesson, forskarbibliotekarie från Malmö, tror att vår syn på böcker håller på att förändras. Boken placeras i bokhyllan efter en genomläsning och där får den stå.
- Böcker har blivit en konsumtionsvara precis som allting annat, vilket är synd. Litteratur kan användas till så mycket, säger han.

Christian Bondesson är en flitig omläsare. Helst återvänder han till Hjalmar Söderberg.
- Jag vill lära känna boken bättre, som med en människa, upptäcka något nytt med den. Jag förstår inte folk som inte läser om böcker. Man behöver testa sina uppfattningar.