Malmö kappsimningsklubb dominerade svensk simning i början av 2000-talet.
Världscupen var kvar i Aq-va-kul, trupperna som skickades till SM var enorma
med svenska mått mätt.
MKK:arna satte skräck i Simsverige.
– När man kom upp som ny i elitgruppen var det något alldeles extra. Det
kändes att det var en storklubb. Vi var så många när vi vandrade in i
hallen, vi dominerade på läktarna, våra färger syntes. Vi ingav respekt
samtidigt som det var en glad ton i gänget, säger Lena Hallander,
individuell EM-silvermedaljör på 50 meter fjäril i kort bana i tyska Riesa
efter Anna-Karin Kammerling.
Det blev bara ett SM-guld för henne. Oftast var Johanna Sjöberg eller
Anna-Karin Kammerling vassare, trots att Lena Hallander tillhörde
världseliten.
MKK radade upp SM-guld och dominerade ofta lagkapperna i landslaget.
– Vi tränade hårdast av alla, och man var väldigt stolt att tävla för MKK,
säger Lisa Hellström, tidigare Wänberg, och världsrekordhållare som MKK:are.
– Det var något visst med det gamla Simhallsbadet eller Aq-va-kul. MKK var
nummer ett i landet. Det var en speciell anda. Målmedvetenheten att bli bra
fick man när man såg internationella tävlingar, fick vara med att bära
korgarna och samla autografer. Det var en ära att göra det. Allas föräldrar
var med och hjälpte till, säger Lisa Hellström.
Nu hör dominansen till flydda tider.
– Generellt tror jag att det behövs förnyelse när man är i en svacka för att
få nya idéer, perspektiv, inspiration och motivation. Att få in nytt, friskt
blod i klubben kan inte vara det lättaste när det inte finns en ordentlig
simhall i Malmö. Jag tycker att det är katastrof att Sveriges tredje största
stad inte har en simhall värd namnet, säger Lena Hallander.
– För att en simmare ska kunna nå toppen krävs goda träningsmöjligheter, rätt
attityd med disciplin, vilja, motivation och glädje, dessutom bra stöd från
tränare. Detta fanns då jag var aktiv. De tränare jag hade under min tid som
elitsimmare var mycket duktiga och engagerade och en stor del av min
framgång.
Lisa Hellström tror att potentialen finns.
– Men det krävs ganska mycket för att bli bäst. Det kommer att ta tid att få
en stor grupp, om det över huvud taget går att få en så stor grupp igen.
Martin Gustafsson har tjugo år som MKK:are.
– Vi var många, både tjejer och killar. Elitgruppen umgicks över könsgränserna
och åldersgränserna. Det krävs väldigt mycket i tid för att bli simmare, man
blir som en familj. Simhallen är samtidigt dagis, fritids och skola. Lika
självklart som att gå till skolan var det att gå till simhallen.
– Det gäller att få passionen i unga år, känna glädje för sporten.