Det är ännu långt kvar, det är en tuff match mot Holland och med största
sannolikhet ett dubbelmöte i november då det är vinna eller försvinna mot
någon av de andra grupptvåorna – och det är inga dåliga lag i det gänget
– men Sverige gjorde vad de skulle i ösregnet på Olympiastadion i
Helsingfors.
Inte mycket mer än så. Tre poäng var minimikravet och tre poäng blev det. Men
vi ska vara ärliga. Ett sådant här spel räcker inte långt mot Holland.
Ingenting Sverige har presterat under Erik Hamréns tid som förbundskapten
räcker särskilt långt mot Holland.
Att ha stora problem mot Finland är ingenting som ger någon som helst trygghet
när det plötsligt är världens näst bästa landslag – som dessutom spelade ut
Sverige efter noter för ett år sedan – som står på den andra planhalvan.
Och frågan är om ett sådant här spel räcker mot någon av de andra
grupptvåorna. Sverige står nu inför sina tre absolut svåraste matcher och
menade Erik Hamrén allt han sa efter matchen är också han medveten om att
även om playoff-platsen är säkrad är EM fortfarande långt borta.
Erik Hamréns ärlighet efter matcherna är alltid befriande. Han var inte nöjd
med insatsen, han erkände att han var överraskad över att Finland spelade så
bra trots att han kände till lagets kapacitet, han var inte nöjd med
försvarsinsatsen i laget som helhet även om han berömde backlinjen och
Andreas Isaksson, vilket kanske får ses som en extra peppning efter alla
missarna mot Ungern.
Är han så ärlig som han vill låta påskina måste han också inse att han under
kort tid måste lyfta det här laget ganska många snäpp.
Zlatan Ibrahimovic drog på sig en onödig varning men jag vet inte om det gör
så mycket att han inte får spela mot Holland. Erik Hamrén pratar mycket om
utstrålning men i första halvlek hade han en lagkapten som inte utstrålade
mycket annat än uppgivenhet. Det blev betydligt bättre i andra halvlek och
visst är det så att Ibrahimovic har lättare att tända till och göra bättre
matcher mot bättre motstånd, men hade han spelat mot Holland som han gjorde
under 45 minuter i Helsingfors hade han inte bidragit till någonting.
Samtidigt: Zlatan är alltid Zlatan. Det är i precis den typen av matcher – som
den mot Holland – som han briljerar, det är då hans vilja övervinner både
dagsform och normala fysiska lagar. Det är i de viktigaste matcherna han gör
det mest oväntade och det avgörande.
Därför kommer jag sakna Zlatan Ibrahimovic mot Holland, trots att han gjorde
en usel första halvlek mot Finland.