Medan många tonårsföräldrar oroar sig för att deras barn inte kan slita sig
från sina datorer har situationen istället sett något annorlunda ut hos
familjen Bondesson i Snårestad. Här har en viss ängslan om skador från
motorsåg, elkablar och fritt fall från en trädtopp snarare infunnit sig.
”Välkommen på egen risk” står att läsa på skylten som möter besökarna till
ingången av Jakob Bondesson och Axel Billgrens fantasirika trädkoja.
– Visst har vi varit rädda ibland, det finns ju vissa risker. Men det har inte
hänt något ännu och vi brukar vara ute och kolla att allt är säkert, säger
mamma Lena Bondesson, som passande nog arbetar som undersköterska.
Det gigantiska byggprojektet startade redan 1999 när en kraftig storm fyllde
familjens trädgård med en massa fällda granar. Från att ha byggt kojor
inomhus med filtar började Jakob Bondesson, idag 15 år, istället att hyvla
sönder timmerstockarna på tomten för att bygga en koja.
– Jag har alltid varit intresserad av att bygga kojor men det var rätt simpelt
på den tiden, nu är det mer seriöst, säger han.
Kojan som idag mäter cirka 375 kvadratmeter har ständigt byggts ut och
förändrats och när Lundakillen Axel Billgren, 14, flyttade in i sommarhuset
bredvid fann Jakob en trogen byggkompanjon. Även Jakobs äldre bror Johan
brukar hjälpa till när andan faller på.
Så gott som alla helger och lovdagar har under de senaste sju åren
tillbringats utomhus och eftersom kojans markyta nu tagit slut har killarna
istället börjat bygga på höjden – hela fem våningsplan som länkas samman med
trappor och hängbroar.
– Koja låter lite tramsigt, det var ju något man byggde som femåring. Många
förknippar det istället med Nimis – men vår är så mycket finare, säger Axel
Billgren självsäkert och skrattar.
Bygget ter sig mer som ett äventyrsland och ger både svindel och sug i magen
på högre höjder. Samtidigt väcks barnasinnet och leklusten till liv, även
hos de äldre.
– Hanna 77 år var på besök och fick en guidad tur. Hon var uppe på fjärde däck
och var helt i extas, berättar pappa Göran Bondesson.
Trädkojan, som är belägen i en liten skogsdunge mellan Billgren och Bondessons
respektive hus, har även engagerat den lilla byn på 150 invånare.
Killarna har fått motta allt från spik och plankor till gamla och udda prylar
som använts på ett mycket kreativt och finurligt vis. Exempelvis har en
färgglad fiskeboj omskapats till en vattenfontän och en snökedja från ett
traktorhjul pryder nu ett av kojans räcken. Övrigt material har Jakob
Bondesson och Axel Billgren hittat på loppis och på skroten.
– Vi gillar rostiga saker, det passar perfekt i den här miljön, säger Jakob.
Uppe på kojans andra våning har killarna placerat två trädgårdsstolar och ett
bord men också ett stort fiskenät som Jakob och Axel orädda slänger sig i.
– Det har faktiskt hänt att vi har sovit här på somrarna, säger de.
Totalt har killarna bara spenderat runt 500 kronor på sitt konstverk – pengar
de snart kommer att ha tjänat in på sina guidade turer som kostar fem kronor
per person. Jakob har även bjudit dit sin skolklass från Ystad för en
visning.
Hjärtat av bygget utgörs av ett mysigt vattentätt rum med tak av gräs som
döljs med en väl dold lönndörr, styrd med hjälp av en vajervinsch.
Väl inne är rummets väggar klädda med tyg och det lilla krypinet pryds av en
hylla, speglar, bord, lampa och en orientalisk matta. Killarna har till och
med lyckats installera ett gammalt handfat med rinnande vatten och
fönsterrutor som går att öppna för att lyssna till ljudet av porlande vatten
från kojans tre bäckar, två av dem döpta efter idrottsidolerna Boris Becker
och Beckenbauer. Men rummet har även en hemlig källaringång och skulle kunna
användas för lika privata möten.
Brukar ni träffa tjejer här?
– Nej, de får hålla sig utanför bygget, svarar killarna snabbt.
I framtiden hoppas Jakob Bondesson och Axel Billgren att deras bygge kommer
att bevaras och föräldrarna är övertygade om att killarna får nytta av sin
passionerade hobby inom yrken som byggnation eller trädgårdsnäring.
Projektet för sommaren är att expandera kojan ytterligare med ett soldäck och
att ta emot fler nyfikna turister.
– Men inte för många, vi måste ju hinna bada också, säger Axel Billgren.