Ester Martin Bergsmark hade besökt Gotland och var arg. Han berättade om sin
upplevelse för klasskamraten Mark Hammarberg.
– Jag var provocerad av att det var så vackert och rent. Ingen graffiti. Vi
skrattade och kom på idén att göra en film om det. Det var det första, lite
omogna, stadiet av vårt samarbete, säger Ester Martin.
Mark och Ester Martin bestämde sig för att göra en poetisk hatfilm”. Inte om
Visby, utan om Sverige. De hade mycket gemensamt. Båda såg på livet med en
”romantisk cynism”. Och de hade samma filmsmak – en förkärlek för regissörer
som skildrar samhällets marginaler: Larry Clark, Gus Van Sant och Harmony
Korine.
– Vi delade också ett pubertalt revolutionärt förakt mot institutionerna.
Bergman och Troell, och så vidare, säger Mark Hammarberg. Men det har vi
kommit över nu.
Efter utbildningen flyttade regissörsparet till Malmö för att göra sin
hatfilm.
– Första året bodde vi ihop. Vi bakade bröd tillsammans och levde på jättelite
pengar. Jobbade hemma. Det var som en förälskelsefas, säger Ester Martin.
Resultatet blev ”Svälj”, som blandade fiktion med dokumentär. De delade på
alla uppgifter: manus, rollbesättning, filmning och klippning. Den
arbetsordningen har de fortsatt med.
– Ester Martin klipper mer, jag fotar mer. Han spiller kaffe på tangentbordet,
jag håller ordning på kvittona, säger Mark.
Nästa gemensamma projekt blev ”Maggie vaknar på balkongen” om massajkvinnan
Beatrice ”Maggie” Andersson. Filmen hade premiär i våras, efter två års
arbete. Under arbetet förändrades filmarnas relation. De flyttade isär och
skaffade istället ett gemensamt kontor.
– Jag tror vi avvecklade vår vänskap och började bli mer professionella. Det
var outtalat, men det skulle inte gå att umgås 24 timmar om dygnet, säger
Mark.
Idag bor Ester Martin i Stockholm, medan Mark är kvar i Malmö. De jobbar med
egna projekt men ska snart att filma tillsammans igen.
På frågan varför det är bra att vara två svarar Mark:
– Man uthärdar lättare tvivel och motgångar. Det är roligare och känns mer
meningsfullt att vara två.
Ester Martin, ser en annan, inte oansenlig, fördel:
– En person är en person. Och två är trettio personer.