– Till viss del tror jag att det handlar om hierarkier och om att försäkra sig
om att de största stjärnorna vill spela i landslaget, säger förra MFF- och
landslagsbacken Patrik Andersson, sinnebilden av den traditionella
lagkaptenen som alltid sätter laget före jaget.
I kvällens semifinal i Afrikanska mästerskapen leder Didier Drogba
Elfenbenskusten ut på planen. Som lagkapten är sedan slantsinglingen före
avspark hans enda formella uppdrag. Informellt är han tränarens förlängda
arm ute på planen och en ledare att se upp till. Men det är inte heller
oväsentligt att Drogba till vardags är superstjärna i Chelsea.
I klubblagsvärlden dominerar fortfarande rutinerade försvarsspelare bland
lagkaptenerna. En genomgång av de sexton lag som har tagit sig vidare till
slutrundan av Champions League visar att bara två forwards bär
kaptensbindeln som tränarens förstaval: Arsenals Robin van Persie och Basels
Marco Streller.
I övrigt har ledaruppdraget getts till två målvakter, nio backar och tre
mittfältare, företrädesvis hårt arbetande med defensiva kvaliteter.
– Det är en fördel att spela långt bak i banan om man ska försöka styra spelet
på planen. Du får en helt annan överblick. Men framförallt handlar det om
att kunna vara nära där det händer, säger Patrik Andersson, mångårig
lagkapten i landslaget, men även på klubblagsnivå i Malmö FF och Borussia
Mönchengladbach.
Tittar man på landslagen i dag är det inte sällan som en offensiv spelare med
stjärnglans bär kaptensbindeln. Sverige har gått från att mest vara
backstyrt till att lyfta fram en spelare med lyskraft. Därför var Zlatan
Ibrahimovic det självklara valet efter Fredrik Ljungberg – och kanske en
förutsättning för att få honom att satsa på landslaget igen.
– Han är ju den överlägset största stjärnan och individualisterna har en helt
annan status i dagens fotboll, säger Patrik Andersson.
Ska man lista lojala lagspelare så får Zlatan knappast någon topposition, inte
heller spelare som Cristiano Ronaldo, Andrej Arsjavin eller Samuel Eto’o.
Likväl är de lagkaptener för sina respektive landslag utan att vara det i
sina klubblag.
Jobbet för landslaget uträttas inte bara på planen. Att vara ansiktet utåt och
en slags talesman ingår i arbetsbeskrivningen. Då är det en fördel med ett
affischnamn som precis alla känner igen.
Men hierarkier i fotbollens värld är inget nytt. Patrik Andersson berättar att
mittbacken Michael Klinkert 1994 fick överlämna kaptensbindeln till den
återvändande storstjärnan Stefan Effenberg i Mönchengladbach.
– Det var självklart och nödvändigt för balansen i laget, säger Patrik
Andersson, som sedan själv blev lagkapten när Effenberg några år senare gick
till Bayern München.
Glenn Hysén, en annan gammal landslagskapten, kan inte erinra sig några
hierarkier under sin tid som utlandsproffs – tränaren utsåg sin ledare på
planen. Däremot har han inga problem att förstå uppståndelsen i England över
att John Terry kan förlora kaptensbindeln i landslaget. Att vara ”skipper”
är ett hedersuppdrag som många drömmer om.
– Jag fick bära bindeln i Liverpool ett tag när Ronnie Whelan var skadad och
visst var det lite sura miner hos en del andra i laget. Då var det enklare i
IFK Göteborg. Där la alla i laget en lapp med ett namn i en urna och den som
fick flest röster blev lagkapten.