White trash på svenska: medelklassigt hipphippt

Fotografen Terry Richardsons modefoto från amerikanska vapenmässor, författaren J T Leroys plågsamma berättelser om sin uppväxt som son till en truckerhora i West Virginia, regissören Harmony Korins märkliga film Gummo om limsniffande småpojkar i Ohio.

Truckerkepsar och trasiga hårdrocks t-shirts.
Vit amerikansk fattigdom blev snygg på det där slitna sättet.

Det var som om den svarta ghettoromantiken fick en blekare konkurrent från landet.
Den vita rapparen Eminem, uppväxt på en husvagnsparkering i Michigan, blev en av världens största artister.

Begreppet white trash användes i början av 1900-talet inom amerikansk genologisk forskning om vita utvecklingsstörda från landsbygden. White trash blev då synonymt med att vara kriminell, alkoholiserad och sexuellt perverterad. Störd, slö, smutsig.

Den pseudovetenskapliga forskningen om de vita soporna fick stort inflytande i USA. Politiker använde myten om white trash-människorna för att dra in bidrag till fattiga landsbygdsbor och för att tvångssterilisera stora grupper vita fattiga från landet.

Till Sverige kom white trash hundra år senare.
Slår man i Bonniers pressarkiv används begreppet white trash en gång 1990 - under 2003 får man 31 white trash-träffar.

I Sverige var tidningen Bibel en viktig missionär av white trash-estetik och romantik.
Redaktionen flög hit fanzinejournalisten och författaren Lisa Carver för ett white trash-seminarium på Moderna museet. Carver både är och skriver om white trash. Hennes pappa är en riktig knarklangare.

Det var en bjudning med vin och lite tilltugg, minns dåvarande Bibelredaktören Fredrik Strage.
Seminariet gick ut på att Lisa Carver stod på en scen och förvandlade snygga stockholmsungdomar till white trash-amerikaner i dåliga kläder från K-mart, ett amerikanskt Galne Gunnar-varuhus.

Och så pratade hon om vad white trash-kulturen går ut på. Det viktigaste är att allt man äter är grillat. Man grillar väldigt mycket, säger Fredrik Strage.

I dag kan man köpa white trash-kokböcker. De är sällsynta i Sverige men författaren och Arena-redaktören Per Wirtén har två stycken.
Det är massa recept på vita bönor, stekt fläsk och äppelpaj och otroligt kladdiga bilder på spisar som aldrig någonsin gjorts rent, berättar Per Wirtén.
Det spännande med white trash-kulturen är att den känns så äkta.

När New York Magazine gjorde sitt white trash-tema toppade man med statistik om att det bland vita i USA fanns fler utomäktenskapliga barn, fler kvinnor beroende av socialt understöd och fler arbetslösa än i någon annan amerikansk folkgrupp.
Dessutom blev vita amerikaner under 90-talet, enligt en artikel i DN, allt fetare, illitterata, promiskuösa och brottsbenägna.

I Expressens stort uppslagna sommarserie om nyfattigdom framgick att 13,6 procent av Sveriges barn idag lever i fattigdom (i familjer med socialbidrag eller låg inkomststandard).

Samhällsstatistik är en sak och medietrender en helt annan - men mediemoden blir coolare om statistiken pekar i samma riktning som modet, ungefär som amerikanska armékläder känns snyggast när Amerika befinner sig i krig.

En problematisk grej med white trash-trenden är att den spelar på klassförakt.
- Jag tycker det är ett förfärligt begrepp, säger Per Wirtén, redaktören med kokböckerna.

Per Wirténs vänner i den amerikanska södern skulle aldrig säga white trash. Amerikanska tidningar gör det - men med mer ironi och distans än svenska medier, menar Per Wirtén.
- Det är medelklassmänniskor som skapat begreppet och laddat det med innehåll.
- White trash blir en grupp man fyller med alla de egenskaper man själv inte vill ha.

Det är den nästan magiskt desillusionerade amerikanska landsbygden som fått Fredrik Strage att skriva spaltmeter om white trash-konst.
- Om man åker till en håla i Amerika och har skittråkigt så är det ändå skittråkigt på ett rätt häftigt sätt, säger han.
- Folk är desillusionerade och fattiga på det där amerikanska viset. Kaffet är skitäckligt och blaskigt, men ändå rätt häftigt, amerikanskt blaskigt.

