Över världen sprider sig rykten om en kropp utan livmoder och äggstockar.
Hemma i Sydafrika sitter huvudpersonen och uppges aldrig mer vilja springa
ett lopp. Det sägs att hon har könstestats mot sin vetskap och att det
sydafrikanska förbundet uppmanats att hindra henne från att starta i VM.
Substansen i ryktena är svår att bedöma, men oavsett hur den här historien
slutar har den gett upphov till det här årets mest intressanta
idrottsdebatt. Eller snarare: debatter. Fallet Caster Semenya har flera
delar och det är viktigt att hålla isär dem.
Till att börja med: Caster Semenya kan naturligtvis vara dopad. Den risken
finns hos alla som uppvisar snabbt förbättrade resultat. Men det är skillnad
mellan en person som dopar sig så hårt att hon senare tvingas byta kön på
grund av att hon pumpat i sig så mycket manliga könshormoner att kroppen
förändrats (vilket skedde i Östtyskland) och en person som föds med en
komplicerad biologi. En kvinna kan födas utan äggstockar liksom en man kan
födas med. Alla människor producerar olika mycket testosteron och "onormalt"
höga halter kan bero på två saker: doping eller naturen. Vilken anledningen
är går så vitt jag förstår att se och det kommer alltså gå att fastslå om
Semenya har dopats eller om hon genom naturen producerar mycket testosteron.
Det är en del av debatten, den rent biologiska. En annan del handlar
fortfarande om den mobbing som Semenya har utsatts för sedan hon vann 800
meters-finalen. Den handlar om en sak: hennes utseende. Jag skulle önska att
alla de som nu säger "vad var det jag sa" när ryktet om hennes eventuella
intersexualitet går över världen förklarade hur de kan se på en människa om
hon har äggstockar eller ej.
Världen provocerades av Caster Semenyas korta hår, långa tights, brist på
smink och smycken och oavsett om hon är dopad, intersexuell eller klassas
som "kvinna" är det beklämmande att en kvinna inte får se ut som Caster
Semenya utan att hånas. Jag trodde att vi kommit längre än så, men icke. Det
är som att läsa kommentarerna till det som skrivs om damfotboll och inse att
det fortfarande, 2009, finns människor som provoceras av att kvinnor spelar
fotboll.
Hade det bara handlat om dopingmisstankar hade inte heller Usain Bolt
hyllats. Men det gjorde han.
Jag har förstått att det finns de som inte tycker att de här frågorna är värda
att ta upp eftersom det "rör så få". Men det är felaktigt. Snäva normer om
hur människor ska se ut påverkar och begränsar oss alla, män som kvinnor.
Caster Semenya aktualiserar även en problematik som är vardag för alla de
som är intersexuella och faller mellan våra kategoriseringar av vad som är
kvinnligt och manligt. För alla oss som tycker att idrotten ska vara öppen
för alla är det en viktig fråga att reda ut.
Utanför idrottsvärlden gör man det lätt för sig genom att konstatera att det
är upp till varje individ att avgöra vilken könsidentitet den vill ha. Inom
idrotten är det inte lika enkelt. Johan Wissman kan inte en dag identifiera
sig som Johanna Wissman och kräva att få springa i damklassen.
Men var går gränserna? Vad anser idrotten vara en kvinna? Vad är otillbörliga
fördelar? Vad gör vi med dem som hamnar mittemellan i uppdelningen av
kvinnor och män? Vi ska ha klart för oss att inga elitidrottare är
"normala". En "normal" kvinna blir inte elitidrottare. Inte en "normal" man
heller. Många – män som kvinnor – har högre halter testosteron än den stora
massan. Och större muskelmassa. Och är de gymnasister är de kortare och
nättare än genomsnittet och är de höjdhoppare är de längre och är de
tungviktsboxare är de helt enorma.
Jag har inga enkla svar på mina frågor. Men jag välkomnar debatten. Den
generella, alltså. Den som handlar om personangrepp på en 18-åring kär jag
gärna utan.