Inte för att jag egentligen är särskilt förvånad. Mellan raderna har Stuart
Baxters missnöje gått att läsa en lång tid. Han har på sitt eget finkänsliga
sätt framfört kritik mot bristande kontinuitet och påpekat hur svårt det är
att spela bra i allsvenskan när det ytterst sällan går att ställa samma elva
spelare på planen som i den senaste matchen.
Tillslut betalade sig bristen på organisation och långsiktigt tänkande. Ja,
den har betalat sig förr – allsvenskan var ett pris, ett ganska högt sådant,
som ledningen fick betala. Men nu får HIF casha ut med ytterligare brist på
långsiktighet och den onda cirkeln fortsätter.
Han har inte haft det lätt, Stuart Baxter. När han kom efter att HIF gjort
sig av med Peter Swärdh var det ett lag i spillror han fick ta över. Då
lyckades han ena det rätt snabbt. Efter att ha varit totalt lamslaget under
våren förra året la Hasse Eklund en grund under några sommarveckor som
Stuart Baxter byggde vidare på under hösten. HIF blev höstens kometlag och
jag trodde på laget inför den här säsongen. Vad inte jag – och säkert inte
heller Stuart Baxter – hade räknat med var den stora spelaromsättningen som
HIF haft i år. Klart att det är svårt att vara tränare i ett sådant läge.
Det går att stå ut med sådan situation en gång. Att känna att hela laget är
nytt och att det primära är att forma något hållbart av spelarmaterialet.
Men när det upprepas gång på gång är det inte svårt att räkna ut varför
Stuart Baxter inte tycker att det känns som att han kan föra laget vidare.
Allsvenskan blev i år en stor missräkning, allt fokus lades till slut på
Uefa-cupen och då började det också gå bra för laget. Men hur det ser ut
inför nästa säsong – som för HIF:s del är igång på allvar redan om några
veckor – vet ingen i nuläget. Klart är att flera tongivande spelare kan vara
på väg bort.
Under året som gått har Baxter byggt upp tre olika grundstommar som allt som
allt innehållit nitton olika försvarsuppställningar. I februari går
sextondelsfinalen i Uefa-cupen och då måste en fjärde stomme stå på planen.
Det är redan klart att Andreas Dahl och Andreas Jacobsson försvinner.
Transferfönstret har öppnat och att Razak Omotoyossi kan få anbud från
Europa efter sin säsong i allsvenskan är inte direkt någon högoddsare.
Henrik Larsson ska fundera på sin framtid. Säkert lockar en fortsättning i
HIF mer nu när det finns Europacupspel med i potten men samtidigt – Henke
har spelat Champions League. Han har spelat i La Liga och Premier League.
Det är trots allt inte för att spela internationella stormatcher som han är
i Helsingborg. Och jag skulle inte tro att den nya tränarlösa situationen
talar för en fortsättning i HIF.
Nu vill HIF hitta en ny tränare inom en vecka vilket är lättare sagt än
gjort. De naturliga valen Roland Nilsson och Anders Linderoth är redan
upptagna. Ska Hasse Eklund övertalas att bli en parentes ytterligare en gång
i väntan på den som ska ta över på riktigt? Eller anses han ha kapacitet att
leda laget själv nu, efter att ha gått några år som side kick?
När HIF letar efter ny stabilitet igen har Stuart Baxter varit en av de
viktigaste delarna i grundfundamentet. Nu har föreningen slarvat bort sitt
bästa kort precis lagom till sin viktigaste match på flera år. Ledningen har
ingen annan än sig själv att skylla.