Monsterbil inget för hemmabyggaren

MALMÖ. Förra året blev hans bil utsedd till en av ”Top ten of the year” av världens största motortidning, amerikanska Hot Rot Magazine.

– Inte dåligt av ett hemmabygge från Kivik, säger Alf och skrattar förtjust och kisar mot solen.

– Man blir rätt ödmjuk när man får ett sådant besked.

Det är fullt ståhej runt om honom i oljehamnen. Här finns 110 team på plats, varav ett tjugotal är motorcyklar.

Det dånar till några sekunder med jämna mellanrum. Det luktar bränt gummi och bränsle-ångorna når även hundra meter bort från tidtagningstornet där Alf håller till med sitt lilla team.

Här vårdar han sin bil ömt mellan starterna. Det är inte vilken bil som helst – men nästan.

Hans Pontiac är inregistrerad för vanlig trafik också. Det händer att han kör till tävlingarna.

– Och det brukar bli lite cruising i Malmö på somrarna också. Den uppför sig lika snällt och fint i trafiken som här på banan, säger Alf.

Visst är han stolt. Han är en av kändisarna naturligtvis. Men det här är mest en hobby för Alf som deltar i uppvisningsklassen.

– I Sverige är ju detta ingenting mot den big-million-dollar-business som det här är i USA, säger Alf.

Alf skulle säkert få en miljon kronor för sitt hemmabygge om han sålde sin Pontiac i USA. Fast det tänker han inte göra. Det här är hans skötebarn.

– Jag skaffade den för fyra år sedan och har väl lagt ner en halv miljon kronor på att få den i tävlingsdugligt skick. En gammal fin bil, men i modernt up-date om man säger. En hybrid, men inte vilken som helst.

Ingen vanlig personbil klarar att accelerera från noll till hundra på 1,3 sekunder, eller från noll till tvåhundra på 5,0 sekunder.

Topphastigheten på den 200 meter långa banan blev 212 kilometer i timmen för dagen.

– Helt okej, säger Alf men det är ju inget mot vad monsterbilarna gör. De gör tider ner mot fyra sekunder, och har topphastigheter över 300 kilometer i timmen. Det är ju ljusår för mig.

Han vill inte ändra på sin tillvaro. Alf är egentligen inte en riktig mekare, han har bara ett äkta intresse för de här bilarna sedan han sysslade med amerikanare i unga år. För fem år sedan tog han upp dragracing på allvar.

Nu är han erbjuden att vara förare i de stora teamen.

– Men det vill jag inte. Jag tänker inte snöa in på det här helt och hållet. Det är en kul happening, spektulärt, men inget mer. Det får inte bli cirkus som för han där borta, säger Alf och nickar mot Cirkus Fagerström några platser bort.

Han har en en Pro Mud-skapelse och Freddy Fagerström har blivit tv-kändis. En av branschens värstingar.

– Jag vill gå lite mina egna vägar, säger Alf.

Kanske kommer han att hjälpa någon av sönerna in i den här branschen.

– Det är ju mycket moppar och så hemma på gården, säger Alf.

Fast något hemmabygge i dragracingbranschen har de inte. Och de utmanar ännu inte pappa som flera andra motorungdomar här under dragfestivalen. Här finns killar i tioårsåldern som kör fortare än de flesta bilarna på de svenska vägarna.

Trimmade gräsklipparmotorer som gör topphastigheter på 110 kilometer i timmen på dryga nio sekunder.

– Det är väl den här blandningen av så många olika stilar som lockar. Jag har haft kunder med mig på tävlingar, personer som alls inte varit motorintresserade. Men alla säger likadant, det är en speciell tjusning när de här bilarna far iväg.

De tycker de tretusen på läktarna också.