Skräckmästaren förvånad över framgången - Sydsvenskan
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Skräckmästaren förvånad över framgången

Skräckmästaren förvånad över framgången

Samtidigt. Efter två hyllade romaner har John Ajvide Lindqvist utnämnts till Sveriges rysarkung. Och nu ska båda böckerna bli film

– Skräckförfattare ser inte ut som jag, säger John Ajvide Lindqvist. De har svart hår och skinnkläder.

Själv är han rufsigt mellanblond, iklädd urtvättad röd munkjacka och mångfärgat halsband av små plastpärlor – en present från sonen.

Hans ansikte är öppet, hans blick ljus. Men ändå: detta är en man som sänder kalla kårar nerför din rygg.

Efter två hyllade romaner, en om vampyrer, en om zombier, har han utnämnts till Sveriges rysarkung.

Skärgårdsidyllen Gräddö badar i brittsommarsol, och det susar lågmält i den ännu skapligt gröna vegetationen. På den lokala grillbarens veranda sitter John Ajvide Lindqvist och röker hemrullat.

Det har gått drygt ett år sedan han debuterade med ”Låt den rätte komma in”, tre månader sedan han följde upp med ”Hanteringen av odöda”.

Recensionerna har varit MVG, i synnerhet för debutboken. Försäljningen av de två romanerna tillsammans har passerat 45 000 ex. Den internationella lanseringen är redan i gång, båda böckerna ska filmas, och John Ajvide Lindqvist har knappt hunnit smälta sin succé.

– Det enda jag hoppades var att den första boken skulle sälja tusen ex, så att jag skulle få skriva en till, säger han.

Skräckgenren är knappast högstatus i svenska författarkretsar. Och att John Ajvide Lindqvist hamnade i just den påsen var inget kalkylerat val.


Han försökte skriva andra saker, berättar han, bland annat en historia om en pojke som blir misshandlad av inkvisitionen. Men det ville sig inte.

Spärrarna släppte först när han bestämde sig för att kombinera barndomens skräckintresse med en spelplats han kände väl: Stockholmsförorten Blackeberg, tidigt 1980-tal.

Sju månader tog det honom att skriva historien om vampyren Eli, hackkycklingen Oskar och den livsfarlige pedofilen Håkan.

– Jag plockade in ganska mycket från min egen uppväxt, som brukligt är i debutromaner, säger han liksom i förbigående och bekräftar vad alla som läst hans bok redan har anat: den utstötte Oskar i ”Låt den rätte komma in” är han själv.

Han vill inte gå in på några detaljer. Men, visst, han var mobbad som barn. Varför vet han egentligen inte. Kanske för att han inte kunde spela fotboll. Men till skillnad från många andra kände han sig äls-kad där hemma. Det gjorde att han inte knäckte ihop alldeles. Och när han flyttade till gymnasiet vände det. Han blev redaktör för skoltidningen, fick ansvar för den årliga soarén, var rentav omtyckt.

– Mycket rann av mig redan där, säger han. När jag skrev om Oskar var det inte för personlig upprättelse, mer att jag använde mig av de gamla känslorna.

Skräck handlar om att förbereda sig för döden. Ungefär så brukar John Ajvide Lindqvist säga.

Han gillar att bli skrämd. När han jobbar händer det att han skrämmer sig själv.

– Jag skriver så fort, så koncentrerat, så jag hinner inte ur känslan, säger han. Det blir som en kramp.

Som barn slukade han ”Kalla kårar”-serien, böcker med titlar som ”Drömmar av fasa” och ”Djävulen i träsket” och mycket ruttnande skallar och otrevliga kryp på omslagen.

Han känner genren väl och har hälsats som dess förnyare. Han kan reglerna – och går in för att bryta dem. Blandar skräcken med gråtrist förortsvardag, gör vampyren till kärleksapostel och zombierna till snälla offer för ett aggressivt samhälle.

Det finns många skräckschabloner som han inte vill låna sig till, säger han och mumlar något om ”Fredagen den 13:e”, Dean R Koontz och folk som har ihjäl varandra med trädgårdsredskap.

– Man kan inte bara kräma på med skräckeffekter. För mig är det viktigaste att man kan engagera sig i människorna. Tycker man inte rejält mycket om personen, bryr man sig inte om ifall det händer honom något hemskt. Där brister det ofta i skräckromaner.

Gräddö ligger på Rådmansö, landtungan som sticker ut i Östersjön strax söder om Norrtälje.

Det är hit John Ajvide Lind-qvist brukar dirigera journalister som vill intervjua honom. Sitt hem några kilometer därifrån vill han hålla fredat från obehöriga.

Huset, där han bor med hustru och barn, ärvde han av sin far för sex år sedan. Det ligger på en klippa precis vid havet, tillsammans med en friggebod där han brukar sitta och skriva med rullgardinen nerdragen (mindre för spökstämningen än för att slippa få motljus i datorn). Som barn drog han mången abborre ur de omgivande vattnen under sommarloven.

