Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Mutumbas planet ligger i Sverige

Mutumbas planet ligger i Sverige
BILD: Foto: Bildbyrån

Mutumbas planet ligger i Sverige

Anja Gatu - krönika. När Martin Mutumba ses som om han vore från en främmande planet är det egentligen tecken på samma sak som reaktionerna på flyktingboendet i Vellinge, skriver Anja Gatu.

Det var dagen efter Fotbollsgalan och det regnade över asfalten mellan det gamla och det nya stadion i Malmö. Några MFF-killar i tonåren på väg ut mot träning, alla lekte med varsin boll. En av dem nickade sin boll, upp ner, korta studsar, mot pannan samtidigt som han gick.

– Martin Mutumba, sa han för sig själv.

En av hans kompisar vände sig om med ett saligt leende.

– Hörde du vad han sa igår, frågade han med andäkt i rösten.

Vi passerade varandra, jag hörde aldrig resten av diskussionen men jag visste ju redan vad Martin Mutumba hade sagt dagen innan: att han vill festa med alla gussar på Arenan. En vecka tidigare hade Mutumba lärt de sex-sju miljoner svenskar som inte bor/arbetar/är uppvuxna i miljonprogramsområdena vad lax betyder. Nu fortsatte han sin – förmodligen omedvetna – språklektion med att introducera ordet "guss".

Reaktionerna har varit många. Vissa gillar Martin Mutumba, men kan inte låta bli att exotifiera honom. Som Pamela Andersson i Expressen som tycker att han pratar som om han kom från en annan planet. Andra börjar redan tröttna på honom, som Robert Laul i sin blogg på Aftonbladet: "Martin Mutumba balanserar precis på gränsen att bli en parodi på sig själv, än så länge på rätt sida."

För ytterligare andra – och vi är rätt många, åtminstone två miljoner svenskar har sitt ursprung i miljonprogrammen – känns han bara hemtam. Och om jag tolkar MFF-killarna rätt så tyckte både de och jag att det är roligt när någon som pratar så som vi är vana vid att folk pratar plötsligt syns i offentligheten.

Martin Mutumba är inte från någon annan planet. Han är ingen parodi heller. Han är den han är och han är som han är, han är från Sverige och han pratar svenska.

Reaktionerna på Martin Mutumbas uppenbarelse är ett tecken på en klyfta som finns i det svenska samhället som ofta skrämmer mig. Hur många människor pratar som Mutumba? Och hur många människor är totalt ovetande om det, hör aldrig den varianten av det svenska språket? Den uppdelningen smärtar, för jag inser att den föder många fördomar.

Och jag antar att det är den uppdelningen som gör att människor i Vellinge undrar vad som ska hända när deras ungdomar möter flyktingbarn på stan.

Jag vill säga till dem: att era barn får lära känna flyktingar är förmodligen det bästa som kan hända dem, om ni vill att de ska utveckla sin empatiförmåga, sin respekt för andra människor och sin syn på världen. Jag vill berätta för dem om hur det var att gå på dagis och få veta att det skulle komma flyktingbarn och leka med oss, om hur vi fick se på film som skulle få oss att förstå att våra nya kompisar bar på helt andra erfarenheter än vi trots att de var lika små som vi var.

Om filmscenerna som visade nätter i skyddsrum, bomber som small och hur bomberna fortsatte att väcka barnen mitt i natten långt efter att de var satta i trygghet, genom mardrömmar. Än idag får jag ont i magen när jag tänker på det. Och jag vill berätta om hur nyttigt det var att med då och då påminnas om att livet inte är likadant för alla barn i hela världen.

Våra nya kompisar kom från Iran, Kurdistan, dåvarande Jugoslavien, Somalia. Dagisgrupper och skolklasser förändrades efter världskonflikterna. Därigenom blev också vår värld hela tiden lite större och vår rädsla för det okända lite mindre.

Jag blir så ledsen sådana här dagar. Över att människor etiketteras med ”från en annan planet” i sitt eget hemland. Och över att rädslan för det främmande är så stor att den föder omänskliga reaktioner. Att känna empati är en av de egenskaper som skiljer människor från djur. Vill vi kan vi vinna mycket på att låta empatin styra över rädslan.

Och i det läget blir jag ändå glad över att det finns killar som Martin Mutumba. Det är då jag tror på idrottens kraft och möjlighet att integrera. För varje Martin Mutumba som släpps fram i rampljuset blir okunskapen och rädslan lite mindre.

Annons:
Annons:
blog comments powered by Disqus
Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu