Hästfesten har börjat

FALSTERBO. – Jag tror att hästens lugn är förklaringen till att hästen är så populär, säger Juliane Klink, tävlingsansvarig i Naggur (Sveriges sydligaste islandshästförening) efter uppvisningen på LV4-stranden i Falsterbo.

Fyra islandshästar tävlade i galopp och visade sedan upp de för rasen typiska fem gångarterna (se faktaruta) till publikens jubel.

Den första dagen av Falsterbo Horse Show handlade mest om show och nyckelordet var fart.

Gymkhana.

Ponnygalopp.

Arablopp.

Point to point.

Team Chasning.

Esja gav prov på islandshästens härliga kynne med hjälp av Ida-Fia Svenningsson från Södra Sandby.

Men det är alltså islandshästen som snabbt växer i popularitet. För många är islandshästen en ny företeelse, men redan i slutet av 1800-talet importerades de första hästarna till Sverige. Och då var tanken att använda dem som arbetshästar. 1969 kom den första riktigt stora importen, men den blev inte helt lyckad eftersom kunskapen om hästen var dålig och ingen riktigt visste hur de olika gångarterna skulle hanteras.

Men kunskapen kom snabbt och 1975 bildades Svenska Islandshästföreningen som var föregångaren till dagens förbund.

I dag finns det nästan 17000 islandshästar i Sverige och varje år föds det cirka 1000 föl.

Men det räcker knappt.

Efterfrågan på hästarna är enorm och en tävlingshäst kostar från 100000 kronor och uppåt. En VM-häst kostar flera miljoner.

I dag är det fortfarande ont om tävlingstillfällen, även om det stadigt ökar. Men allsidigheten – tävling en dag och familjehäst en annan – gör den så populär.

Fast det tar tid att forma en häst, även om den oftast är rätt enkel att rida in.

– Den växer rätt länge och vi börjar inte rida den förrän den är fem år, förklarar Ida-Fia Svenningsson. Men det är en tålig häst och den kan tävla upp mot 20-årsåldern.

Under uppvisningen på den inte helt jämna och lite vattensjuka stranden var det Ida-Fia Svenningsson från Södra Sandby på Esja som vann galoppen och som dessutom kunde visa upp den spektakulära flygande passen.

Juliane Klink sköter om Atgeir, en av hästarna som är så omgärdade av urgamla traditioner och regler.

Och det var precis efter den uppvisningen som hästen visade sin storhet. Från het tävlingshets till en fullständigt avslappnad individ på bara några sekunder. En av hästarna gick för övrigt direkt från tävlingen till – barnridningen.

– Det är kynnet som gör hästen så fantastisk, förklarar Juliane Klink som red Atgeir.

Islandshästen är explosiv i tävling, så sent som i helgen sattes ett nytt världsrekord med 7,12 sekunder på 100 meter flygande pass, och kan sedan koppla av totalt.

För Ida-Fia är det bara islandshäst som gäller sedan sju år. Vid SM i Norrköping för en tid sedan blev hon nia i en klass och drömmer om att få åka till Island redan i höst.

Och hemma håller familjen på att starta en uppfödning av islandshästar.

Så var det Harald Hårfagers inblandning i det hela.

Han ansågs, när han regerade i Norge på 800-talet, av en del vara mycket sträng och allmänt illa omtyckt. Det gjorde att en del flyttade från de norskkontrollerade områdena och drog västerut. I ungefär 70 år pågick denna flytt och med på resan fanns de bästa, starkaste och uthålligaste hästarna.

Sen år 930 har rasen sedan utvecklats på Island och är i dag förmodligen världens mest renrasiga häst. Ingen islandshäst som en gång lämnat ön får komma tillbaka och avelsurvalet är stenhård styrt. Det räcker inte med att vara en bra tävlingsindivid för att få föra rasen vidare utan minst lika viktigt är kynnet.

Och alla islandshästar måste ha ett isländskt namn.

Knappast någon annan hästras är så omgärdad av tradition och regler.