Det vackra namnet Ajvide har han fått av sin fru Mia. Hon hittade det på en gotländsk stenåldersboplats, som hon en gång var med om att gräva ut.

När John Ajvide Lindqvist talar om Mia, lyser han. Hon är hans musa och professionella bollplank, och det ligger nära till hands att läsa in återklanger av deras relation i hans romaner – i den villkors-lösa kärleken mellan Oskar och vampyren Eli i ”Låt den rätte komma in”, i Davids rädsla för att förlora sin älskade Eva i ”Hanteringen av odöda”.

– Det är oundvikligt att tänka så, säger John Ajvide Lindqvist. Om jag skriver om kärlek, så handlar det alltid i någon mån om Mia och mig.

Litteraturens budskap ligger delvis i betraktarens öga. Flera recensenter har läst John Ajvide Lindqvists romaner som kommentarer till dagens på många sätt brutala samhälle.


Själv har han inte haft någon sådan agenda, försäkrar han.

– För mig är temat motsatsen mellan kärlek och utstötthet. Visst kan man tolka in hur vi förhåller oss till invandrare eller handikappade. Men det har inte varit min avsikt, mera en bieffekt.

Alla superlativen, alla de djupsinniga analyserna har förvånat honom.

– Jag har inte en bild av mig själv som konstnär, säger han. Vad jag sysslar med är hantverk.

I botten ser han sig mer som trollkarl eller komiker. Han har varit båda delarna.

Trolleriet var hans barndoms skyddsväst, när mobbarna gick an som värst.

– Korttrick var min stora grej, berättar han. Jag brukade öva hemma framför spegeln. På högstadiet kom jag med i Svensk Magisk Cirkel.


Ett element av revansch ingick i bilden, det erkänner han.

– Man hade en hemlighet, något som de andra jävlarna inte kunde.

Som ståuppare var han däremot ingen succé, trots bra texter. Han var inte tillräckligt charmig, säger han. Så han började skriva för andra i stället. Lasse Lindroth och Ulla Skoog, bland andra.

Humorn skymtar ibland förbi i John Ajvide Lind-qvists romaner. Och kopplingen är inte så långsökt. Skräck och skratt går ju ofta hand i hand och lyder delvis under samma lagar:

– Det handlar om att ta en normal situation och placera något avvikande i den, förklarar John Ajvide Lindqvist. Komiken blir mera komisk med en straight man som motvikt. Skräcken fungerar på ungefär samma sätt.

Allra roligast, säger han, blir komiken när den balanserar på skräckens yttersta gräns, när man bygger upp en oro, som får sin förlösning i skrattet. Det roligaste han vet är ”The Office”.

John Ajvide Lindqvist tänker stanna i skräckgenren åtminstone under de närmaste åren. I vår kommer en novellsamling. I den ingår bland annat en epilog, tre år senare, till ”Hanteringen av odöda”. Han jobbar också på en stor roman i skärgårdsmiljö, ”Människohamn”.
Och så skriver han manus till filmatiseringarna av sina första två böcker.

Sexton producenter slogs om rättigheterna. Nu blir det Tomas Alfredson som tar hand om ”Låt den rätte komma in” och Kristian Petri som regisserar ”Hanteringen av odöda”.

John Ajvide Lindqvist har fullt förtroende för båda, säger han och faller tillfälligt i trance över Alfredsons arbete i ”Fyra nyanser av brunt”.

– Han vågar vara otroligt jävla melodramatisk och rolig och jättehemsk på samma gång.

Många skulle säga detsamma om John Ajvide Lindqvist.

Annons:
Annons:
Fakta

John Ajvide Lindkvist

Yrke: Författare

Född: 1968

Tidigare meriter: Manus till bland annat SVT:s humorserie ”Reuter & amp; Skoog”, Ulla Skoogs och Tomas von Brömssens revy ”Fritt fall” och tre avsnitt av SVT:s pågående thrillerserie ”Kommissionen”.

Läser helst: Gabriel García Márquez och Samuel Beckett. Bland skräckförfattare: Clive Barker.

Några kritiker om John Ajvide Lindqvist

”Han lyckas verkligen med konststycket att skriva en trovärdig roman om levande döda, slänger dessutom i ren hybris in såväl själar som självaste Döden utan att det blir fånigt. Det är en storartad prestation.”

(Andreas Brunner, Sydsvenskan)

”Egenhändigt och i ett slag gjorde Lindqvist en föraktad och marginaliserad genre rumsren.”

(Eva Johansson,Svenska Dagbladet)

”Må John Ajvide Lindqvist fortsätta sin bana, så kanske vi framöver kan jämna ut handelsbalansen vad gäller skräckromaner.”

(Jonas Thente,Dagens Nyheter)

”Til helvete med dine fordommer. Les ’La den rette komme inn’.”

(Dagens Naeringsliv)

”Jag är en väldigt lycklig människa. Glad också, för det mesta.”

(John Ajvide Lindqvist om sig själv)

Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu