YSTAD SANDSKOG.
Nä, detta är inte Österlen. Eller ja, därom tvista även de icke-lärde. Så var
börjar då ”Sveriges Provence”, ”Äppelriket” där det ”Goda Livet” och
”Ljuset” gör något alldeles magiskt med dig och Uffe och Lena & Richard och
Schyman och Ranelid? De flesta källor gör gällande att gränsen går vid byn
Ingelstorp. Där kommer vår afton att sluta, med en norsk nationalhjälte vid
pianot.
Här börjar den, i glasskiosken som blev en lyxkrog med kristallkrona i taket.
Här finns en regel.
– Kom i luckan!
Ägaren Jocke Bengtsson skriker det flera gånger varje dag. För vid sidan av
lyx-lyxen, som grodlår och champagne, köper kunden här färdigmarinerat kött
att köra på grillen en bit bort.
– Folk tycker det är trevligt att göra allt själva, bedyrar Jocke Bengtsson
övernöjt.
Kompanjonen Loredana ”Lolo” Mårtensson springer runt och sprider glädje.
– Åh! Jag var just inne på toa och rougade mig. Detta är ju fantastiskt! Både
Skattemyndigheten och Sydsvenskan på samma kväll! Säg, får jag inte muta er
med lite champagne och grodlår?
Där måste vi sätta stopp. Jakten drar vidare.
KIVIK.
I äppelriket har byalaget ställt till med hamnfest. BIB-dimmor och hembakta
pajer. Och så ”Every Little Thing” med Carlene Carter på högsta volym.
– Ja det var musik från Amerikas förenta stater, så kallad country, säger
Othellos sångare.
Jan och Marianne Åkesson dansar med kinderna tätt tätt intill.
– Invasion av turister? Jo, visst märker man att det kommer mer och mer. Men
bor man i Paradiset får man dela med sig.
Richard Hobert skulle mysa åt parafrasen. Men var fanken håller han och Lena
hus? Och Pernilla August?
Vid grillen en bit bort sitter två stockholmare, ungt rosiga. Mellan sig en
stor pommes (Är det vad man käkar i Sveriges Provence eller?).
– Här är så lugnt och skönt. Min morfar plockar bär och sedan står de i en
obemannad kiosk och så får folk lägga pengar. Inte en chans att det hade
funkat i Stockholm.
BRANTEVIK.
Åh, där var nåt på vägen! En guldjeep med Uffe i? Eller en jaguar med Björn?
Asch, bara en bambi på skeva ben.
Pust, nu ska vi åtminstone få oss lite grå tinningars charm till livs. Han
heter Bill Öhrström. Ni vet, blues, Mona Seilitz, Lisa Ekdahl. En kvinnornas
man. Han ska spela på Branterögen, nog måste detta attrahera våra vänner
Kändisarna.
Fyrtio minuter senare: Bill dök aldrig upp.
TOMELILLA.
Inte långt från Sveriges minsta museum ligger Celtic, Sveriges minsta pub. Den
har sina fördelar, säger James Håkansson bakom baren.
– Det blir rätt så fort tryck.
Just nu befolkas stället av två ensamma karlar. Kvällens drinkar heter ”Smurf”
respektive ”Hasse & Tages piller”.
Vid korvkiosken en bit bort står ett gäng epa-traktorförare och slukar pommes.
– Kändisar? Finns inga.
– Men jag bor granne med en. Han Wallander. I filmerna.
Var är brudarna?
– De är nog därinne, säger någon och pekar på bion Rio. Utanför glittrar Sarah
Jessica Parker på affischen.
SUMMERING: Vi är nu i hjärtat av Österlen. (Tror vi). Hittills: Inget glam.
Inget vidare party. Inte en enda kändis. Vi är besvikna.
INGELSTORP.
Ösregn. Krogen Ingelstorp, som förra sommaren omnämndes med adjektiven ”chic”
och ”delicate” i en New York Times-artikel, är nedsläckt. Ishockeygiganten
Tommy Albelin gick hem för en kvart sen. En bit in på krogen sitter ... äh,
det är bara ägaren och en kock. Eller vänta – där i hörnet, är det Iggy Pop?
– Varenda dag sedan jag flyttade hit har jag kommit hit, det är mitt
vardagsrum, säger han på klingande norsk.
Det är såklart Jahn. Jahn Teigen, denna norska nationalklenod.
– Man behöver ta pauser från sitt eget liv, därför flyttade jag hit. I Norge
är det som att gå runt i sin egen historia. ”Minns du min kusin, han spelade
med dig då och då.”
Han tillägger:
– Jag har ju inte flyttat från något, jag har flyttat till.
Håkan Hulthén, ägaren, säger att visst, här på krogen kan Schyman, Bo Lundgren
eller andra celebriteter smaska husman. Men Österlen kommer aldrig att bli
ett Båstad.
– Att säga att Österlen är Sveriges Provence, det suger. Provence är Provence,
Toscana är Toscana och Österlen är Österlen. Och här är det lugnt. Man åker
hit, öppnar bildörren. Och det är knäpptyst.
– Och så är det bönder som äger mark här. Man sköter om sitt eget hus. Här
hänger man inte i takkronorna.
Förra sommaren försökte någon göra en krog till ett brat-tillhåll. Det
självdog, säger Håkan Hulthén.
– Det är för lite folk.
Jahn Teigen nickar förnöjt. Det är så här han vill bo, alla månader om året.
Vad är då magin, den som gör att alla kändisar vill hit?
Jahn Teigen sätter sig vid pianot. Värmer upp med Beatles ”If I Fell in Love”.
Sen kommer den: ”Öppna landskap”.
Så fick vi vår Uffe, ändå.