Fullt ös i sex och en halv timme

HOVDALA. Snacka om varierat idrottskunnande och uthållighet, egenskaper som är nödvändiga i multisport.

I går avgjordes Skåne Adventure Race i Hovdalas natursköna omgivningar strax söder om Hässleholm. Solen sken, vitsipporna lyste i backarna. Men för de 167 deltagande tvåmannalagen fanns ingen tid att njuta av vädret eller det vackra landskapet.

I ett sådant här konditionsprov handlar fokuseringen bara om att planering, hushålla med krafterna och undvika svackor . Det gäller att inte ta slut efter halva loppet och vara fylld av energi i de ofta utslagsgivande sista partierna.

Inför orienteringens två avslutande kontroller sprang Team Buff förbi speakertältet inne på tävlingscentrat i förvånansvärt högt tempo. Då hade herrklassens ledarpar drygat ut sitt försprång till sju minuter.

I defileringen behövde göteborgarna sen bara koncentrera sig på att stämpla rätt.

– Kul att någon gång kunna få glassa, log Jens Thorild efter att hand i hand ha passerat mållinjen med Martin Flinta.

Jens Thorild trivs i Skåne. Här har han gjort det till trevlig vana att vinna deltävlingar i svenska cupen. Förra året utanför Lund tillsammans med Magnus Persson. Nu med ny partner.

– Martin vill satsa internationellt. Vi behövde köra samman. I höst åker vi nog och tävlar i Kina.

Vad är hemligheten med att bli framgångsrik i multisport?

– Man skall vara jämnbra i alla grenarna. Vi har inga svagheter och verkar vara bättre än de andra på att paddla, sade Jens Thorild.

Till delmomentet ute på Finjasjön hade lagkompisen tagit fram en ny kajak.

– Egentligen mer anpassad för vågor. Men den här kajaken var även lättdriven i lugnt vatten, sade utvecklingsansvarige Martin Flinta.

Team Buff gick om det andra favoritparet, 2006 års VM-treor Lundhags från Östersund, i paddlingen och var sen aldrig hotat.

Eftersom orientering ingår i fyra av grenarna är taktiken med karta och kompass extra viktig.

– Det finns inte någon ”bästa” väg in och ut från kontrollorna, berättade banläggaren Nils Pistora. Valen måste anpassas efter personlig styrka.

– Den länge asfalt- eller grusvägen kan vara att föredra om man är snabb, medan de kortare stigarna inne i skogen gynnar teknisk färdighet.

När lag City Wolfs från Västerås sprang norrut från det gemensamma startområdet berodde det emellertid på en felaktig uppfattning om vädersträcken.

– De hade nog vänt kartan upp och ner, sade Nils Pistora.

– Vårt lag bommade ingenting, konstaterade orienteringsspecialisten Jens Thorild med både stolthet och tacksamhet.

Jens skötte och hade fullt upp med navigeringen. Mellan varven blev han ”matad” av Martin.

– Jag fick hela tiden bli påmind om att äta och dricka. Fyller man inte depåerna med energikakor och sportdryck går det aldrig att prestera max.

Fast det var aldrig aktuellt att ta matpaus. Enda gången elitgruppen stannade upp var vid byte av skor mellan löpning och cykling.

Samarbete förekom även i form av draglinor. Ute på banan kunde man se tävlande som var förenade med gummirep.

– Jag är inte lika stark och behövde hjälp för att hålla farten uppe, berättade Viktoria Wallin, segrare i långa mixedklassen tillsammans med Johan Bergman.

På damsidan blev det också Herkus från Göteborg på förstaplats, Ida Semrén och Lina Lindberg.

Trött?

– Inte så farligt. Jag känner mig mest stel i benen, sade Ida innan hon gick iväg för att få massage av de onda musklerna.

Motionärerna tävlade ”bara” över 3, 8 mil. Solen hade gått ner innan alla kommit i mål.

– Jag tycker det är en bedrift att de flesta bara tog sig runt banan, sade Urban Nyberg från arrangerande Heleneholms Multisport.