Testresultaten har kommit. Men det enda som omvärlden får veta är att Caster
Semenya får behålla sin guldmedalj från Berlin. Och att "hon nu ska tänka
över sin framtid". Får hon fortsätta tävla i framtiden? Det vet vi inte.
Därmed föder det halva offentliggörandet fler frågor än svar. Och IAAF
(Internationella friidrottsförbundet) fortsätter att hantera fallet Caster
Semenya på sämsta möjliga vis.
Att resultaten hemlighålls föder spekulationer och en enkel gissning är att
förbundet anser det vara för känsligt för att offentliggöra. Vilket föder
ännu mer spekulationer. Vad är för känsligt? För vem? Och vad kommer hända
härnäst? Fortsätter Caster Semenya att tävla? Eller inte? Oavsett vilket
kommer inte spekulationerna att tystna.
Genom allt hysch-hysch antyds också att det finns något att skämmas för och
tiga om. Att hon får behålla sin guldmedalj betyder att hon inte fuskade
under VM. Den pålagda skammen handlar alltså om något annat än doping.
Tidigare har det ryktats om att hon saknar äggstockar och livmoder, vilket i
så fall skulle tyda på att hon har ett intersexuellt syndrom.
Jag vet inte om ryktena stämmer. Vad jag däremot vet är att många
intersexuella känner stor skam och ofta lever ett tillbakadraget liv. Det är
en grupp människor som behöver upprättelse och respekt. Inte ännu mera
hysch-hysch.
Ingen kan tvinga en patient att offentliggöra sina medicinska journaler. Det
gäller Zlatan Ibrahimovic som är skadad i Barcelona och det gäller Caster
Semenya. Men IAAF har trasslat in sig. De har tillsatt något de kallar en
könsutredning som de hela tiden har hävdat skulle presenteras den 20
november.
Den 19 november offentliggör de så ett pressmeddelande som egentligen inte
säger något annat än att resultaten inte kommer att bli offentliga och att
inga ytterligare kommentarer lämnas för tillfället. Jag respekterar
naturligtvis att Caster Semenyas journal inte offentliggörs.
Men jag tror inte att IAAF:s agerande underlättar för henne. Om Semenya inte
kommer tillbaka till friidrotten kommer människor världen över att dra sina
slutsatser – och ingen kommer kunna veta om de är sanna eller inte.
Vad jag blir nyfiken på är hur undersökningen har gått till. Oavsett vad IAAF
kom fram till måste de först ha satt en definition av vad en kvinna är – och
den skulle jag vilja se. Det är nämligen inte så enkelt som många tycks tro:
män kan födas med äggstockar och kvinnor utan, kvinnor kan ha Y-kromosomer
och höga testosteronhalter.
Den exakta gränsen är mycket svår, om ens möjlig, att dra. Och kvinnor har
stängts av förr, anklagade för att vara män, och senare fått upprättelse när
vetenskapen gått framåt och förstått ännu lite mer av människokroppens
komplexitet.
IAAF skyddar möjligen sig själva genom att inte svara på några frågor, på så
sätt slipper de ge sig in i den riktigt svåra debatten. Men tystnaden
skyddar inte Caster Semenya. Det är redan försent.