Roy Andersson släpper loss det oväntade

Roy Andersson är en av Sveriges internationellt kända och mest uppskattade filmare. Det märks inte minst när han tävlar i Cannes och på andra festivaler utomlands.

Denna helg är han hedersgäst i sin gamla lärdomsstad Lund och presenterar ”Du levande” på Fantastisk Filmfestival.

– Utländska journalister ställer ungefär samma frågor som svenska. Skillnaden ligger snarare i att de är så oerhört vördnadsfulla. It’s an honour och så vidare och det blir nästan genant.

För ett par veckor sedan var han på norrmännens största festival i Haugesund. ”Du levande” fick stående ovationer och Roy Andersson mottog både ett kritikerpris och Andreaspriset, en utmärkelse i humanismens tecken. Tidigare i somras belönades filmen vid dels en rumänsk festival, dels en filmfestival i Schweiz. Härnäst visas ”Du levande” i Turkiet.

– Tänka sig att turkarna vill se min film, säger han med ett av sina många skratt.

Roy Andersson är uppsluppet glad och skrattar mycket. Bara några dagar efter världspremiären i sidosektionen Un certain regard på Cannesfestivalen i maj hade ”Du levande” sålts till ett tjugotal länder. Nu har siffran stigit till runt trettio.

Glädje och lekfullhet präglar också ”Du levande”. Den gjordes med betydligt mindre vånda och press än föregångaren ”Sånger från andra våningen”, även om finansieringen inte var enkel utan krävde insats från högsta instans på Svenska filminstitutet i slutändan.

Det gick 25 år mellan ”Giliap” och ”Sånger från andra våningen”.

– ”Sånger” kom till under stor prestationsångest. Den är helt enkelt gjord mycket på vilja. Arbetet med ”Du levande” var betydligt friare och just lekfullare. Spännvidden mellan det uppsluppna och djupt allvarliga blev större. Jag vågade låta en av gestalterna oväntat bryta ut i sång. Något sådant hade jag inte trott mig om tidigare. Och jag använder mig för första gången av drömmar. Också det var befriande.

Egentligen ser han de båda filmerna som skisser till en tredje där han vill leka med tidsperspektivet och kunna röra sig både i nutid och i historisk tid.

– Du vet, så där som om Karl XII plötsligt skulle dyka upp här och utropa – Mot Ryssland! Det finns en sådan enorm potential i det visuella och så mycket som kan brytas upp och öppna för nya konstellationer och nya sätt att gestalta. Den svenska filmen behöver upptäcka det.

Musiken i ”Du levande”, bland annat tradjazz med danska Papa Bue, spelar en central roll för hela stämningen. Roy Andersson musicerade själv på trombon i yngre år. Från början hoppades han kunna fortsätta samarbetet med Benny Andersson som skrev musiken till ”Sånger från andra våningen”. Men musikalen ”Mamma Mia” tog alltför mycket tid från Andersson och han tvingades säga nej. I stället kom de överens om att det gick att återanvända vissa basstråk från den förra filmen.

Det har funnits perioder då Roy Andersson knappt har velat ha någon filmmusik alls. Skulle det finnas musik borde den åtminstone vara autentisk så att åskådaren såg varifrån den kom.

– Nu fick jag lust att ha mycket musik och det ger filmen ett speciellt temperament och en energi.

Själva startimpulsen till ”Du levande” är ett citat från Goethes diktsamling ”Romerska elegier”. Roy Andersson läste en recension i Dagens Nyheter och skaffade boken. Så förhåller det sig ofta. Han ser eller läser något och det blir utgångspunkt för hans arbete.

Citatet ligger i början på filmen och lyder: ”Gläds då, du levande, i din ljuvt uppvärmda säng innan Lethes iskalla våg slickar din flyende fot.”

– Det är något liknande carpe diem, det vill säga fånga dagen. ”Romerska elegier” har en stark sensuell känsla och Goethe hade med all sannolikhet haft någon kärleksaffär under ett besök i Italien.

”Sånger från andra våningen” inspirerades av några rader som Roy Andersson hade läst hos den peruanske poeten César Vallejo, nämligen ”Älskad vare den som sätter sig” och ”Älskad vare den som sover på rygg”.

Roy Andersson brukar ofta tala om konstens betydelse för honom som filmare men säger nu att litteraturen är minst lika viktig. En period i ungdomen ville han bli författare.

Andersson växte upp i ett arbetarhem i Göteborg. Där fanns inte många böcker.

