Publikjubel för Berntsson

GÖTEBORG. Det största av de svenska namnen har gjort sitt intåg i konståknings-VM.

Kristoffer Berntsson är evenemangets ansikte utåt och en solklar publikfavorit i utsålda Scandinavium.

Varje landning, nästan varje skär, möttes av så mycket jubel att det ibland var svårt att urskilja musiken. Men det verkade inte bekomma honom särskilt mycket.

– Det var underbart att åka, det här stödet hade jag inte kunnat drömma om. Klart jag var nervös men jag kunde åka hyfsat avspänt, sa Kristoffer Berntsson som efter sitt åk sträckte armarna i skyn i en rejäl segergest.

Det finns en speciell historia bakom Kristoffer Berntssons program. Ena handen får liv och tvingar honom åt olika håll, till olika rörelser. Något som enligt honom själv hjälper honom hantera pressen:

– Genom att gå i karaktär slipper man en del av nervositeten. Det kopplar liksom bort tankarna på de svåra momenten och jag blir mer avslappnad. Jag kan ju inte åka runt och tänka ”hjälp, här kommer en trippel Lutz”.

– Då går det inget bra.

Berntsson samlade ihop personbästa 69,02 poäng och ligger på tionde plats inför dagens fria program. Två små missar drog ner poängsumman.

– Trippel Lutz-trippel Toeloop-kombinationen gick bra. Jag missade lite i landningen på trippel axeln men det var inga händer i isen som tur var. Trippelflipen var det också lite problem med. Men sen tycker jag stegsekvenserna och piruetterna gick bra.

Domarna nedvärderade trippel axeln ett poäng och trippel flipen ett halvt.

Kristoffer Berntssons lite ovanliga program gick inte hem som han hade tänkt sig hos domarna. Presentationspoängen stannade på 30,54. Nästan åtta poäng lägre än kanadensaren Jeffrey Buttle, som leder efter det korta programmet, fick.

– Jag fick lite lägre poäng på presentationen än vad jag förväntade mig. Det kanske tar ett tag innan domarna vänjer sig vid den typen av framförande, menade han.

– Jag tycker det är viktigt att man kan åka lekfullt och skoja lite och jag gjorde mitt bästa, sa Berntsson som trots allt var väldigt nöjd med sitt åk:

– Efter den sista piruetten, när jag stod där i mitten av rinken. Då kände jag mig väldigt tillfreds. Först då kunde jag njuta av situationen på riktigt och höra hur högt folk egentligen jublade. Jag ville inte lämna isen.