Tycker du att begreppet är tragiskt?
(Kort tankepaus.)
- Nej, om man har det gott ställt materiellt är det naturligt att man betraktar fattiga människor ur ett romantiskt perspektiv.
- Men det pågår väl en sån debatt i USA - om det är rätt att exploatera de fattigas kultur och göra mode av det.

Vad tycker du?
- Jag har inget problem med det för jag tycker det blir ganska snygga saker. Även om det blir fånigt när det går för långt - som i fallet heavy metal-tröjor och truckerkepsar.

I Malmö bor konstnären Jenny Grönvall som har ett alterego som artisten Peggy-Sue Svensson. Peggy-Sue föddes på en husvagnsparkering av mamman Barbara som försvann när Peggy-Sue var sexton.

När Jenny Grönvall skapade Peggy-Sue i mitten av 90-talet tänkte hon inte på Peggy-Sue som en white trash-figur, men den stil som stämplats som white trash påminner om Peggys, det håller Jenny Grönvall med om.

Peggy-Sue tar hårt sminkad emot mig i sin smutsiga lokal på Nobelvägen. Filtret i hennes hemrullade cigarett är kladdigt av rosa läppstift.
- Jag förstår att jag har blivit väldigt trendig nu, vilket inte är så bra för då tror ju människor att jag ser ut så här för att jag bara vill vara trendig, säger Peggy-Sue.

För två år sedan reste Jenny Grönvall till Amerika och då uppträdde hon 80 procent av tiden som Peggy-Sue i rosa paltor och trånga pumps. Hon körde till Smokey Mountains i Tennessee och hittade en värld hon kunde relatera till.
- Där var det folk som lekte med gevär. Det var en kultur som byggde mycket på historia. Man lider och hittar lösningar. Bygger upp en identitet: här är jag med min familj.
- De brydde sig inte om att smeta över fattigdomen.

Jenny Grönvall säger att hon skapade Peggy-Sue Svensson för att synliggöra ouppnådda drömmar bland vita.
- Peggy-Sue vill vara exklusiv och glamourös men saknar de ekonomiska förutsättningarna.

I Amerika finns en stark myt om den ensamma mannen som klarar av att bo i skogen och försörja sig och sin familj. White trash-kulturen bygger, säger Per Wirtén, på en heroisering av dessa ideal om självständighet.
- White trash personifierar den myten och därför blir begreppet delvis positivt laddat, den miljön blir åtråvärd, säger han.

White trash-begreppet är cementerat i Sverige men det kvarstår att utnämna en inhemsk white trash.
Enligt Per Wirtén är vi redan i full gång - första offergruppen är norrländska män.
- Det finns en massa föreställningar om den gruppen som skulle kunna understödja begreppet. Den norrländska mannen upplevs som den sista människan i det norrländska inlandet. Kvinnorna börjar plugga i Umeå men männen nöjer sig med friluftsliv, jakt, fiske, och rutiga skjortor.
- Man tror att de lever på bidrag och har en osäker tillvaro utan fasta jobb.

Varför skapar man white trash-grupper?
- Ja, varför tillskriver man andra grupper särskilda identiteter? Det är svårt att veta, säger Per Wirtén.

Journalisten Fredrik Strage saknar fortfarande en trendig, svensk white trash.
- Men det är en intressant fråga: varför finns det ingen white trash-tradition folk går in för här.
- Att gå runt med t-shirt som det står "100 % svensk" på är visserligen white trash. Eller att ha en tribaltatuering i svanken, hela den där Big Brother-stilen.
- Det vore väldigt kul om någon modedesigner gick in för det. En ironisk tribaltatuering, det är nästa steg.

I antologin "White trash - race and class in America" betraktas white trash-trenden som ett utslag av två saker:
* Dels ett symtom av hat mot fattiga: "Amerikaner älskar att hata fattiga. Och bland fattiga är det white trash man gillar att hata mest just nu."
* Dels är white trash-vurmen medelklassens försök att hitta en hipp roll på popkulturens konkurrensmättade marknad. Vi kallar oss white trash eller klär ner oss till white trash för att framstå som utsatta och äkta, på samma sätt som hiphoppare länge romantiserat all form ghettoestetik.

En författare i antologin konstaterar att white trash är det sista rasistiska begreppet som ännu inte uppfattas som rasistiskt.
Björn af Kleen

Källa: White trash - race and class in America. Matt Wray och Annalee Newitz. Routledge, New York, 1997

Fotnot: Jenny Grönvall presenterar Peggy-Sue Svensson genom film och måleri på galleri Pictura i Lund.