– Vargen stod i diket när jag kom körande, det gick ganska fort, så jag bromsade in, säger han.
– Det såg ut som den stod och tuggade på något i diket. Först tänkte man att det måste vara en hund, men nej fan, det var en varg – kroppen, benen, allt stämde. Den försvann fort in i skogen när jag kom.
Peter Lindbäck gjorde sin observation mindre än en mil från Näsbyholms gods.
Sent på torsdagskvällen var Anna Krämer och hennes syster Åsa Valgeirsson ute och gick med sina hundar vid Smygeskolan i Smygehamn när de fick syn på vad de tror är en varg.
– Den stod och tittade på oss under en lyktstolpe. Vi blev helt knäsvaga. Den var stor, det gick inte att ta miste på att det var en varg. Efter en stund så sprang den ut på en åker och försvann i mörkret, säger Anna Krämer.
– Man blir ju skärrad. Tänk om den hade sprungit emot oss, tänk vad som hade kunnat hända då.
Vargmötet ägde rum i närheten utav Smygeskolan, bara 50 meter från Anna Krämers bostad.
– Vi vet att folk kommer att börja se varg i hela Skåne, så är det alltid när något har hänt, säger Nils Carlsson vid länsstyrelsen. Men vi tar tacksamt emot allt, det finns ofta något vi kan gå vidare med.