Som om vi inte visste det i förväg: matcherna mot Gefle blir trista. Inte
alltid, det ska jag inte påstå, jag var med på Strömvallen 2006 när Gefle
vände 0-3 i halvtid mot 4-3 i slutresultat och säga vad man vill om den
matchen – tråkig var den inte. Men när Gefle är i Malmö vet vi hur det ser
ut. Det blir inte rolig fotboll för Gefle vill inte spela fotboll. Gefle
vill backa hem och eventuellt spela på kontring någon gång ibland. Ska jag
vara sådan och jämföra defensiva under dogs spelar TFF som Barcelona i
jämförelse med Gefle. Tråkigt – men effektivt är det.
Domaren Daniel Stålhammar var inkonsekvent i sina domslut, dömde bort Robert
Åhman Persson – bäst på plan! – från derbyt mot HIF på måndag och ska nog
studera ytterligare vad domarboken säger om handsregeln. Gefle backade hem
med allt de hade, täppte till alla ytor som MFF ville ta sig fram på och
visst, det går att säga att MFF hade uppförsbacke.
Men såhär är det också: oavsett hur dålig domaren är, om frisparkarna går emot
MFF och straffarna som tilldöms motståndarlaget är tveksamma måste MFF kunna
göra mål på lag som Gefle och Mjällby. Det måste finnas en högre växel, ett
sätt att förändra en matchbild som blir alltför låst, som på onsdagskvällen.
I dagens MFF finns ingen spets. Ingen udd som kan sticka hål på en så tjock
försvarsmur som den som Gefle ställde upp. Daniel Larssons snabbhet är
verkningslös mot ett stillastående lag. Guillermo Molins kan göra mycket
fint med en boll men har svårt att få till det allra sista – en fin
dribblingsräd är inte tillräcklig om inte inlägget slås med större finess än
de Molins åstadkommer. Och även om Wilton Figueiredo gjorde sin bästa
halvlek i MFF-tröjan har han inte rätta klippet i steget, inte än.
Det är för enkelt. Alldeles för lättläst. Det krävs inte särskilt stort
fotbollskunnande för att lista ut hur MFF ska stoppas. Förra säsongen var
problemet att spelidén var så otydlig – nu är den för tydlig. Roland Nilsson
och Hans Gren måste hitta fler sätt att överraska sina motståndare. De
behöver en killer i straffområdet. En riktig måltjuv. En sådan som Agon
Mehmeti såg ut att vara redan nu, men som nog måste få lite tid att växa
till sig ännu lite mer innan det går att lita på att han ska avgöra
matcherna.
Jag antar att de tror på Wilton Figueiredo. Att de bidar sin tid och väntar på
att han ska få upp tempot. Jag hoppas att de inte behöver vänta alltför
länge.
Inte heller den här matchen gick till historien som den bästa domarinsatsen
någonsin. Domarna har gjort en kollektivt dålig start på den här säsongen
och vissa tyckare har till och med börjat ifrågasätta om satsningen på
proffsdomare verkligen slagit väl ut. Själv tycker jag att det vore
orättvist att bedöma det efter bara några matcher. Men domarna är lika
mycket människor som spelarna, och det är lätt att glömma bort. Nu vet de
med sig att de har inlett dåligt, de blir tveksamma och osäkra och begår
ännu fler misstag. Precis som spelarna kan domarna definitivt komma in i en
dålig cirkel. Och frågan är om det inte är svårare att bryta ett sådant
mönster för den som inte har något annat – som ett civilt yrke, till exempel
– att falla tillbaka på när det är tungt på fotbollsplanen.