Mitt under ett obegripligt sammandrag från friidrotts-EM i Birmingham där en
av vårt lands mest egensinniga idrottsstjärnor – Carolina Klüft – bara
skymtar då och då plingar det plötsligt till och Zlatan Ibrahimovis är, för
att använda Lars Lagerbäcks ord, disponibel för landslaget igen.
Han är smart, Zlatan. Det här är precis rätt läge att återvända. Han har
markerat vad han tycker, han kan alltid säga att han inte hade tillräckligt
energi att lägga på en träningsmatch mot Egypten och kanske var det precis
så enkelt. Han kommer dessutom i ett läge då han definitivt är Sveriges
förste forward, sedan Marcus Allbäck fått beskedet att han troligtvis missar
EM-kvalet mot Nordirland.
En och annan blir säkert sur nu, min mailbox har varit full av gnällisar som
tycker att det ”krusas” för Zlatan Ibrahimovic och att han minsann inte ska
behandlas annorlunda än någon annan.
Jag håller fast vid vad jag har sagt tidigare: i ett lag ska det vara samma
regler för alla, men de personliga kontakterna måste se olika ut. Vi är
alla, tack och lov, olika varandra och även i ett landslag måste alla
människotyper få plats. Landslagskulturen har inte alltid direkt uppmuntrat
egensinnighet och spelare som vill göra saker på sitt sätt, men de senaste
åren har några starka personligheter slagits för att utrymmet ska bli lite,
lite större. Fredrik Ljungberg tog en del av den fajten under 2000-talets
första år, Zlatan Ibrahimovic har fortsatt och att de två står på sig
betyder på sikt mycket för svensk fotboll. Vi är ett så pass litet land att
vi inte har råd att utestänga talanger för att de har fel personlighet.
Så välkommen tillbaka, Zlatan. Du är efterlängtad.