Hur minns du den 26 juni 1959?
– Jag minns ju framför allt kvällen innan, då matchen blev uppskjuten. Jag var
ung då, vi satt vid radion och hade köpt brännvin. Sen när matchen äntligen
gick så fick man lyssna på matchen nykter klockan tre på morgonen.
Hur var det sedan när Ingemar Johansson vann?
– Det var någonting som man inte hade trott skulle hända, på samma sätt som
att ingen heller som trodde att Sverige skulle få en wimbledonvinnare i
tennis. Det var ju förbjudet att sända boxning i Sverige så det var något
stort borta i Amerika. Att en svensk vann, det var så gigantiskt stort.
Amerika var ännu större för oss då, Amerika var något riktigt drömskt, allt
det stora hände i Hollywood.
– Jag pratade med journalistkollegor som var där och de säger att det var
omättligt i tidningarna. Alla ville bara ha mer, mer, mer. Som enskild
händelse så är det det största som hänt inom svensk idrott. Man har ju
alltid starka minnen av det man sett, men det här var ju på radio och vi
fick komplettera med tidningar. Det var det mest omvälvande man varit med
om.
Hur stor var Ingemar Johansson?
– Idag finns det massor av matcher med olika titlar, men då fanns det bara en
enda världsmästare och det var Ingemar Johansson. Rankningen över
idrottsprestationer toppades ofta av världsmästaren i boxning. Hela världen
följde tungviktsboxningen. Vi har ju inte haft någon varken före eller
efter, och det säger något om hur unikt detta var.
Vad har Ingemar Johansson betytt för svensk boxning?
– För den svenska boxningen tror jag inte att han hade så stor betydelse.
Visst, det betydde att ett antal unga killar började boxas, men det var
snarare något som handlade om Sveriges självbild. Ingos enkla bakgrund och
hans fortsatt enkla sätt gjorde avtryck. Han var en symbol för att Sverige
duger i världen.