Olle Lönnaeus: En match som mest handlar om politik

Chansen att de ska bli spelklara sägs vara hygglig. Det vimlar av poliserna i gula västar i lokalen. För dem är de där gatstenarna ett större problem än tennisspelarnas skavanker.

Gatukontoret bygger om därute. Ingen tycks ha tänkt på att stenarna kan bli rena ammunitionsupplaget för folk som vill stoppa matchen med våld. "Någon måste se till att bort dem", muttrar en polis.

Att Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel i helgen handlar mer om politik än om idrott kan ingen ha missat. Nätverken som ska se till att det inte blir något "game, set and match" har planerat i månader.

Den utomparlamentariska webbsidan Motkraft uppmanar till handfasta metoder: "Matchen ska stoppas om hallen så ska rivas!"

"Vi har inget emot spelarna. Det är staten Israel som är folkmördare", sade Mohannad Yousif i förra veckan. Han är talesman för Stoppa Matchen, som hoppas få matchen inställd med fredliga protester.

På presskonferensen i Baltiska hallen radar den israeliska spelartruppen upp sig på podiet efter svenskarna. De nickar glatt när de får frågan om de som DC-spelare ser sig som ambassadörer för sitt land.

"Vi är mycket stolta över det", säger singelspelaren Noam Okun.

På sin svarta tröja bär han flaggan med den ljusblå Davidsstjärnan.

Mest frispråkig av israelerna är Andy Ram, en av världens bästa dubbelspelare. När han fick höra att Malmö fritidsnämnd beslutat att matchen i Malmö ska spelas utan publik gick han i taket: "Det gör mig rasande!"

Nu upprepar han sin kritik: "Det är ett dåligt beslut. Det underbara med idrotten är att den är så ren. Den ska vara fri från religion och politik."

Det är naturligtvis önsketänkande.

I Sverige visar inte bara nätverken som förbereder demonstrationer att sport och politik hör ihop. Utan också politikerna, även om de säger sig stå för det motsatta. Ilmar Reepalu i Malmö, som uttryckte sin "personliga åsikt" att matchen borde stoppas. Och borgerliga politiker i Stockholm, som försökte ta poänger på att flytta matchen dit.

I Israel är det minst lika tydligt. Landet är inte bortskämt med idrottsstjärnor. Maccabi Tel Aviv i basket. Yossi Benayuon, som spelar för Liverpool i Premier Leauge. Och så tennisspelarna.

Sju gånger genom åren har laget vunnit på walk over i Davis Cup, senast mot Marocko 1997.

Inför en WTA-turnering i Dubai strax efter kriget i Gaza fick den kvinnliga stjärnan Shahar Peer inget visum. Då ringde premiärminister Ehud Olmert upp Andy Ram, som skulle spela i arabemiratet veckan därpå.

Olmerts budskap var glasklart: Den israeliska regeringens uppfattning var att Ram borde bojkotta Dubai.

"Det var ingen order" förklarar Andy Ram nu. "Han ville få mig att tänka på saken. Men han är politiker och jag är idrottsman. Så jag spelade..."

Det kommer att vimla av poliser runt spelarhotellet och Baltiska hallen i helgen. Och visst är det jobbigt med all säkerhet och alla fördröjda transporter, säger såväl de svenska som de israeliska spelarna. "Det är lite tråkigt. Men vi är fokuserade på matchen, på tennisen."

Tänker de någonsin på det som är själva orsaken till protesterna? Kriget i Gaza, som kostade över fyrahundra palestinska barn livet.

Mats Wilander stannar upp på väg ut från presskonferensen. Ser plötsligt väldigt allvarig ut.

"Det är civila människor som blev dödade och skadade", säger han. "Folk som inte själva har valt att vara med i något krig. Klart man tycker något om det."