LDB FC Malmö laddar för den största matchen i klubbens unga historia.
Samtidigt talar ordföranden om konkurs ifall inte ökade resurser skjuts till.
Inom MFF väcks diskussionerna än en gång om föreningen inte bör ha verksamhet
för kvinnor. Nästa säsong går avtalet med storsponsorn Cederroth ut. Och på
fritidsförvaltningen pågår utredningen om hur Stadionområdet bäst ska
användas.
Det är många tankar att hålla i huvudet samtidigt för att förstå varför
företrädare för LDB FC Malmö talar vitt och brett om föreningens ekonomiska
problem just nu.
Sedan Kent Widding Persson gick in i föreningen med sina miljoner och sitt
nätverk för fem år sedan har mycket hänt. Det som då hette MFF Dam och nu
heter LDB FC Malmö har genomgått en snabb professionaliseringsprocess.
Nu vill föreningen ta nästa steg i den processen, sätta på sig en kostym som
är ytterligare en storlek större och skaffa sig möjlighet att skapa fler
fördjupade sponsorsamarbeten genom att utveckla faciliteterna på Malmö ip.
Inte konstigt alls – det är lätt att se hur de andra elitlagen inom fotboll,
handboll och ishockey gjort för att dra in mer cash. De har satsat på sina
arenor, och kringutrymmena i arenorna. Loger, restauranger och kiosker.
Men det handlar inte bara om att LDB FC Malmö vill växa. Det handlar även om
att säkra framtiden. Den trygghet som Hardfords miljoner en gång gav är
snart borta, när sponsoravtalet går ut nästa år. Dessutom avgörs frågan om
Stadionområdets framtid till hösten, och vad som händer med Malmö ip är
beroende av vad kommunen bestämmer sig för att göra med gamla Stadion. Att
Cecilia Tholse Rogmark nu gör klart och tydligt vad hennes förening behöver
och kräver är naturligtvis ett inlägg i den debatten.
Att hon flirtar med MFF kan ses som just en flirt, men också ett sätt att
sätta press på Cederroth som numera äger varumärket LDB. Är de intresserade
av en fortsättning gäller det att lägga fram pengarna.
MFF:s ordförande Håkan Jeppssons analys är att damfotbollen växt sig starkare
och lärt sig stå på egna ben sedan den lösgjorde sig från MFF och skaffade
en stark sponsor.
Frågan är hur länge hans egna medlemmar nöjer sig med det konstaterandet. Om
några veckor ska han presentera den utredning som styrelsen fick i uppdrag
av förra årsmötet att göra, om huruvida det skulle vara möjligt att ta in
verksamhet för kvinnor i föreningen.
Av Jeppssons kommentarer för några dagar sedan att döma verkar han inte se
någon öppning för det. Samtidigt höjs röster från medlemshåll, bara några
veckor före årsmötet, om ett återinförande av damfotbollen. Vissa vill lyfta
in LDB FC Malmö i Malmö FF – andra nöjer sig med att vilja starta upp en
flickverksamhet.
En genomgående frågeställning bland förespråkarna är hur de ska kunna motivera
för sina döttrar att kvinnor inte är välkomna att spela fotboll i den
himmelsblå tröjan.
Det är ett känslomässigt argument mer än något annat. Damfotbollen mådde inte
särskilt bra i Malmö FF, åtminstone inte på slutet. Skulle en sammanslagning
bli allvar måste strukturerna byggas på ett annat sätt.
Företrädarna för LDB FC Malmö vet vad de har – Sveriges bästa fotbollslag
– och de vet vad de vill ha. Men vem är beredd att stötta dem med
finansiering och struktur?
Det är frågan de söker svaret på just nu.