PORTO. Låt oss säga såhär: Vi kom billigt undan. Vi kan också säga såhär: Vi
kom inte bara billigt undan, vi åker vidare till Belgrad med en stor
kappsäck full med guld. En vunnen poäng för Sverige mot Portugal, två
förlorade poäng för Portugal mot Sverige – det är lika mycket värt som en
kappsäck full med guld i ett VM-kval.
Det blev en hemsk kväll på Estadio Dragao. Jag hade hoppats på något annat,
jag hade förletts av den avspända stämningen i truppen och Lars Lagerbäcks
självklara uttalanden om vad som skulle krävas av Sverige för att överlista
Portugal. Jag inbillade mig någonstans att svenskarna hade koll på läget.
Och någonstans hade de kanske de ändå, för ingen kan säga annat än att det
är Sverige som är vinnare i den här matchen. Men ändå blev den en lång,
utdragen och plågsam väntan på att minuterna skulle gå och portugisernas
tålamod och krafter skulle börja tryta. För så blev det, till slut, men det
var ingen lätt väg dit.
Dagen före match fick Anders Svensson frågan vad han och laget hade tagit med
sig från matchen mot Spanien på Santiago Bernabeu för knappt ett och ett
halvår. Anders Svensson var på gott humör och han svarade att de nog inte
hade lärt sig något särskilt. Det förvånade mig, det svaret. Och det var
synd för precis de kunskaperna – hur man agerar när ett lag sakta men säkert
skruvar upp tempot och trillar sig igenom spelare för spelare – kunde ha
behövts den här kvällen på Estadio Dragao.
Men kanske ska vi bara strunta i det, strunta i att gräva ner oss för djupt i
allt det som inte stämde för Sverige tog en poäng mot Portugal som förlorade
två poäng mot Sverige och vad det egentligen betyder är typ tusen poäng i
ett kvalspel som är så långt och hårt och snårigt. Det är långt till nästa
kvalmatch, förutsättningarna kommer vara helt annorlunda med spelare i form
och spelare tillbaka och idag ska vi kanske bara tänka på de som räddade oss.
För när innermittfältet var ett vidöppet fält för portugiserna att röra sig
på, när Kim Källström och Anders Svensson var lika tunga i benen och gav
portugiserna all tid och möjlighet i världen att bygga upp sina anfall med
precision och eftertanke – då var det tre spelare som räddade oss.
Lars Lagerbäck gillar att leka med siffror och under fredagen nämnde han 8-3
som ett sätt att beskriva ställningen i individuell skicklighet mellan de
två lagen. Jag vet inte om det var precis de här tre han tänkte på – men det
var de tre som blev räddningen. De som låt oss slippa den värsta
förnedringen: att se målen rulla in utan att någon kunde göra något åt det.
Daniel Majstorovic och Olof Mellberg ägde straffområdet. De kapade Cristiano
Ronaldo inne i straffområdet varsin gång i första halvleken. Klockrena,
våghalsiga brytningar som gick rakt på bollen och lämnade Ronaldo,
dykningarnas mästare, platt i gräset. Gång på gång slog han sina knytnävar i
det gröna. För varje gång blev Majstorovics och Mellbergs ryggare ännu lite
rakare, deras hållning ännu lite mer majestätisk.
Andreas Isaksson har jag dömt ut många gånger för sett över åren är han
alldeles för ojämn men igår spelade han som han gör när han är som bäst.
Ibland kom bollarna aldrig fram till straffområdets majestäter, ibland
lyftes den över dem och då fanns Isaksson där, ständigt rätt placerad,
alltid med en väldigt lång arm.
Sverige kom billigt undan och det ska vi vara nöjda med. Men tanken är omöjlig
att slå bort – om alla hade spelat som de tre majestäterna. Då hade Sverige
slagit Portugal.