Kullen där supportrarna fick stå för att desperat få se en glimt av spelarna
är bortbyggd, men annars är det sig likt. De säger det, de som var med 2004,
när Sverige laddade under gruppspelet i Estoril.
Det är en liten träningsplan i ett Estoril som vi kommer till med tåget från
Lissabon, lokaltåget som går längs med kusten och genom vars fönster vi ser
landskapet förändras: från att ha varit Lissabons utkanter med allt glesare
bebyggelse till att övergå i semesterorter med stora vita komplex, samtliga
med balkong mot havet.
Rosa blommor, gröna gräsmattor. Att det snöar i Malmö den här tisdagen känns
overkligt.
Lars Lagerbäck knarkar trygghet och här i Estoril känner han sig hemma, här
får han positiva vibbar från det mästerskap då hans landslag var som allra
bäst. Roland Andersson har inte varit här sedan han själv var på
träningsläger någon gång på sjuttiotalet, men han verkar må bra ändå.
Det är varmt, säkert tjugofem grader i solen på läktaren där vinterbleka
försäsongströtta svenska journalister breder ut sig; lite svalare i skuggan
där några klasser från Svenska skolan är mer intresserade av sin medhavda
fika som aldrig verkar ta slut än av vad som pågår på fotbollsplanen.
Allvaret känns långt borta och det är kanske tur för jag är inte så säker på
att allvaret blir så roligt för detta halvskadade, avstängningsdrabbade,
försäsongstunga lag. Det är inte långt borta, det är bara dagar kvar till
lördag men barnen leker, solen skiner och vi sträcker på våra halsar för att
försöka utröna något om startelvan.
Jag vet inte hur mycket klokare vi blir. Laget tränar en övning som går ut på
”att försvara med fyrbackslinje med två innermittfältare mot tre anfallare”
som Lagerbäck leende förklarar den, och det säger väl en del om hur han
föreställer sig matchbilden. Som mittfältspar kör Anders Svensson och Viktor
Elm å ena sidan och Kim Källström och Rasmus Lindgren å den andra –
slutsatser utifrån det, någon?
Nej, det måste bli Svensson och Källström på mitten.
Backlinjen däremot blir nog den som började den här övningen: Mikael Nilsson,
Olof Mellberg, Daniel Majstorovic, Erik Edman. Det finns de som vill se
Mellberg till höger, Nilsson till vänster och Petter Hansson i mitten
bredvid Majstorovic, men för trygghetsnarkomanen Lagerbäck tror jag inte det
är något alternativ.
Lagerbäck ger aldrig några raka besked men vägrar ställa upp på att Edman
skulle vara i dålig form och svarade på frågan om hur säker han är på sin
backlinje:
– Vi har preliminära tankar kring laget och händer det inget oförutsett blir
det så.
På ren svenska: Lars Lagerbäck har mer eller mindre redan bestämt sig för
vilka som spelar mot Portugal. Historien säger dessutom att Lagerbäck ändrar
så lite som möjligt i sina uppställningar, därför tror jag inte att han
plötsligt flyttar ut Olof Mellberg på högerkanten. Satsar han på några
överraskningar blir det på mittfältet, på kanterna.
Kanterna är öppna, vidöppna, och träningarna under veckan kommer avgöra vem
som får spela. Inläggskvaliteten måste bli bättre än mot Österrike,
konstaterar Lagerbäck och tisdagens träning kan inte ha gjort honom
lyckligare.
Men än känns allvaret långt borta, än finns några dagar att rätta till
misstagen. Under tiden sitter jag i korta ärmar under ett parasoll i en park
och skriver, och funderar på vad abacaxí betyder på portugisiska? Jag tror
det var ananas, och jag tror att jag ska beställa en sådan.