– Det var först i skolan, främst realskolan, som jag förstod vad litteratur kan vara. Jag upptäckte en inlevelse i människans existentiella villkor som jag ditintills inte hade mött någon annanstans.

Lite senare utvecklades också filmintresset. 40-talisten Roy Andersson tillhör den generation som såg nya franska vågen, Antonionis verk, den tjeckiska filmvågen i slutet på 60-talet och ryska filmer som ”Damen med hunden”, ”Och tranorna flyga” med flera.

– Böcker och filmer hör till det som har skapat min världsuppfattning.

Tanken på att bli författare eller kulturskribent förde honom till Lund. För säkerhets skull ville han satsa på en lärarutbildning och valde historia, teoretisk filosofi och nordiska språk. Två tentor i historia fattas för att ge honom behörighet.

Roy Andersson antogs till Svenska filminstitutets filmskola i Stockholm 1967 och lade lärarplanerna på hyllan.

Samhället genomgick en politisk radikalisering som influerade de blivande filmarna. Länder i Afrika frigjorde sig från gamla kolonialmakter som England, Frankrike och Portugal. Vietnamkriget pågick för fullt. 1968 var Roy Andersson och flera av filmskolans elever tillsammans med Bo Widerberg med och filmade ”Den vita sporten”, dokumentären om Davis Cup-matchen mellan Sverige och Rhodesia i Båstad som tvingades avbrytas på grund av de omfattande demonstrationerna.

– Då diskuterade jag och några av mina gamla studentkamrater från Lund möjligheten att ge oss iväg och kämpa i befrielserörelser i tredje världen. Den sortens blåögda tankar har jag inte i dag utan ser mig i stället som någon som förhoppningsvis kan vara med och upplysa och undervisa om tillståndet i världen med de konstnärliga uttrycksmedel jag har till mitt förfogande.

Det är naturligt att komma in på det här resonemanget eftersom slutscenerna i ”Du levande” visar hur himlen fylls av hotfulla bombplan som flyger in över en stad där vanliga människor exempelvis ägnar sig åt att laga middag, lära ett barn cykla, stryka en skjorta med mera.

Roy Andersson upprörs av den feghet som just bombande innebär när piloter högt uppe i luften släpper ned helvetesvapen som drabbar urskillningslöst. Han nämner Hiroshima, Nagasaki, Dresden och Irak.

– Slutscenen är en sorts mardröm och jag vill visa på faran med hur mänskligheten kan förgöra sig själv. Först tänkte jag att man skulle se hur bombluckorna öppnades men det blev för starkt.

Han hade också tänkt använda den frireligiösa sången ”Jag har hört om en stad ovan molnen”, som förekommer i två tidigare scener, på ljudbandet men valde i stället en tradjazzlåt.

– Den frireligiösa sången hade blivit att stryka publiken alltför mycket medhårs. Tradjazzlåten ger i stället energi och jag vill att publiken ska lämna biosalongen med lite mer oppositionslusta inom sig.

På samma sätt som i ”Sånger från andra våningen” och en lång rad reklamfilmer består ”Du levande” av tablåer där kameran är orörlig. I ”Sånger från andra våningen” fanns endast en kamerarörelse. I ”Du levande” förekommer fler och också ett par åkningar även om inte alla är lätta för åskådaren att se.

Det är ett bildspråk som skiljer sig markant från så gott som all annan aktuell film.

– Jag skulle gärna vilja iaktta publikens ansiktsuttryck under en föreställning. För ett tag sedan pratade jag med en journalist som sade att hon suttit och formligen gapat genom hela filmen.

Ett annat av hans särdrag är bruket av amatörer. En professionell skådespelare, Bengt C W Carlsson, medverkar. I Roy Anderssons arkiv finns cirka fyra tusen amatörer registrerade. När hans bolag Studio 24 på Sibyllegatan i Stockholm utlyste en audition i samband med arbetet med ”Du levande” kom flera hundra. Kön ringlade ända ned till Östermalmstorg.

– Jag har absolut ingenting emot professionella skådespelare men i den sortens tablåer som jag bygger upp är det få repliker. Visst skulle jag kunna ringa upp Persbrandt och fråga om han vill vara med och säga ”Ropade du? Var det du som ropade?”. Ärligt talat tror jag inte att han skulle vara intresserad. Dessutom behöver jag människor som är nya för publiken och inte slitna ansikten.

På fredag går ”Du levande” upp på biograferna runt om i Sverige.