Sorgligt nog är de inte unika

Anja Gatu - krönika.
Att prata om sina upplevelser om att bli sexuellt utnyttjad är det viktigaste Patrik Sjöberg gjort, skriver Anja Gatu.

Det värsta är att han inte är ensam. Det är det första som slår mig. Det andra är sorg, en ren och outsäglig sorg. Över vad Patrik Sjöberg och Yannick Tregaro upplevt – något som de är långtifrån ensamma om.

Dessa upplevelser delar de med så många fler pojkar och flickor som svikits av vuxna de litar på och ser upp till.

Att det låg något under ytan i relationen mellan Patrik Sjöberg och hans styvfar och tränare Viljo Nousiainen som ingen talade om var uppenbart även för oss som följde dem på avstånd. Å ena sidan en oskiljaktig tränarduo – å andra sidan var Sjöberg alltid tydlig med att han var fruktansvärt arg på Viljo.

Nu förklarar han det precis så: han bar på väldiga aggressioner som han tog ut framförallt på Viljo själv.

Det kommer aldrig gå att avgöra skuldfrågan. Viljo Nousiainen kommer aldrig att kunna bemöta anklagelserna som riktas mot honom.

Men den svenska friidrottsframgångssagan får tveklöst en mörk skugga kastad över sig. Mannen som satte igång allting, som visade att det var möjligt för Sverige att få fram världshoppare, han som betytt så mycket för svensk friidrotts utveckling och som det skrivits spaltkilometer av hyllningstexter om, kommer nu att personifiera något helt annat.

För Patrik Sjöberg och Yannick Tregaro är bara unika i ett avseende: att de öppet vågar prata om sina erfarenheter.

Övergrepp inom idrottsrörelsen är – tyvärr – ett större fenomen än deras individuella erfarenheter. En tränare är ofta en väldigt viktig person i en ung människas liv. Tränaren symboliserar något annat än en förälder eller lärare, och fungerar som en annan slags förebild, någon som den unge själv väljer.

Därför är sveket så stort, och de unga sådana tacksamma offer. Vem vågar opponera sig mot sin största vardagsförebild, den som har nyckeln till framgång och vet hur vägen som leder bort ser ut?

Därför är det här det viktigaste Patrik Sjöberg någonsin har gjort. Jag struntar i hur högt han hoppat och hur många i världen som hoppat högre. När Patrik Sjöberg berättar om sina upplevelser visar han att det går att prata om övergrepp. Och han visar att det går att komma vidare, att en sådan här sak inte behöver förstöra någons liv.

Sår kan läka, huden kan bli tjockare än den var innan såret tillfogades. Och ärret som finns kvar visar att det här är en riktig överlevare. En stark person, som klarat sig igenom någonting fruktansvärt jobbigt och nu går vidare genom livet. Patrik Sjöberg är en sådan. Yannick Tregaro en annan.

Alla som idag känner sig utnyttjade kan imorgon vara vinnare – inom idrotten såväl som utanför den. Att ta sig igenom en sådan här sak, och berätta om det, tyder på större styrka än alla världsrekord i världen.

Relaterade artiklar

Författare: Anja Gatu
Publicerad 28 april 2011 09.12
Uppdaterad 28 april 2011 09.12

Mest läst av Anja Gatu
Anja Gatu - krönika
Sportbloggar
Läsarpulsen