Att ställa ett lags prestation kontra ett annat lags prestation är knivigt
nog. Att sedan försöka ställa något av de lagens prestationer mot en
individuell prestation i en helt annan idrott är nästan ännu svårare.
Men det är det Skånebragdsjuryn är till för – att göra de svåra avvägningarna
och fatta de knepiga besluten. I år var det längre diskussioner än vanligt.
Läsarnas röster går att tolka på olika sätt. Förra året fascinerades jag över
att läsarna var så eniga med juryn i sitt val av Lisa Nordén. Att tränga
igenom mediebruset är inte lätt, speciellt inte för den som tävlar på andra
sidan jorden på fel tider i en inte särskilt välbevakad sport. Men Lisa
Nordén lyckades.
I år var inte läsarna överens med juryn, och jag tror att det säger mest om
hur sportintresset i den här regionen ser ut. Fotbollen regerar. MFF är
överlägset mest populärt, följt av LDB FC Malmö. Och fotbollslagens
framgångar har gått rakt in i folkets hjärta.
Lisa Nordén har etablerat sig på en hög internationell nivå nu. Hennes
VM-brons på den olympiska distansen innebär att hon håller en jämnhög nivå i
de internationella tävlingarna, VM-guldet i sprint visar att hon har
nerverna att vara bäst när det verkligen gäller. Det kommer att bli mycket
spännande att följa den fortsatta utvecklingen fram till OS de närmaste ett
och ett halvt åren.
Till sist var juryn övertygad: ett VM-guld i en så pass stor olympisk sport
som triathlon måste väga tyngre än ett SM-guld, även om fotbollsgulden varit
de mest omdiskuterade och älskade av folket under 2010.
Men det var först efter långa diskussioner. Att dela ut Skånebragden är att
jämföra mellan idrotter med olika förutsättningar, en ständig diskussion om
huruvida det är möjligt att ställa olika idrottare mot varandra. Och i år
försvårades det ytterligare då det fanns två lag med på listan som dels
skulle ställas mot varandra men också mot den övriga listan.
Ganska snart kom åsikten på mötet att det i en lagidrott är omöjligt att
belöna bara en spelare – en individs prestation är inte större än lagets,
inte på det sättet. Visst går det att säga att LDB FC Malmö skulle haft
svårt att vinna guldet utan Therese Sjögran. Men när det är laget som stått
för bedriften blir det konstigt att plocka ut en spelare.
Samtidigt vill jag dela ut ett eget litet hederspris till två lagspelare. En
dryg vecka efter att Skånebragdsjuryn hade sammanträtt spelade Sverige
EM-final i handboll med två spelare representerande skånska klubbar: Johanna
Wiberg och Sabina Jacobsen. I det fallet kan ju inte laget belönas. Landslag
kan inte få Skånebragden, bara skånska föreningar. Så i det fallet måste det
gå att plocka ut spelare som stått för avgörande insatser för ett landslag.
Men tillbaka till de båda fotbollslagen: hur skulle det gå till att skilja de
prestationerna åt? Att jämföra ett lag som varit överlägset bäst i en av
världens bästa ligor (men i en sport som är mindre internationellt sett) med
ett som vann på mållinjen i en av Europas sämre ligor? Vari ligger den
större bragden? Det borde rimligen vara bättre att vinna överlägset, men mer
bragdartat att vinna i en jämn slutstrid. Och vad är då störst?
Nästa år kommer det att gå lättare att jämföra de två. Då ska båda lagen ut i
Europa och pröva sina vingar, och det lag som flyger längst, högst och
vackrast kommer att utmärka sig.
Om inte Lisa Nordén tar hem hela världscupen nästa år – för i så fall blir hon
en väldigt giftig kandidat igen.