"Man måste titta på var könen spelar roll"

Transaktivisten Maria Sundin efterlyser en omprövning av idrottens uppdelning.

– Det räcker med att se en match mellan Sonny Liston och Muhammed Ali för att förstå att det inte bara är storleken som avgör. Då funderar jag: vad är det som är väsentligt? Vad avgör?

Maria Sundin sitter i RFSL Malmös styrelse och är ansvarig för transarbetsgruppen. Hon tycker inte att det är självklart att idrottsutövare ska delas in efter kön. Bara för att uppdelningen ser ut så nu är den inte given.

– Vilken betydelse har könsbestämmelsen för två personer som tävlar i exempelvis taekwando? I många kampsporter tror jag att män och kvinnor skulle kunna tävla mot varandra – de är ju redan uppdelade efter vikt. Det finns många tillfällen då könet är betydelselöst, där variationen inom könet är större än mellan könen.

Många skulle invända att många kvinnor skulle förlora på det här?

– Ja, det är risken med ett sådant här resonemang. Det är därför man måste titta på var könet spelar roll och var det inte gör det. Samtidigt innebär nästan varje ny strategi man väljer ett nytt problem.

Maria Sundin känner inte till några svenska transpersoner som deltar i idrottens föreningsliv. Varför de inte idrottar organiserat – om det beror på att transpersoner inte vill idrotta eller inte känner sig välkomna i idrotts­rörelsen – vågar hon inte svara något kategoriskt på. Maria Sundin tror att många transpersoner lämnar idrotten när de inleder sina könskorrigerande processer.

– Men jag skulle bli väldigt förvånad om att det inte kommer någon inom den närmaste tiden. Det sker en väldig ökning av människor som ansöker om juridiskt könsbyte. Från sjuttiotalet fram till nittiotalet var det 10–20 om året, nu är vi uppe i 50–60. Nu kommer transpersoner ut tidigare och istället för att lämna idrotten som den äldre generationen ofta gjort när de har gått igenom processen, kan nog de som genomgår processen i övre tonåren ge sig in i den.

I dagsläget har olika länder olika bestämmelser vad gäller transsexuella – människor som känner sig födda i fel kön och genomgår operation för att rätta till det – och idrott. I olympiska sammanhang gäller dock att en könskorrigering måste genomföras och att personen sedan måste vänta två år för att få tävla igen.

– Att gå från man till kvinna är inte så svårt rent kirurgiskt, men att gå från kvinna till man är en betydligt svårare operation. Vad är då en könskorrigering som är okej för IOK, undrar Maria Sundin som också kritiserar det faktum att människor ens måste välja ett kön:

– RFSL ser gärna att vi får en möjlighet som gör det möjligt att tillhöra fler än två kön. Inte ens det biologiska könet är enkelt att fastställa. Om könsidentiteten finns det bara en som kan säga något och det är den det berör.

Maria Sundin tyckte att sommarens debatt om Caster Semenya var otäck.

– Att könsbestämma idrottare mot deras vilja är som jag ser det mot de mänskliga rättigheterna – ska andra bestämma vem hon är? Det skapar fler tragedier än rättvisa, säger hon och konstaterar att idrotten tvingar fram diskussioner som skulle vara otänkbara i andra sammanhang.

– Caster Semenya är uppväxt som tjej, det finns en anledning till att de kryssade i ”F” när hon föddes. Hade hon blivit sjuksköterska, vad hade folk sagt då? Människor inom idrottsvärlden anser att de är i sin fulla rätt att diskutera väldigt personliga frågor.

Nästa avsnitt: Historikern ser samma diskussion återkomma i ständigt nya versioner.