Det talas om årets match här i Stockholm. Det sägs att Sverige har ett gyllene
läge att direktkvalificera sig till EM-slutspelet nästa sommar. Att Sverige
bara är nittio minuter från en resa till Polen och Ukraina.
Jag förstår faktiskt inte vad de pratar om. Men kanske minns jag
oktoberkvällen i Amsterdam förra året sedan lite väl tydligt. Det blir inte
årets match på Råsunda imorgon.
Det blir ännu en lektion för det svenska landslaget, då det ska visa hur
mycket det vuxit det senaste året. Att det vuxit så mycket att det skulle
kunna hota en holländsk seger tror jag tyvärr inte.
Det talas också om EM-kvalmatchen mot Spanien på Råsunda i oktober 2006.
Minnesbilderna är dock lite otydliga: Johan Elmander minns det som en ”fin
och solig dag”, en reporter påstod att det regnade och själv minns jag bara
att jag satt på läktaren och frös som sjutton när jag såg Sverige göra en
fantastiskt bra match mot ett desperat och uddlöst Spanien och lyckades
vinna med 2–0.
Många vill framkalla minnet av den matchen. Det blev Lars Lagerbäcks sista
triumf som förbundskapten, den sortens matcher som han med jämna mellanrum
hittade alldeles rätt i med sitt försvarsinriktade spel kryddat med
kontringar.
Erik Hamréns landslag befinner sig inte alls i samma läge som Lagerbäcks för
fem år sedan. Konstigt vore det annars – Hamrén har byggt ett lag i ungefär
ett och ett halvt år och det tog tid även för Lars Lagerbäck och Tommy
Söderberg att hitta rätt arbetsmetoder för landslaget.
Det vi också ska komma ihåg är att det var ett Spanien före dess metamorfos,
på den tiden då förbundskaptenen Luis Aragones var djupt ifrågasatt, innan
han hittade rätt i det tiqui-taca som sedermera att Spanien blev världens
bästa landslag.
Sverige–Holland är en viktig match, men inte för att jag tror att Sverige kan
ta en direktplats i EM. Det är en viktig match för att det svenska laget kan
lära sig ytterligare lite mer om hur det ska uppträda när det möter riktigt
kvalificerat motstånd.
Alla matcher är viktiga för Erik Hamréns landslag som är så långt ifrån att
vara ett färdigt. Det behöver all erfarenhet det kan få, och därför behöver
det ett EM-slutspel nästa sommar med all den rutin som ett mästerskap
innebär.
Jag tror inte på några svenska succéer i Polen och Ukraina nästa år. Men jag
tror att det är viktigt för svensk fotbolls framtid att landslaget tar sig
dit. Det är viktigt för ekonomin – att gå vidare till ett slutspel eller
missa det innebär stora miljonvinster för fotbollförbundet.
Det är viktigt för de unga spelarna att lära sig hantera ett mästerskap med
allt vad det innebär i form av press, täta matcher och långa läger. Men det
är också viktigt för landslagsstaben att lära sig hur den bäst lägger upp
logistiken kring ett mästerskap på bästa sätt, med allt från underhållning
för spelarna till boende och transporter till matcherna.
Därför ska Sverige kvalificera sig till EM nästa år. Inte för att ta medalj.
Och därför ska Sverige göra en bra match mot Holland. Inte för att tvunget
vinna den.