Kortbent – en het fråga

Julisolen steker Lilla Torg och fick kroppen bestämma skulle inga kläder alls klibba mot huden. I stället pustar ett äldre par i identiska trekvartskhaki och servitriserna rusar i svarta förkläden.

– I den här hettan är det är ju helt vansinnigt att köra långbyxor när man går ner på stan och äter. Men tro fan att shortsen har dåligt rykte när de kidnappats av folk helt utan stil. Man behandlar dem som vore de bara kortare byxor.

Det säger Måns Renntun, reklamare och journalist, för dagen iklädd röda sneakers, rödrutig skjorta - och shorts såklart. Marinblå. Han spanar ut över sommarmyllret tillsammans med Britt-Marie Cesar, som i decennier drivit klädbutiken nr 19 Plus, sedan några år på Baltzarsgatan, och sett en helt ny bara-ben-attityd växa fram:

- Förr såg man dem knappt. På sjuttiotalet klippte man på sin höjd av några Gul & Blå-jeans, och på åttiotalet gick vissa killar runt i stora Adidasshorts. Men det har aldrig funnits så smakfulla kortbyxor som idag och därför är läget ett helt annat. Givetvis kan man ha shorts på stan, men det ska matchas med snygga skor.

I takt med att mode blivit en angelägenhet för de seriösa tyckarna har etikettdebatten etablerat sig som ett säkert sommartecken. Bloggare, twittrare och livsstilsmagasin försöker reda ut var hudgränserna går – och i så fall varför?

– På min mellanstadieskola fanns en vaktmästare som hade shorts året runt och fortfarande förknippar många kortbyxan med kufar. Jag tror att det finns ett gammalt moraliserande drag som handlar om arbete. Att vardagsluncha i kostymbyxor, trots trettiogradig hetta, är ett sätt att visa att man jobbar och är seriös, säger Måns Renntun. Själv är han frilansare och på sommaren glider jobb och ledighet lätt in varandra.

Just de allt mer luddiga linjerna mellan arbete och fritid - Facebook sköts på jobbet och laptopen får följa med till Västra hamnen – har gjort den avslappande looken till en generationsfråga. Johan Wirfält, redaktör på modetidskriften Rodeo, ser shortsen som ett livsstilsstatement.

– Kläder är framför allt en social markör och när trenden går bort från kontorstillvaro och tydliga fritidsgränser blir bara ben i staden ett sätt att visa att man hänger med och är en del av den rörelsen.

”Shorts på killar är vidrigt” konstaterar nattklubbschefen Rebecca Simonsson i nättidningen stureplan.se. Diskussionen fokuserar särskilt på männens ben, som relativt nyligen blev en del av modeveckornas catwalk. För fem år sedan skrev Johan Wirfält att motståndet handlade om en rädsla för den sexualiserade manskroppen, med associationer till gaystrippor och homoerotiska skoluniformsfantasier. Idag, när herrmagasinen med självklarhet tipsar om kortbyxor, har shortstrenden snarare neutraliserat mansbenen.

- Eftersom män generellt inte är objektifierade slutar deras ben att betraktas sexuellt när det blir kutym att visa dem.

Förmodligen är det just därför unga kvinnor i kortkort inte ifrågasätts i nattklubbsmiljö. Nyligen uppmärksammades att en man i piratbyxor nekats inträde på krogen medan tjejer kom in med betydligt kortare kjolar.

- Vi är så vana vid att kvinnors hud är synlig och sexualiserad. Sommarens mode, som visar extremt mycket hud, är en lek med den uppfattningen, säger Johan Wirfält.

Längs uteserveringarna rör sig folk i alla riktningar. Hawaiishorts, militärshorts, tennisshorts. Britt Marie Cesar tycker att killarna verkar ganska obekymrade av mediedebatten.

– Vuxna kvinnor som köper av mig förklarar alltid att "jag ska utomlands", för det känns inte riktigt okej att visa ben över en viss ålder. Och sedan är ju det första man gör på våren att vaxa benen. Titta här på torget, männen bryr sig inte! De kan vara helt lurviga.

Trots att etikettreglerna siktar på män är pressen på kvinnoben betydligt större: det ska vara slätt och jämnt.

Måns Renntun slår ett slag för shorts på krogen medan Britt Marie säger nej:

- Är man inte ung längre känns det obekvämt. Jag saknar Los Angeles, där kan man gå i shorts som mogen kvinna.

Så är också Sveriges ängslighet kring nakna ben främmande för större delen av världen. Att just svenskar älskar att ge sig hän i shortsdebatter ser Johan Wirfält som ett symptom på en kultur med alltför mycket gemensamt:

- Vi har ett homogent samhälle, både värderingsmässigt och trendmässigt. Det enda sättet att skapa eget utrymme är genom livsstilskonsumtion, att positionera sig och visa att man hänger med. När allt annat är konsensus står det stora battlet mellan shorts i stan - eller inte.